Borta men nära
Kärleken till en livskamrat, en älskad förälder eller ett omhuldat husdjur kan fortsätta långt efter det sista avskedet. ”Aldrig glömd” kan det stå i minnesord och dödsannonser.
Känslan av samhörighet med ens närstående lever ofta vidare. Det säger författaren och kreatören Georg Ragnar Levi, aktuell med utställningen ”Present in Absence” i Gustaf Vasa kyrka, över allhelgonahelgen och fram till den 24 november.
– Min mamma Isabella dog ung, för snart fyrtio år sedan, berättar han. Men än idag känner jag mig ganska säker på vad hon skulle ha sagt och gjort i olika situationer. Jag fortsätter att föra ett slags inre samtal med min minnesbild av henne.
– Det håller minnet av henne levande – och det har gradvis blivit mer ett slags ljus närvaro än tung saknad, som det var i början. Kärleken finns fortfarande, fastän det är så länge sen som hon gick bort.
Det bestående och det förgängliga är återkommande teman när Georg Ragnar Levi ställer ut på gallerier och museer i olika länder. Många av hans kompositioner innehåller blommor, som ju borde vissna snabbt utan vatten.
– Men tittar man nära så är det inte levande blommor utan ett slags evighetsblomster. De är gjorda av minimala glaspärlor som trätts upp på tunn metalltråd som tvinnats och formats till blommor – ett traditionellt hantverk.
