Hammarösnipan

Innan år 1875 fiskades ingen lax ute i öppna Vänern. Ett båtlag vågade chansa. De siktade på ett grund sydöst om Hammarön. De fick mycket lax! Det blev nu allmän rusning. Större båtar. Större nät. Det fanns då ingen industri på ön, och de flesta män i vuxen ålder var år 1880 involverade i fisket.

Inkomster
Man började genast exportera. Nu såldes lax i Stockholm av Hammaröbor, som tidvis vistades där för att sköta försäljningen. Även till Köpenhamn sändes stora partier lax.

Hammarösnipan
Efter 1875 behövdes en ny båtmodell, och Hammarösnipan togs fram. Båten skulle klara hård sjögång och kunna forsla mycket fisk. Hammarösnipan var en fyrbording. Den var 7 meter lång och 1.7 meter bred. Den hade tre rogångar och ställ för två sprisegel. Det gick 2-3 man på varje båt. Skrovets utformning gav vid segling en fart på 6-8 knop.

Motorbåtar
Motorbåtarna var betydligt större. År 1910 monterades den första motorn i en Hammarö-båt. Det var en tändkulemotor från Werner & Bruze i Säffle. Hela båtkonstruktionen blev nu mer robust. Hela 9 meters längd och 2 meter på bredden.

Snipan byggdes oftast direkt hos kund. Arbetet tog sju dagar.
Om båtbyggaren hade släppt till virket själv, fick han vid 1800-talets slut 60 kr för den färdiga båten. Med segel, smide, kölskena och tjärstrykning blev priset 100 kr.

Vilken fisk var intressant?

Lax. Vår- och Sommar fiskades lax som vandrade längst Klarälvens mynningsarmar. Mycket populär fisk att äta och sälja.

Gös. Från 1880 lade man ut nät för gösen under leken och fick stora fångster, ibland så mycket, att näten flöt upp till ytan.

Fetsik. Om sommaren fiskades Fetsiken på stort djup, 40 á 50 meter, och gav ända till 1910 goda fångster.

Andra populära fiskar var lake (fångades med ryssjor), mört, abborre, gädda och Storlom.

Skaparna av miniatyren

Bo Svensson, Ove Karlsson, Gunnar Björkman och Rolf Bjurman brukade träffas några dagar i veckan i PROs slöjdlokal. Under 10 års tid hjälptes de åt att snickra miniatyren av Hammarösnipan.

De sista åren kom Bo Öster och Gunnar Törnqvist med i projektet. De behandlade hela båten med en brandsäker lack. Därefter fyllde de båten med sand, så snipan skulle stå ännu stadigare.

Nu är snipan en vacker ljusbärare i Skoghalls kyrka.

Källa för fakta och bilder: 
”Hammarö - en hembygdsbok”

Bilder på skaparna av miniatyrsnipan kommer från privata arkiv.