Katarina Adamsson, präst
Vad är bra med Härnösand?
- Det är fin natur och det är nära havet. Men i vinter har det varit lite för mycket snö och ingen skottar åt mig…
Intressen: Vara i naturen, film, mat, "soffrodel"…
Något man inte visste om Katarina:
- Jag äger en jukebox. Är adopterad. Och tro det eller ej, jag är lite blyg.
Bor: I Härnösand. Är född och uppvuxen utanför Sala i Västmanland, har även bott i Värmland och Västergötland.
Yrke: Präst med inriktning mot barn och ungdom.
Vad gör en präst?
- Jag möter människor på olika sätt. Jag döper, viger, begraver, har gudstjänster, har samtal (själavårdssamtal med tystnadsplikt), konfirmander och unga ledare.
Varför ska man konfirmera sig?
- Konfirmandtiden ger en fantastisk möjlighet att få en plattform och ger ett rum att vara som man är, en plats där vi strävar efter att släppa alla krav, lära känna oss själva och kyrkan och komma fram till vad man tycker om tro. Du får möjlighet att formulera din egen tro och ta del av en långvarig tradition. Och så får du lära känna nya människor och får vänner för livet. Det är en riktig ego-boost!
Vad gör en ung ledare?
- Unga ledare är de ungdomar som efter sin konfirmation stannar kvar i kyrkan och hjälper till med konfirmander och samtidigt får en utbildning (i samarbete med Härnösands stift).
Vad är roligast med ditt jobb?
- Variationen av arbetsuppgifter och möten med människor; att det finns skratt och allvar hos alla. Jag får dela tankar om tro och liv med människor, möta människor i livets olika faser, både glädje, sorg och fundersamhet.
Någon upplevelse i jobbet som du särskilt minns?
- På ett konfirmandläger i Jorm skulle vi gå på glödande kol. Vissa av de unga ledarna spelade fiol, afrikanska trummor och tvärflöjt. Det var häftig stämning, vi gick tillsammans i en cirkel runt eld och kol. Ledaren gav klartecken att gå över, och två av våra ideella medarbetare, Ingrid och Ingegerd, tog varandra i handen och gick först ut över den glödande kolen. Och även jag gjorde det, vilket jag inte trodde att jag skulle våga. Klarar jag att gå på glödande kol så klarar jag allt, tänkte jag! Något som alltid berör mig är även när vi jobbar med ”fjädern” med ungdomarna, där den som håller i fjädern har ordet och alla andra är tysta och lyssnar: detta skapar stora förtroenden i grupperna. Prästvigningen är också ett särskilt minne.
Text och bild: Maria Prytz, kommunikatör Svenska kyrkan Härnösand