Saxtorps kyrka och kyrkogård tillsammans med fyrvägskorsningen, före detta skolan och före detta affären markerar gamla Saxtorps centrum.
Kyrkogården, mellan två landsvägar, omges av träd, nätstängsel och delvis av mur. En äldre del har strikt gravindelning omgärdad av mestadels buxbom och singelgångar enligt sent 1800-talets ideal och en nyare del med gravplatser längs strikta rygghäckar enligt mellankrigskaraktär. Den nyare delen har flera gräsbesådda delar. Kyrkogården är flack och öppen med få träd och upplevs gles.
Saxtorp kyrkas äldsta delar är från 1100-talet men kyrkan präglas exteriört helt av sin ombyggnad 1860 i nyromansk stil. Korsarmen, långhusets förlängning med kor och absid liksom det påbyggda tornet är alla från 1800-talet. Rundbågiga friser på tornet, rundbågiga fönster, lisener och absidens rundbågar på pilastrar är typiska för nyromaniken och kyrkor byggda vid denna tid. 1857 upphörde förbudet mot höga spiror eftersom åskledare blev vanligare och Saxtorps höga spira visar på detta.
Stort värde har en till hälften bevarad vackert uthuggen romansk portal i långhusets sydmur. Den har anglonormandiska stildrag och likheter med motiv i Lunds domkyrka. Sicksackmotiv som i Saxtorp förekommer även i portalen till Vårfru kyrka i Ålborg på Jylland.
En romansk fönsteromfattning finns synlig i långhusets södervägg. Ett liknande romanskt fönster finns på Kävlinge gamla kyrka. Det var tämligen ovanligt att bygga romanska fönster i västgavlar, att det finns bevarade rester är därmed mycket ovanligt men finns i både Saxtorps och Barsebäcks kyrkor. Fönstret är igenmurat men markerat i putsen.
Till skillnad från exteriören präglas interiören i långhuset däremot mer av medeltid med valv daterade till 1300-tal och kalkmålade likaså på 1300-talet med dekorativa mönster i milda färger. Kalkmålningarna och valven upplevs som genuina och mycket vackra. Interiört går det att tydligt se gränsen mellan medeltid och 1800-tal med långhusets kryssvalv och korets tunnvalv.
Kyrkans dopfunt från mitten av 1200-talet är rikt dekorerad med människofigurer med ett vackert berättande bildspråk. Dess utformning är tämligen ovanlig men figurframställningen har vissa likheter med Högs dopfunt.
Träskulpturerna från 1500-talet tillhörande ett tidigare altarskåp visar att kyrkan haft god ekonomi som kunnat skaffa ett dyrbart altarskåp. Den apokalyptiska madonnan med anknytning till Uppenbarelseboken är tidstypisk och finns även i sju andra skånska kyrkor. Förmodligen har hon tidigare omgetts av en sol och stjärnor.
Skulpturerna har mist en del av sitt värde genom att inte längre ingå i sitt sammanhang. I kyrkan finns ett triumfkrucifix från 1400-talet som är tidstypiskt med Jesus skildrat naturalistisk lidande, bemålningen är inte medeltida.
Altaruppsatsen från slutet av 1500-talet med målningar från 1745 av Carl Mörth visar på hans yrkesskicklighet. Även i Kävlinge kyrka bemålade Mörth ett additionsaltare. Renoveringen 1951 av Eiler Græbe är en av dennes många kyrkorenoveringar. I Saxtorp är renoveringen ovanligt långtgående med nya fönster, nya dörrar, nya bänkar, delvis nytt golv, nytt altare med altarskrank och inredning av korsarmen.
Bänkarna i nyklassicistisk stil har en ovanlig utformning för att vara ritade av Græbe. Golvets tegelfärger och bänkarnas färger är samstämmiga med valvens kalkmålningar, vilket skapar en fin helhet.
Texten är hämtad från ”Kulturhistorisk karaktäristik och bedömning” av Kristina Simonsson (2015-06-26) på uppdrag av Lunds stift. Du kan ladda ner hela kompendiet här.