Människor är en tillgång. Det är inte vår sexuella läggning, vår könsidentitet eller vårt könsuttryck som gör att vi platsar, behövs eller betyder något. Alla behöver vi kärlek för att leva, för att vara glada, för att må väl. Det enda som betyder något i sista ändan är att vi är älskade. Konsten att bara tycka om. Inte så mycket bedöma.
Om vi kan återspegla och gestalta vem Gud är genom att visa på normkritk, öppenhet och närvaro är vi på god väg i vårt uppdrag för att kunna vara en inkluderande församling.