Karl Gustavs kyrka

Kyrkan har sommaröppet, övrig tid besök enligt överenskommelse. Kontakta oss!

Historia

Tanken att bilda Carungi kapellag föddes år 1725, då påtryckningar från såväl församlingsmedlemmar som prästerskap framfördes. Diskussionen fördes i olika omgångar men förverkligades först år 1745.
Ett kapell och klockstapel uppfördes på Kyrkholmen och invigdes sommaren 1745 av prosten A. Fougt. Kostnaderna för kapellbygget uppgick till 4.460 daler, som beviljades av Kungl Maj:t ur stamboksmedlen.
Önskan att få en egen församling växte sig allt starkare och i början på 1780 talet inlämnades en ansökan till Kungl. Maj:t.

År 1782 erhöll Carungi kapellag status som egen församling genom Kungl. Maj:ts resolution. Församlingen döptes till Carl Gustafs församling, efter dåvarande kung Gustav III:s andre son Carl Gustav som dock dog vid tre års ålder. 
Planeringen av den nya kyrkan påbörjades år 1785. Bondesonen Erik Lantto från Ruskola anlitades som byggmästare för en summa av 5 daler. Senare höjdes summan till 50 daler, med fri kost och logi.
Ritningar på en ny kyrka framtogs 1786 och Consistoriet godkände dessa.
Bland församlingsborna rådde oenighet huruvida en ny- eller tillbyggnad av kapellet skulle ske, vilket ledde till att byggnadsbeslutet fördröjdes. Även krig och missväxt bidrog till detta.

Kyrkomiljö

Kyrkan ligger mitt på Kyrkholmen, en egen bydel på en halvö i Torneälven. Den forna prästgården ligger strax intill kyrkan som står på samma plats som byns första kapell stod.

Kyrka och klockstapel ligger mitt på den nästan kvadratiska kyrkogården, klockstapeln som är utförd som stiglucka, står öster om kyrkan, i riktning mot älven och minner om att vattenvägen förr var den vanliga färdvägen. I kyrkogårdens nordvästra hörn står ett sentida bårhus, vitmålad liksom kyrkan.

Kyrkogården inramas av en stenmur vid huvudentrén och i väster vaktar höga, vitputsade grindstolpar med smidesgrindar kring en gån av skiffersten. 

Klockstapeln, av en sk. bottnisk typ, är samtida med det första kapellet från år 1745. Stapelns plåttäckta tack är delat i tre karnisformade takfall. Portar och ljudluckor står i lysande ockragul ton mot den vitmålade fasaden. Portarna ramas in av pilastrar som bär en lite kantig valvbåge kring ett figurmåleri med en ängel i öster och en drake i väster.

Karl Gustav kyrka som är en av länets sex korskyrkor byggdes 1795-96, ett tiotal år efter att Karungi blivit egen församling 1782. 

Kyrkans interiör

Det korsformade kyrkorummet har en traditionell orientering med koret i öster och en grund orgelläktare i väster. Koret är avskärmat bakom altaruppsatsen. De övriga tre korsarmarna fylls ut av ett bänkhav med korsande mittgång.

År 1793 hade man slutligen enats om kyrkbygget. Kyrkan skulle byggas med rätvinkliga hörn (kapellet var åttakantigt) och ges höjd för att rymma en framtida orgel. Kyrkan skulle uppföras på samma plats som kapellet. Bygget skulle ske genom uttaxering av såväl material som arbetskraft från varje rök.
Vintern 1793-94 påbörjades framtagning av virke för att senare kunna köras fram under medföre. På en sockenstämma i januari 1794 tillfrågades församlingsmedlemmarna om möjligheten att få fram 8 stockar som skulle bära upp tornet. Stockarnas längd skulle vara 19 alnar långa och ha en toppdiameter av 13 tum.
Byggnationen startades på våren 1796 och fortsatte även under bärgningstid då speciellt varje rök skulle utföra ett dagsverk.
Sockenstämman konstaterade den 6 juli 1798 att Carl Gustafs kyrka var färdigbyggd och tillerkände byggmästare Erik Lantto sina 50 daler .
Officiellt var kyrkan färdigbyggd år 1796, men vi kan nu i efterhand konstatera att ännu år 1798 bestod kyrkan endast av ett skal med tak och golv där gudstjänster ändå hölls.

