Kyrkogården var gräsbevuxen och omgiven av en stenmur. Muren repareras vid flera tillfällen, fram tills den rivs 1874, i samband med att kyrkogården utvidgas. Muren ersätts då av ett gjutjärnsstaket ställt på en granitsockel.
I samband med uppförandet av den nya kyrkan beslutas, att kyrkogården ska regleras enligt tidens symmetriska ideal. Ett flertal gravägare vägrar att flytta sina gravplatser, och inte förrän 1901 kan planeringen slutföras. På den Häradsekonomiska kartan från 1910–15 har den gamla kyrkogården, landsvägen i söder och den plats som utgör parkering till kyrkans församlingshem, fått dagens utsträckning. Efter en tid rätas vägen mot Vadensjö norr om kyrkan ut, och den nya kyrkogården tillkommer i början av 1940-talet. Här byggs ett begravningskapell 1947. Ett kvarter avsetts för urnlund, och 1985 byggs en minneslund väster om kapellet.
Den gamla kyrkogården omgärdas i söder, öster och väster av ett gjutjärnsstaket, ställt på en låg granitmur. Innanför staketet i väster finns en trädrad av höga kastanjer och en spireahäck. De södra och östra sidorna flankeras av senare planterade lindar, och innanför dessa finns olika typer av bladväxter. Lövridåerna avskiljs från kyrkogårdens gångar med kanter av buxbom. Den gamla- och nya kyrkogården, som ligger några steg lägre, avskiljs från varandra med en spireahäck, ställd på den gamla stenmuren.
Den nya kyrkogården har bokhäckar ut mot det omgivande landskapet.
Kyrkan ligger mitt på den gamla kyrkogården, omgärdad av en ellipsformad grusyta. Från denna strålar breda grusgångar ut till de rätlinjliga kvarteren, som alla är singeltäckta och omgärdade av buxbom. I rak axel ner från kyrkans norra korsarm finns ett begravningskapell, som idag används som kapell. Två något bredare gångar leder mot församlingshemmet och den gamla skolan/kommunalkontoret i söder respektive öster. Den södra, asfalterade gången utgör huvudentré till kyrkogården och mynnar i en förplats framför tornets västportal. Vid entréerna finns grindpartier med sirligt dekorerade gjutjärnsgrindar och kantiga grindstolpar prydda med latinska kors.
Gravplatserna på den gamla kyrkogården omgärdas av buxbom, förutom ett antal gravar som avgränsas med stenramar eller järnstaket. Den enskilda växtligheten är rik med perenner, småbuskar liksom högre städsegröna växter. Bland de äldsta gravarna, som är bevarade från den gamla kyrkans tid, finns bland annat en skånsk kalkstensvård prydd med ”Det allseende ögat”. Från 1800-talets andra hälft finns stenar i klassicistiska, romantiska och mer eklektiska utföranden. Stenarna runt sekelskiftet och framåt visar på övergången från grovhuggna, rikt dekorerade stenar med naturlika drag över i lägre granitvårdar med polerad yta och enklare utsmyckning. Norr om begravningskapellet finns ett lapidarium med liggande stenar och några gravminnen av järn. Bland gravstenarnas titlar märks flera husägare och lantbrukare, liksom ett stort antal yrken med anknytning till sekelskiftets industri- och järnvägssamhälle, såsom vagnmakare, smed, stationskarl, skräddare, bygg-, bagar- och skomakarmästare.
I ett av de norra kvarteren märks en avdelning för linjegravar, det så kallade ”allmänna varvet”, en gravordning som var i bruk fram till 1968 för människor som inte hade råd att köpa sig en gravplats. Ytan är gräsbeväxt med två rader av gravplatser. Längs den bakre buxbomskanten finns en rad med enkla minnesplattor av tegelliknande material. Framför dessa finns två liggande stenar. Allmänningen ligger norr om kyrkan, medan de mer påkostade, äldre gravarna generellt återfinns på kyrkans södra sida. Ett noterbart undantag från detta är den prästgrav, som ligger i kyrkans nordvästra hörn.
Gravkvarteren på den nya kyrkogården är gräsbevuxna. Gravplatserna är avdelade med rygghäckar av liguster och försedda med stenskodda planteringsramar. I väster finns en urnlund, med gravplatserna avskilda med rygghäckar och stigar av kullersten, och i öster kyrkans minneslund. I dess centrum finns en stenskodd vattendamm, i vars mitt man planterat ett sorgeträd. Mot söder finns en slänt med markkrypande växter och en större minnesten prydd med en psaltartext.
Byggnader på kyrkogården
Begravningskapellet är byggt 1947 efter länsarkitekt N.A. Blancks ritningar. Byggnaden är uppförd av röd, handslagen tegel i en arketypisk form. Öppningarna är rundbågiga och gavlarna skånska med det enkupiga falstakteglet lagt i bruk på murkrönen.
Texten är hämtad från ”Kulturhistorisk karaktäristik och bedömning” av Karl Johan Kember (2015-06-26) på uppdrag av Lunds stift. Du kan ladda ner hela kompendiet här.