Kyrkås gamla kyrka är exteriört sett en av Norrlands bäst bevarade medeltidskyrkor. Tilläggen från 1600- och 1700-talen är tidstypiska, småskaliga och följer det additativa system av byggnadskroppar som präglade kyrkobyggandet till 1700-talet. Byggnaden ger genom norrväggens slutenhet och läget i den välavgränsade öppna odlingstäkten i skogen en unik möjlighet till förståelse och upplevelse av ett äldre historiskt skede och av de hårda levnadsvillkor som rådde. Känslan av det en gång övergivna landskapet och den lilla socknen finns kvar.
Kyrkobyggnaden är också ett monument över ödekyrkornas pånyttfödelse och hembygdsföreningarnas framväxt. I Kyrkås är detta särskilt tydligt genom tillkomsten av hembygdsgården intill kyrkoanläggningen. Kyrkans äldsta partier består av stenmurar som rymmer både kor och långhus. Murarna formar en rektangel med största utsträckning i öster-väster. Även tillbyggnaderna visar hög ålder och pietetsfull behandling, både vapenhuset av sten intill västmuren och den timrade, låga sakristian som sluter sig till korets östgavel.
Gudstjänstrummet med plats för sjuttiotalet personer belyses från söder. Nordmuren står sluten utan öppningar. Bland de många inventarierna dominerar den höga altartavlan och den praktfulla predikstolen.
Klockstapeln väster om vapenhuset byggdes år 1958. En tidigare stapel har funnits, byggd år 1766 av Olof Månberg (1714-1767), Hackås. Äldre ritningar visar olika versioner av denna stapel och den nuvarande byggdes efter mönster huvudsakligen från tornkupolen på Olof Mångbergs mest kända verk, Vemdalens kyrka. Malmklockan är enligt skrift gjuten år 1750 av Erik Hillström, Gävle