Studieresor kring volontärskap

Vi vill öka möjligheten till engagemang

”Med Jesu kärlek som drivkraft vill vi engagera människor i vårt närområde till andlighet, gemenskap och tjänst för medmänniskan och skapelsen. ”

Så formuleras Hägerstens församlings vision fram till 2027, fastslagen av församlingens kyrkoråd. Den stora målsättningen är att göra församlingsborna till medskapare i den viktiga verksamheten i vårt närområde. Svenska kyrkan vill vara en kyrka, i vilken man inte bara tar emot, utan också kan engagera sig, bidra med sin kunskap och sina förmågor och vara behövd. För människors egen skull men fram för allt för att församlingen blir så mycket mer levande då. Idéer föds, kontakter knyts och gemenskaper förstärks.

Hur ser vägen till ökat engagemang ut?

Ett sätt att inspireras är att se hur andra kyrkor arbetar. I detta syfte ordnades 2024 två studieresor för förtroendevalda och anställda i församlingen till två av Stockholms så kallade vänstift. Sedan många år är Church of England i Portsmouth och Evangeliska kyrkan i Dresden partnerskapskyrkor för Svenska kyrkan i Stockholm. Och hit bar det av.

Reserapporter från kyrkoherde Christofer Wilson:

Portsmouth – hoppborg, cykelverkstad och mathjälp

I april besökte vi Portsmouth. Vi var en stor delegation från Hägerstens församling som togs emot av den den gladlynte och sjungande Jeff Williams, director of education i Portsmouth och Winchester. 

Möten ordnades med Biskop Jonathan Frost och domkyrkokaplan Anthony Cane. Men framförallt besökte vi två, ur vårt perspektiv mycket annorlunda kyrkor, St Luke's och St Margaret’s.

I England har kyrkan inte de ekonomiska resurser som vi har i Sverige. Kyrkobyggnaderna åtnjuter inte heller den vördnad vi är vana vid. Således är det upp till den lokala församlingen att se till att det blir något av kyrkan. Biskopen förser församlingen med en präst och kyrkobyggnad, sen blir det vad det blir. Ofta börjar prästen med att gå runt i församlingen och göra sig en bild av vad som behövs. Sedan kan man göra om kyrkan till det församlingen är mest betjänt av.

I St Luke’s fall har prästen noterat att området befolkas av många trångbodda studenter. Hon har därför bestämt att bygga om kyrkbänkarna till stora, flyttbara, arbetsbord och inrätta en co-working-space i kyrkan.

Så till vardags är St Luke en mötesplats för studenter och andra som söker social samvaro, men ibland möblerar man om och håller gudstjänst. Allt drivs av frivilliga. Till och med wifi-lösningen tillhandahålls av en frivillig företagare i grannskapet. Verksamheten finansieras av att prästen Annie Mcabe hyr ut kyrkan till konferenser och annat. För pengarna har man också startat en hjälpverksamhet.

Om vi tyckte att St Lukes var utanför boxen, gjorde vi ännu större ögon i St Margaret’s. Prästen Fran Carabott, hade tagit över en helt nedgången kyrka i ett socialt utsatt område. Ingen besökte kyrkan längre, så Fran frågade folk i närheten vad de vill ha kyrkan till? Svaret blev: klädbytarverksamhet, mathjälp, ungdomsgård, hoppborg (inne i kyrkan), en cykelverkstad med praktikplatser. Men varje dag firades också gudstjänst eller andakt. Allt drivet av volontärer.

Sammantaget kunde vi konstatera att Church of England har stor kreativitet i hur man använder sina kyrkor och att dessa har stor social betydelse. Prästens roll är att vara den som kopplar ihop folk och inspirerar.

Alla vi som var med på resan åkte härifrån med mängder av nya idéer, inte bara om nya verksamheter, utan också om hur församlingsborna kan beredas plats att ta ansvar för sin kyrka.

Dresden – ultramodernt med discokula och kommunalt samarbete

I september gick resan till Dresden i östra Tyskland för en ny grupp förtroendevalda och anställda. Vår värd Überintendent Albrecht Nollau, presenterade oss för en bred palett av kyrkligt arbete i området.

Vårt samlade intryck var att Tyska kyrkan och Svenska kyrkan påminner mycket om varandra. Dock är historien närvarande på ett annat sätt i östra Tyskland än i Sverige. En präst vi mötte uttryckte det som att kyrkan i Dresden har överlevt två diktaturer, först den nazistiska, sedan den kommunistiska. Nu står man återigen inför en ökad spänning i det politiska klimatet.

I det dagliga arbetet märkte vi dock inte mycket av den politiska spänningen. Vi besökte en fantastisk körverksamhet i Radeberg, där en ensam körledare hade fått hela byn att sjunga.

Vi besökte den utsökt ombyggda kyrkan, Zionskirchgemeinde, där det gamla och moderna hade smält samman. Vi besökte också en kyrka i ett socialt utsatt område där vård och självhjälpsgrupper för missbrukare präglade verksamheten.

Störst intryck gjorde Jugendkriche, på Trinitatisplatz. I ruinerna av en sönderbombad kyrka från andra världskriget, hade en ultramodern kyrka byggts, med räta linjer och stora, öppna ytor. Även här gick gammalt och nytt ihop. För att få råd med kyrkan hade man gjort det som ett samarbetsprojekt där kyrkan bedrev ungdomsarbete i veckorna – med stöd av kommunnen. Till följd av detta hade kyrkorummet en discokula i taket.

Vi åkte från Dresden fyllda av intryck av en kyrka som på väldigt många sätt liknar vår egen. Men samtidigt en kyrka som är mer uppfinningsrik i att hitta finansiering och frivilliga krafter än vår svenska kyrka.

Gemensam reflektion för att möta kommande volontärer

Den 22 oktober sågs deltagarna från de två olika resorna till gemensam reflektion kring vad vi kan ta med oss i form av goda idéer till vår verksamhet i Hägerstens församling.

Kvällen bjöd på många intressanta tankar och idéer. Vad som blir utkomsten får vi se. Kanske inte hoppborgar och discokulor, men väl spännande aktiviteter för volontärer att engagera sig i.

Christofer Wilson, kyrkoherde