Stötta ett barn i sorg

Varje år mister omkring 3 500 barn upp till 18 år i Sverige en förälder och 600–700 ett syskon. Hanna Wejryd arbetar med stödgrupper där hon möter barn och unga som har förlorat en förälder eller ett syskon.

Under coronapandemin kan sorgen och avskeden bli annorlunda – och ännu svårare – jämfört med i andra tider. Anhöriga och vänner kan kanske inte finnas nära den som är döende, kan kanske inte gå på begravningen eller träffa anhöriga och vänner som vill trösta. 

Barn går in och ut ur sorgen

Vissa blir arga och lättirriterade. Andra får svårt att koncentrera sig i skolan eller hamnar lättare i bråk. Vissa får fysiska smärtor, som ont i magen och huvudet. En del kan bli klängiga vid den föräldern som finns kvar. Men det finns också de som inte reagerar så mycket. Man brukar säga att barns sorg är randig eftersom de går in och ut ur sorgen väldigt snabbt. Ena stunden är de ledsna och nästa stund leker de och är glada. Det är en överlevnadsstrategi för att klara av tillvaron när det allra värsta som kan hända har hänt.

När barnet är redo kommer nästa fråga

Alla är olika och klarar av olika mycket beroende på ålder och mognadsgrad. Yngre barn ställer ofta de frågor som leder till den information de är mottagliga för. Utgå från deras frågor, använd deras ord och prata så att de förstår. Tala om varför personen har dött men berätta inte mer än vad barnet frågar om. Ofta räcker det att höra lite grann. När barnet är redo kommer nästa fråga.

För vuxna är det oftast så skrämmande och fruktansvärt med döden att vi kan bli översköljda av våra egna känslor. Men för barn är det inte lika jobbigt att prata om döden. Dels förstår de inte vad det innebär för dem, dels har de inte heller lagts på med vad man ska prata om och inte prata om.

Ljug inte för barnet

Det är aldrig bra att ljuga för att skydda barnet, det är ett svek som blir svårt att reda upp. Om det finns psykisk sjukdom med i bilden och någon tagit sitt liv ska man ändå säga som det är utan att kanske gå in på detaljer om hur det gått till. Barn klarar av att höra sanningen. Om man däremot börjar undanhålla information hamnar man lätt i läget ”När ska jag berätta det här?” Det kommer aldrig en dag när det plötsligt blir läge.

Låt barnet vara med

Stäng inte ute barnet. Skyddet som är av omsorg blir inte gynnsamt för barnet utan snarare en känsla av utanförskap. Barn som får vara med och till exempel ligga bredvid mamma när hon dör är mycket mer harmoniska än de som aldrig fick komma till sjukhuset.

Om risken för smitta gjorde att barnet eller andra anhöriga inte fick vara hos den döende, så får man förklara det.

Gör saker som känns bra

Vissa barn säger att ingenting hjälper. Vi förstår att ingenting tar bort smärtan men det kan finnas saker man kan göra när man är ledsen som kan kännas bra. Är man arg kan det vara skönt att hoppa på studsmattan för att få ut lite känslor. Vissa känner sig väldigt ensamma. Det är därför värdefullt att träffa andra i liknande situationer.

Utforma egna riter

Det kan hjälpa att utforma egna riter i vardagen. Tänd ett ljus vid ett foto av den som barnet har mist eller besök en plats som barnet och den avlidna tyckte om. Tillsammans kan ni uppmärksamma viktiga dagar som förknippas med den döda.

Det kan också vara skönt med rutiner och vardag mitt i sorgen, att komma tillbaka till en miljö som förskola eller skola där allting är som vanligt. Samtidigt måste man känna in när det är dags och inte tvinga för tidigt.

Prata med barnet om minnen av den som har dött

Låt personen som dött vara närvarande genom att prata om både positiva och negativa minnen. Förskönar man blir bilden inte sann. Hälsa på hos släktingar som kanske vet saker om den döda som barnen inte känner till. Besök platsen där föräldern växte upp. Blir det för jobbigt att prata kan man göra personen närvarande bara genom att åka dit.

