Inledning
Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: »Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.« -- Matt 28:18 - 20
I missionsbefallningen ger Jesus kyrkan uppdraget att döpa och att lära, utöver löftet om sin närvaro till tidens slut. Det kan man säga är sammanfattningen av vad vi är satta att göra som kyrka och att all vår verksamhet faller inom detta uppdrag.
I Svenska kyrkan tar den sig uttryck genom definitionen av den grundläggande uppgiften och dess syfte:
Församlingens grundläggande uppgift är att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. Syftet är att människor ska komma till tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas. Allt annat som församlingen utför är stöd för och en konsekvens av denna grundläggande uppgift.
För att visualisera uppdraget använder vi bilden av en tratt.
Tratten är ett sätt att visualisera verksamheters lättillgänglighet och andliga djup i förhållande till uppdraget. Det är inte ett mått på andligt djup som kan vara inom en verksamhet, utan ett schema av verksamheters syften i relation till varandra. Den är inte heller en bild av frälsning eller individens närhet till Gud.
Syftet med tratten är att visualisera rimliga förväntningar på hur tilltalande verksamheter är i förhållande till hur mycket kyrkligt engagemang som krävs för att delta i den. Därför är t.ex. öppna förskolan uppe vid toppen, då själva verksamheten som sådan är brett tilltalande utan att kräva ett kyrkligt engagemang i övrigt. Däremot kan samtal där, eller stunder vid andakten ha ett stort andligt genomslag för personer, men det är inte vad tratten är till för att illustrera.
Med hjälp av tratten kan vi se att verksamheter behövs, hela vägen från toppen ända ned i mitten där gudstjänsten finns. Det behöver också finnas lämpliga och tydliga kopplingar mellan de olika verksamheterna, så församlingsbor och andra känner att de är välkomna både till den verksamhet de kommer till, men också kanske andra verksamheter som de inte kände till förut. På det viset kan ett besök vid fredagsträffen t.ex. leda till deltagande i Alpha-kurs och sedan leda vidare in i aktivt gudstjänstfirande och eventuellt kyrkvärdskap.
Det är också naturligt att förvänta sig att många inte går längre ned i tratten utan nöjer sig med det mötet med kyrkan som verksamheterna de tagit del av inneburit. Och det är gott så.
Gudstjänst
Kyrkan är definierad teologiskt, och Svenska kyrkans teologi om kyrkan, enligt Kyrkoordningen, utgår i grunden från att gudstjänsten firas. Det är vad som definierar en församling. Gudstjänsten är helt central i kyrkans liv och alla kristna är kallade att fira den, därför står den tydligt i centrum för allt vad Håbo pastorat gör, oavsett om det är verksamheter högre upp eller längre ned i tratten.
Med ett tydligt centrum i Kristus och gudstjänstlivet behöver det inte dras upp gränser mot några tänkta på utsidan. Det är också ett förhållningssätt som är väl förankrat i svenskkyrklig tradition. Däremot finns risken att det växer fram ett ”vi och dem” utan att ”vi” inser det själva. Därför är det både viktigt och samtidigt en utmaning i att bygga en församlingsgemenskap där ett "vi" får finnas, men som välkomnar och innesluter den som söker gemenskap.
Gudstjänsten är tryggt placerad längre ned i tratten och kan uppfattas som svårtillgänglig eller inte lika lättfångad som mycket annat, därför är det naturligt att byggandet av den gudstjänstfirande gemenskapen är ett långsiktigt projekt. Eftersom ovanan vid att fira gudstjänst är stor, behöver många få hjälp att upptäcka vad mötet med Gud och församlingsgemenskapen kan betyda. Därför är det viktigt med täta band mellan verksamheter och gudstjänstliv, så det finns skäl för, och där så behövs, även "ursäkter" att komma till gudstjänst.
Undervisning
Undervisningen har en central plats i församlingslivet, eftersom att praktisera det kristna livet är ett ständigt lärande av Kristus exempel och undervisning. I dopbefallningen hör dopet och undervisningen tätt samman: ”… lär dem att hålla alla de bud jag har gett er.”
De pedagogiska verksamheterna växte fram i samband med att kyrkan och skolan skiljdes åt vid 1900-talets mitt, behovet att erbjuda undervisning från de lägsta åldrarna upp till vuxenlivet växte då fram. Som följd av det har många verksamheter växt fram och prövats genom åren, många har kommit till kyrkans öppna verksamheter som barntimmar och förskolor genom åren och det har blivit en uppskattad kontaktyta som lett vidare in i minior- så väl som juniorverksamheter och så småningom konfirmation och ungdomsgrupper.