Renoveringar av kyrkan under årens lopp

Som tidigare nämnts var kyrkan ej färdigbyggd då den togs i bruk år 1796. Flera renoveringar har utförts under årens lopp. År 1820 byggdes en läktare av Per Strand.
Den 5 april 1847 beslutade kyrkorådet om en stor renovering av kyrkan. Altaret flyttades från hörnet av sydöstra korsarmen till östra delen av kyrkan. Dörren mot öster fick stängas och en avbalkning utfördes.
Kyrkan brädfodrades invändigt och målades. Ludwig Hawerman svarade för ritningen. Renoveringen var klar 1852.
Kaminer för uppvärmning av kyrkan införskaffades år 1882. För att spara på kyrkans utgifter betalade kyrkoherde Stenborg personligen detta inköp.
Kyrkan hade golv och bänkar som var grovhuggna med yxa. Bänkarna var obekväma att sitta på, varför kyrkorådet beslutade år 1922 om en restaurering av kyrkan och anskaffande av nya bänkar. Dessa skulle placeras glesare för att erhålla större benutrymmen. Kyrkan ommålades och nya kaminrör inmurades för att höja brandsäkerheten. Dubbla fönster insattes och en mellanvägg med vindfång byggdes.
Kyrkofullmäktige beslutade låta anlägga en ny spira på kyrktaket då den gamla hade börjat ruttna sönder. Byggmästaren J. H. Högberg anlitades för uppförandet av den nya spiran.

År 1945 utbyttes samtliga järnkaminer mot elvärme. Arkitekten Hjalmar Olsson svarade för ritningar och arbetsbeskrivning.
Trappan till orgelläktaren byttes ut och utetrappan reparerades. På norra skeppet byggdes ett vindfång och en brudkammare. Ytter- och innerpanel besiktigades, drevning av fönster samt målning av kyrkan utfördes samma år. Arkivet försågs med ståldörr och samtliga elledningar lades i kanaler i golvet. Kostnaderna för el arbeten uppgick till 36.000 kronor och den övriga renoveringen till 65.000 kronor.
År 1945 beslutades att en ny prästgård skulle byggas till en kostnad av 64.000 kronor. Den stod klar för inflyttning år 1947.
År 1955 beslutade kyrkofullmäktige att dra in vatten och avlopp och att bygga toaletter i kyrkan. Två år senare utfördes isolering av kyrkan för att minska på energiförbrukningen.
År 1994 utfördes renovering av kyrktaket då defekta spån utbyttes, taket tjärades och samtliga takrännor utbyttes. Samtliga fönster ommålades.

Kyrkans inventarier

Av gamla skrifter framgår att kyrkan ännu år 1832 saknade altartavla. Under restaureringen 1844-1852 uppsattes en altartavla som målats av konstnären Essaias Svanberg, Haparanda.
Den 3 juli 1796 fick Hans Hansson Lohiniva uppdraget att "förfärdiga en ny Predikostohl . . .". I juni 1829 målades den och samtidigt förgylldes bildhuggeriet.
Till kyrkan (kapellet) inköptes från Torneå stads kyrka år 1749 en kalk och patén av 1600-tals typ. Kyrksilvret finns fortfarande kvar men används numera inte. De har ersatts av kalk och patén som tillverkats år 1949.
En ny mässhake anskaffades 1822 som ersättning för den mässhake som överlämnades till den ryska delen av församlingen vid gränsregleringen 1813.
Ljuskronan som hänger i kyrkans mitt anskaffades 1826. Senare har två kristallkronor inköpts. Två malmkronor anskaffades år 1925.

Kyrkklockorna

Sedan 1745 har 4 ringklockor anskaffats Den första och större klockan vägde 2 skeppund och 1 lispund (ca. 350 kg) och var gjuten i Stockholm av Gerhard Meyer år 1746. Den sprack vid sorgeringningen efter konung Adolf Fredriks bortgång men omgjöts året därpå.
Följande bibelord fanns att läsa på klockan " Kuinga ihanat ovat sinun asuiansa HERRA Zebaot Ps 84.2". Längst ned på brädden står skrivet: " Jag ropar Kommen till Guds hus, Besinnen och at i dö måste".

Den andra klockan som anskaffades var gjuten 1753 och vägde hälften av den första klockans vikt. Denna klocka överlämnades till den östra ryska delen av socknen vid gränsregleringen 1813. I det upprättade protokollet värderades klockan till 205 Rdr Banco. "

Den tredje anskaffade klockan, som är den mindre av de nuvarande klockorna, är gjuten 1826 av Christoffer Grönvall i Stockholm. Den väger 1 skeppund, 2 lispund och 1 skålpund och kostade , församlingen 401 Rdr, 40 Sk Banco.
Klockan hade följande inskrift: "Under konung Carl XIV Johans åttonde Regeringsår är denna klocka uppsatt i stället för den som enligt 1813 års Gränse Reglering blef tillägnad Ryska andelen av Socknen".

Den fjärde och nuvarande större klockan är gjuten i Stockholm 1839. Den ersatte den ursprungliga första klockan som omgjöts 1792. Beslut om att anskaffa en ny storklocka fattades på sockenstämrna den 9 december 1838, sedan ett restaureringsförsök samma år hade misslyckats.
Uppdraget gick till Samuel Grönvall i Stockholm, att gjuta en klocka av ny metall, med en vikt av 3,5 skeppund. Som delbetalning levererades den gamla sönderspruckna på 2 skeppund mot en avräkning av 28 s per lispund.