Efter ett dödsfall frågar många vuxna till en början ofta hur barnet mår. Men efter ett tag slutar de fråga. Sluta inte fråga, bjud in till samtal och ta chansen att prata om den döda när barnet frågar.

Ta din egen sorg på allvar 

Det är viktigt att visa att man är ledsen och svag. Det är också ett sätt att säga till barnet att det är okej att var ledsen. Samtidigt måste man som vuxen ta ansvar. Om man gråter är det viktigt att berätta varför du gråter. Våga be om och ta emot hjälp. Förklara för barnet att ”jag är så ledsen nu, därför kommer mormor att hämta två dagar i veckan.” Strunta inte i din egen sorg. Genom att ta din egen sorg på allvar hjälper du barnet att göra det. Gå med i en stödgrupp eller prata med vänner.

Det första året är svårt

Den går aldrig över. Man ska inte heller önska att den går över eftersom det är ett så stort tomrum och viktig del av ens liv. Men både barn och vuxna kan lära sig att leva med sorgen på ett bra sätt. Det första året är väldigt jobbigt med födelsedagsfirande och andra högtider. Efter ett tag förändras sorgen. Vissa saker blir bättre men vissa saker kan också bli sämre. Sorgen kan förstärkas när man får sitt första barn till exempel och önskar att föräldern hade varit med.

Ibland kan det vara lättare att berätta för någon som inte är en nära anhörig eftersom barn och ungdomar ofta vill skydda sina närmaste.

Visa barnet att känslorna är okej

Vi kan finnas där och lyssna. Genom att stå ut med att lyssna på att barnet har det eländigt bekräftar vi dem och får dem att känna att det är okej att känna som de gör. Där kan det väckas hopp.

Ta hjälp av böcker 
Det finns böcker både för och om barn och ungdomar i sorg. Fråga på biblioteket.

Ritualer kan hjälpa

Att besöka och göra fint vid graven kan vara en bra ritual där barnet får visa omsorg. Titta på och prata om fotografier tillsammans.

SÅ STÖTTAR DU BARN I SORG

• Lyssna till barnets tankar och berättelser. Låt det ställa frågor och svara så ärligt du kan. Tänk på att svara på frågan, inte mer, inte mindre och var inte rädd för att säga att du inte vet. Hitta svar tillsammans.
• Skapa struktur. Hjälp barnet att skapa en trygghet i vardagen genom att skapa nya rutiner, ritualer och traditioner.
• Våga fråga. Genom att ta reda på hur barnet tänker kan du som vuxen hjälpa hen att förstå och sätta ord på sin upplevelse och reda ut missuppfattningar. 
• Gråten kan vara skrämmande. Man bör då förklara för barnet att det inte är farligt att gråta och varför man gråter.

VAD SKA MAN UNDVIKA?

• Tro inte att barn och ungdomar inte sörjer bara för att de inte visar det så tydligt. Allt som bekräftar att barnet har det jobbigt är bra, på så sätt blir det inte ifrågasatt i sin sorg.
• Undvik att påstå att du förstår hur det känns. Barn som blivit drabbade av sorg föredrar att omgivningen säger att de är ledsna för det som hänt.
• Säg inte att någon har somnat in eller gått bort. Det kan skapa stora missförstånd för de yngre barnen.

OM SJUKHUSKYRKAN

• Sjukhuskyrkan är ett ekumeniskt samarbete mellan frikyrkor och Svenska kyrkan.
• Sjukhuskyrkan har ansvar för den andliga vården på sjukhusen och förmedlar även kontakt med andra trosföreträdare när det önskas, oavsett religion.
• Personalen i Sjukhuskyrkan är inte anställda av sjukhusen, utan av lokala församlingar.
• Sjukhuskyrkan finns på drygt 70 orter i landet. Hitta Sjukhuskyrkan där du bor.
• Stödgrupperna ser lite olika ut i landet. I Uppsala är de åldersindelade för barn och unga i åk 1-9 samt för deras föräldrar. Yngre syskon, från 5 år, kan delta i grupp och andra aktiviteter efter förmåga och ålder om föräldern samtidigt deltar i vuxengruppen.