Vuxenpedagogiska verksamheter har också vuxit fram och blivit en omistlig del av församlingslivet, till dessa hör exempelvis Bibelstudiegrupper, Alphakurser och katekumenat.
Musiken har också en central och viktig roll att spela i undervisningen, både som undervisning och praktik i kristen tro i sig själv. Men också som en gemensam kontaktyta för människor att mötas och genom gemensamma intressen i sång eller instrument utvecklas både i musik och tro.
Undervisning är något som genomsyrar alla kyrkliga sammanhang, självklart är predikan så väl som konfirmationsundervisning sådant som det är lätt att associera till och där är så klart undervisningen viktig. Men undervisning finns även med som inslag och del av t.ex. själavården.
Mängden och formen för undervisningen ser olika ut i olika verksamheter och hänger delvis samman med var i tratten man kan placera verksamheten. Men gemensamt är att centrum för Håbo pastorat är Jesus Kristus och mötet med honom i gudstjänstfirandet.
Diakoni
Diakoni i den grundläggande mening vi talar om här är en ofrånkomlig del av den kristna livsvandringen. Pilgrimsrörelsen har i vår tid vitaliserat insikten att det inte bara är målet som är viktigt utan också själva vandringen mot målet. Om pilgrimsvandringen tas som en bild för vårt liv som kristna kan diakoni beskrivas som en dimension av den vandringen. -- Ur Biskopsbrev om diakoni, s. 9 - 11.
Uppgiften och uppdraget att verka diakonalt är en självklar del av det kristna livet och ges genom dopet och hör samman med Guds mission att rädda världen. Vi finner befallningen till diakoni i det dubbla kärleksbudet:
Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv (Luk 10:27, 5 Mos 6:5,3 Mos 19:18).
Som kristna tror vi på att Gud har skapat varje människa till sin avbild, och detta ger var och en ett omätligt värde och en värdighet som inte kan befläckas. Denna utgångspunkt ska i alla lägen genomsyra hur människor bemöts i Håbo pastorats verksamheter och gudstjänstliv.
Redan innan vi agerat har vi signalerat hur vi ser på varandra genom vårt förhållningssätt och vår attityd, som kommer av våra värderingar och tankemönster."Allt detta tillsammans kan sammanfattas i den kristna livsstil som kan kallas diakoni" (Biskopsbrev om diakoni, s. 12).
Diakonins verksamheter och det diakonala arbetet riktar sig både inåt och utåt, inåt i församlingsgemenskapen men också utåt i samhället. Oavsett var i bilden av tratten människor rört sig, eller om de är utanför den, så är de föremål för Guds kärlek och omsorg, och därmed är det också församlingens uppdrag att följa efter.
Diakonin genomsyrar alltså både verksamheter som i huvudsak kan ses som uttryck för gudstjänst, undervisning och mission men innebär också egna verksamheter som bland annat själavårdande samtal, ideellt arbete, sociala mötesplatser, sorgegrupper och ekonomiska stödsamtal. Så väl som samverkan med andra aktörer i närområdet.
Mission
Med det inledande avstampet i missionsbefallningen kan hela den grundläggande uppgiften inrymmas i Jesus befallning och löfte. Befallningen att döpa och att lära samt löftet om att han är med oss alla dagar till tidens slut, inrymmer naturligt uppgifterna gudstjänst, undervisning samt diakoni.
Mission som område blir allt tydligare och mer aktuellt ju fler år som går efter statskyrkans upphörande, och det sedan lång tid pågående medlemstappet som för oss ned mot 50%-igt medlemskap hos befolkningen.
Mission är inte kyrkans marknadsföring, utan Den Heliga Andes arbete och utbredande av Guds rike där församlingen är kallad att sprida evangeliet till alla som bor och vistas i församlingen.
Mission är primärt inte någon egen verksamhet utan utgör syftet och riktningen med verksamheten och gudstjänstlivet. Församlingarnas kommunikation om uppdraget och allt vad det innebär av gudstjänstliv och verksamheter utgör en viktig dimension av missionsuppgiften.
Gud har en mission i vår värld, att rädda den, och den missionen är det kyrkans uppdrag att ansluta sig till. Kyrkans uppdrag är att lyssna efter var Guds Ande redan verkar och kallar församlingen till handling. Bara när kyrkan agerar i Guds Andes efterföljd, i Guds tjänst, får det hållbarhet och äkthet.