Omständigheterna kring Helenas liv finns bevarat i en biografi från 1200-talet.
Helena föddes av förnäma föräldrar. Hon gifte sig och fick flera barn. När hennes make dog valde hon att inte gifta om sig, utan istället valde hon att ägna sig åt sin tro och tjäna Gud genom fastor, böner och goda gärningar. Helena bidrog bland annat till flera kyrkors uppbyggnad, bland annat Götene kyrka och Skövdes kyrka.
Helenas dotter träffade en man som hon gifte sig med. Det dröjde inte länge innan dotterns man började att misshandla henne. Av allt att döma var det tjänstefolket som satte stopp för det genom att mörda maken. När hans anhöriga krävde att få veta vem som mördat deras son blev Helena oskyldigt anklagad som ansvarig när hennes svärson blev mördad av sitt eget tjänstefolk. Skälet till misstankarna var att svärsonen misshandlat sin hustru, Helenas dotter. Helena hade med andra ord motiv. I kraft av sin maktställning i bygden kan Helena dessutom ha haft stort ansvar för släktingars och vänners välgång i en tid med svagt rättsväsen.
Det är med andra ord inte omöjligt att Helena faktiskt låg bakom mordet. Hur det var med det kan man förstås inte med säkerhet veta. Helena begav sig, strax efter mordet iväg på pilgrimsfärd till Jerusalem. Enligt legenden var skälet att hon behövde hålla sig undan hämndlystna släktingar, men resan kan också tolkas som ett tecken på att hon var skyldig och sökte avlat för sitt brott genom resan. I Jerusalem köpte Helena en ring som hon sedan bar till minne av sin pilgrimsresa.
Hemkommen till Sverige igen visade det sig att svärsonens släktingar inte glömt vad som hänt. På väg till invigningen av Götene kyrka (ca 1130) blev hon överfallen och dödad. Helena blev troligen ganska snart efter sin död föremål för helgondyrkan. En våldsam död, en martyrdöd är mycket vanligt bland helgon.
På stället där Helena dödades lär en källa ha sprungit upp. Källan finns än idag kvar, belägen på Arla´s område i Götene.
Ett av Helenas fingrar, den med ringen på, blev avhugget i tumultet. Enligt legenden hittades fingret under en nyponbuske, när en pojke som ledde en blind passerade och såg något lysa och glittra. När den blinda mannen strök fingret med blodet mot sitt öga fick han synen tillbaka.
Med tiden började det också berättas om att det skedde underverk och mirakel när människor bad vid Helenas grav i Skövde. Alla sådana vittnesbörd ledde till att Helena blev helgonförklarad av påven Alexander III år 1164.
Långt senare fick Skarabiskopen Brynolf Algotsson (1278-1317) svar på sina böner och kom lyckligt i land från en storm på Vättern sedan han bett till Sankta Helena om hjälp. Efter den dagen diktade han ett officium att sjungas till hennes ära på hennes festdag den 31 juli. Det visar att vid den tiden var Sankta Helena ett välkänt helgon och man kan även anta att kulten till Helena blev ännu större tack vare biskop Brynolf.
