Hammar i namnet betyder ungefär stenbacke, grusås och får anses vara välvald med tanke på kyrkans placering intill åsen.
Området kring kyrkan är rikt på gravfält och runstenar från förkristen tid. Sannolikt har det funnits en träkyrka här under den första kristna tiden (omkring år 1000).
I kyrkans närhet finns den så kallade Trefaldighetskällan som förr rann åt norr och som i gamla tider ansågs ha helande kraft. Klockstapeln på åsen är från 1600-talet.
Kyrkans exteriör
Den nuvarande rappade gråstenskyrkan restes kring år 1200 och av den återstår idag den västra delen av långhuset (den del som är närmast grusåsen). Under 1300-talet revs det ursprungliga koret, långhuset förlängdes och kyrkan fick ett nytt bredare kor.
Ungefär samtidigt byggdes också sakristian. Vapenhuset tillkom på 1400-talet, då kyrkan också fick kryssvalv.
Delar av kyrkans valv störtade in år 1678. Året därpå slogs nya kryssvalv. På 1770-talet förstorades bland annat sydmurens små fönster. Detta var en tydlig påverkan av nyklassicismens idéer om stora och ljusa kyrkorum.
Norra muren var, och är fortfarande, fönsterlös enligt nordisk medeltida sed. Den slutna muren symboliserar Kristi kärleks makt över mörker, ondska och död. Konstruktionen erbjöd också skydd mot de kalla nordanvindarna som svepte in norrifrån sjön. Idag är det endast ett fåtal medeltida kyrkor som har kvar sina fönsterlösa nordmurar.