Den nya storklockan levererades och upphängdes sommaren 1839 och betalades med ytterligare 200 Rdr. Den bär följande inskrift på finska: " Minä Kutsun Tänä Päivänä parannuxeen, Huomenna Hautaan, Siunattu Olkon Se Kuin tule Herran nimen ". I översättning: Jag kallar i dag till bättring, i morgon till graven. Välsignad vare den, som kommer i Herrans namn ". Stavfelet tyder på att gjutaren saknade kunskaper i det finska språket.

Orglar i Karl Gustavs Kyrka

Frågan om anskaffning av en orgel aktualiserades år 1818, då församlingen beslöt att inskaffa kostnadsförslag för ett sådan.
Ett kostnadsförslag inkom i augusti 1819 från orgelbyggaren Pehr Strand i Stockholm. Priset på orgeln var 1.600 Riksdaler i Svenska Banco sedlar eller motsvarande gångbart mynt. Detta ansågs emellertid för kostsamt om det skulle uttaxeras per hemman. Beslut togs därför att samtliga församlingsbor skulle bidraga härtill.
Sedan orgelbyggaren lämnat förmånliga villkor och insamlingen givit önskat resultat, beslöts enhälligt den 23 juni 1820 att ofördröjligen beställa orgeln.
I Pehr Strands villkor ingick att en tredjedel av betalningen skulle ske vid kontraktets underskrivande såsom handpenning; "emot nöjaktig borgen". Ytterligare en tredjedel skulle erläggas då orgeln var färdigbyggd i Stockholm och klar för avsändning. Samt resterande tredjedel, då orgelverket var färdigmonterad i kyrkan.
"Dessutom kommer Församlingen att bistå Orgelbyggaren och en Gesäll fri Resa till och ifrån Carl Gustafs socken, samt logi och kosthåll jämte biträde af nödigt gångled på stället under Werkets upp- sättande, som kan komma att pågå circa 3 á 4 veckor".
"Inpackning, Packlårar, samt Transport till fartyget bestyres av orgelbyggaren, som äfven medföljer Werket på samma Fartyg".
Församlingen skulle svara för alla transportkostnader, samt för eventuella sjöskador.
Efter kontraktets upprättande byggdes orgeln år 1820 av orgelbyggaren Pehr Strand, Stockholm.
"Claveret göres med Ebenholtz Heltoner och hvita Elfenbens Semitoner, i ram af tjenlig trädssort och utlagdt från och med grofva C, till och med trestruckna f eller 54 toner" 
Orgeln stämdes för den tidens bruk i en hög kammarton.
Den 20 augusti 1820 upplästes ett intyg från E.G. von Rosen, som var domkyrkoorganist i Stockholm och verksam som orgelexpert. På Musikaliska Akademiens anmodan hade han: "besiktigat det orgelverk, som orgelbyggaren Pehr Strand till Karl Gustafs kyrka förfärdigat och befunnit det till alla delar vara väl byggt, enligt det kontrakt, vilket med orgelbyggaren blivit uppgjort".
Enligt inventarieförteckningen år 1832 uppgavs att orgeln hade tio stämmor. Dessutom att orgeln inte hade några ornament, utan endast var målad med oljefärg och med en förgylld list.
Enligt Holmberg A. Uppslagsbok för organister kan man läsa att år 1908 hade orgeln 9½ stämmor. Av andra handlingar framgår att orgeln hade en manual och bihangspedal.

År 1930 godkände Byggnadsstyrelsen ett förslag till ombyggnad av orgeln.
I ett utlåtande från den kände orgelexperten fil. lic. Bertil Wester, framhöll han orgelns stora värde. Wester ansåg att orgeln borde bevaras orörd och om så behövdes i stället kompletteras med en helt ny, separat orgel. Tyvärr följde man inte dr. Westers rekommendationer .
År 1930 påbörjades en ombyggnad, som gjordes av orgelbyggaren N.O. Alm. Detta innebar rivning av den gamla orgeln och nybyggnad enligt den tidens principer. Den gamla fasaden och orgelhuset bibehölls. Orgeln fick två manualer och pedal samt ett fristående spelbord, pneumatisk traktur och registratur .
Enligt Riksantikvarieämbetets och Byggnadsstyrelsens föreskrifter magasinerades det gamla materialet från 1820.
År 1952 gjorde Grönlunds Orgelbyggeri i Gammelstad en ombyggnad av orgeln.
År 1974 besiktigades orgeln av samma Orgelbyggeri och man fann att orgeln var behäftad med så stora fel, att en reparation skulle bli mycket kostnadskrävande. Dessutom skulle orgeln förbättras endast för en kort tid.
År 1975 ersattes orgelverket med ett nytt, som byggdes av Grönlunds Orgelbyggeri i Gammelstad.
I den nuvarande orgel ingår några stämmor från Strands orgel. Även denna gång bevarades fasaden.