Habo kyrka

Habo kyrka som en gång var ett centrum dit sju vägar ledde. Samhället byggdes istället upp cirka fem kilometer därifrån på grund av järnvägens sträckning.

Kyrkan fick sitt nuvarande utseende 1723. Den är byggd nästan som en katedral med läktare runt hela kyrkan. Kyrkan avspeglar den gamla tiden genom att man har kvar logerna för det finare folket, bänkar för bönderna och läktare för torpare, drängar och pigor. Målningar från katekesen, täcker hela kyrkan från golv till tak. Konstnärerna hette Johan Kinnerus och Johan Christian Peterson och var båda från Jönköping.

Målningarna

Katekesen som tema för målningarna är unikt. Det var troligen församlingens kyrkoherde som kom med idén. Målningarna hjälpte till i undervisningen, och gjorde det lättare att komma ihåg katekesens innehåll.

Målningarna i Habo kyrka är unika också genom att de täcker både väggar och tak. Normalt dekorerade man bara tak och valv på den tiden. Konststilen kallas ibland för "bondbarock".

Tio Guds bud är målade på sidoväggarna, trosbekännelsen i taket under läktarna och Herrens bön på väggarna ovanför läktarna. Stora målningar som illustrerar Dopet, Skriftermål och avlösning, Nattvarden och Välsignelsen finns i taket.

Altaret och altartavlan

Altaret, som är från 1300-talet, är gjort i sandsten. När kyrkan byggdes om 1716, hittades en relikask i altaret. I den fanns ett stycke pergament, där det stod att altaret invigts av biskop Sigge, som var biskop i Skara i mitten av 1300-talet.

Altartavlan från 1723 visar Jesu korsfästelse, begravning och uppståndelse. Den uppståndne Kristus med segerfanan står högst upp på altaruppsatsen. De två figurerna som står på var sin sida av altartavlan är Mose, med stentavlorna och hans bror Aron med den grönskande staven.

Klockan i altartavlan är unik. Den byggdes i Jönköping 1750 och har bara timvisare. Varje hel timma slår pojken, som sitter alldeles ovanför klockan, på de två halvkloten med sina hammare. Det lugna tickandet som hörs i kyrkan kommer från urverket. 

Dopfunten

Dopfunten i sandsten är det äldsta föremålet i kyrkan. Den är från mitten av 1200-talet. På den tiden sänkte man ner hela barnet i dopfunten, och vattnet släpptes sedan ut genom hålet i botten. När kyrkan restaurerades 1908, bestämde man sig för att sätta in en ny dopfunt. Den gamla ställdes ut i en bod och glömdes bort. Den användes sedan till andra ändamål, och i inventarie-förteckningen stod den då beskriven som "en mortel att blanda rödfärg i". 1951 började man använda den gamla dopfunten igen, men det finns fortfarande spår av rödfärg på insidan.

Orgeln

Orgelns fasad är från 1736, då den ursprungliga orgeln byggdes av Johan Niclas Cahman. Fasaden smyckades av bildhuggaren Magnus Ullberg-Johansson från Habo. Själva orgelverket är nytt, men piporna i fasaden restaurerades och är ljudande även i den nya orgeln från 1962.

Johan Niclas Cahman var en av den tidens mest välkända orgelbyggare. Hans orgel hade åtta stämmor. Dess fasadstämma, Principal 4', kom till användning i det nuvarande orgelverket, som byggdes 1962 av Olof Hammarberg. Det är en orgel i barockstil med 16 stämmor.

Klockstapeln

Kyrktornet är bara en prydnad och där finns inga klockor.

I klockstapeln som byggdes 1760 finns tre klockor. Av de tre kyrkklockorna är storklockan och mellannklockan förmodligen från 1500-talet. Båda har dock blivit omgjutna. Lillklockan är gjuten i Jönköping 1760.