Kärlekens kyrka är ritad av arkitekt SAR Johannes Olivegren, Göteborg och invigdes Annandag Påsk 1958 av biskop Bo Giertz. Den röda tegelfärgen präglar kyrkans interiör, som trots sin karaktär av småkyrka har en förvånansvärt hög resning. Innertaket är av betsad furu och vilar på flera kraftiga s k "Törebodabågar", som går från taknock till golv. Ljusare och mörkare ek har kommit till användning i inredningen, i vissa väggar, predikstol, altare och dopfunt.
Altaret
är uppbyggt av tegel med ekpanel som fond. Altarskivan är av kalksten från Ignaberga kalkgruva i Kristianstads län. Altarprydnaden av konstnären Ralph Bergholtz, Brunnby, Skåne är ett av kyrkans förnämsta smycken. Det är en glasmosaik i färgstarka toner med guld och silver som bottenfärg. Den framställer tre scener ur den heliga lidandeshistorien.
Dopfunten
Dess översta del, kuppan, är utförd i betongglas. Den vilar på en ring av ek och på tegelsockel. I ekringen är dessa ord inhuggna: "Han är den som döper i helig Ande". Genom dopet kommer vi i förbund med Gud. Vi påminns också om dopförbundet - eller det nya förbundet - genom regnbågen som vi ser i de sex första fönstren och som talar om Guds löfte och gemenskapsvilja.
Klockstapeln
Klockstapelns placering med sina två ben över och två ben nedanför kyrkomuren grundar sig dels i en bestämmelse om stapelns maximihöjd och dels i en viss symbolik. Klockstapeln vill vara en vägvisare till kyrkan. Människorna inbjuds att ta steget upp. Den vill också visa kyrkans vilja att gå ut till folket.
En trappa och en gångväg i rött tegel
från Slottsmöllans tegelbruk, i Kärlekens stadsdel, leder upp och fram till kyrkan. Kyrkan är uppförd i samma röda tegel men i en mörkare nyans.
