Biskopsstaven (kräklan)

Birgitta Ricklund har genom sitt skapande av stavens tillkomst, känt att hela hennes samiska själ finns invävd, karvad och skuren i en berättelse. Den konstnärliga utformningen av stavens motiv och symboler har skett i samråd med biskop Eva Nordung-Byström.

Staven börjar längst ner i vattnets blåa färg. Vattnet är viktigt både i den samiska och den kristna symbolvärden. I tidens begynnelse svävar Guds ande som en duva - ur vattnet stiger livet. Vattnet är i bibeln symbolen för livet och den heliga andens sprudlande kraft. Ett liv och en kraft som vi berörs av och får i dopets vatten. Vattnet är förutsättningen för allt liv, för djur, människor och växter. Vattnets blå färg rinner av staven och alen låter sig omsvepas av liljebladen. De skurna grenarna på staven bildar nätverk, dess trevande klättring längs staven visar på kamp, gemenskap, samarbete, tillåtenhet, värnande av naturens liv. Här möter vi också den första personen i treenigheten, Fadern, Skaparen, vår himmelske förälder.

Ripans trygga plats vid dvärgbjörken, duvornas sökande efter fredsduvan, den heliga andens symbol, kristussymbolen med vilja och önskan om samhörighet. Mitt på staven finns en gammal symbol för treeningheten: tre sammanflätade ovaler. Olivträdets, björkens och vinrankans gemensamma styrka som lyfter kräklans naturliga strävan upp mot Marialiljan och solen med mässingringarnas treenighet, med skallrande ljud och renhornets naturliga form, som får avsluta skapelsen.

Al och Björk är viktiga träslag i den samiska kulturen och vanliga träslag i Härnösands stift. Liljan är en kristen Mariasymbol, Maria som också är viktig i den samiska traditionen. Vinrankan är en kristen symbol för kärleken och nattvarden.

Biskopsstavens gula färg ska lysa upp vägen där budbäraren går fram. Den gula färgen har alltid varit viktig i den samiska traditionen där den symboliserar solen och det bestående livet. Därför har den bakåt i historien varit förbjuden för samer att bära i kyrkan. Men den gula färgen, guldet har i den kristna traditionen också alltid varit Guds färg. Gud som är vår sol och värme. