Vi har en lång tid av fasta bakom oss, inte bara de fyrtio dagar som finns i almanackan. I över ett år har vi fastat från närhet, frihet och mänsklig fysisk kontakt. Än är det inte fritt fram, men nu ser vi ljuset och då blir det lättare att ta till oss hoppet om nytt liv
”Herren lever, våga tro det, lämna den tid som gått. Hoppet är framtid, nu är livet vår möjlighet”.
Också för dem av oss som bär med oss sorg och förluster har påskens budskap kraft att ge. Påskens uppståndelseglädje är ingen glättig glädje som målar ljuset på ytan. Det är en glädje med rötter i mörkret, en glädje som håller att leva på. Genom Jesu uppståndelse ur död till nytt liv får vi tro att ingenting kan skilja oss från Guds kärlek; att Gud finns hos oss i dödens närhet likaväl som i livets puls; att det finns liv efter död och att ljuset är starkare än mörkret.
I vårt land har vi sådan tur att påsktiden infaller under våren - uppståndelsens tid i naturen. Nytt liv gror i det som hela vintern varit mörkt, hårt och kallt. Det är lika livgivande varje år när den första blåsippan slår ut och vänder sitt ansikte mot solen och leriga diken fylls av gula tussilago. Vi känner hopp om liv.
Det är som att tussilagon predikar Jesu uppståndelse för oss: ”Herren lever, hindren sprängda, hoppet får kraft igen”. Och vi får våga tro det.
Kyrkans år har fler årstider än det kalenderår vi är vana att relatera till. Första halvan av kyrkoåret består av advent, jultiden, trettondedagstiden, fastan, påsktiden och pingst. Andra halvan av kyrkoåret kallas för Trefaldighetstiden och i den ingår ett antal årstider och högtider som definierar vilken kyrkoårstid vi är inne i. Kyrkoåret hjälper oss att leva i alla delar av kristen tro och inte fastna i en. Det kan berika vårt sätt att se på livet och ge oss trygga ramar och rutiner som återkommer varje år. Psalmerna i Den svenska psalmboken kan hjälpa oss att få syn på och fördjupa de olika årstiderna under kyrkoåret.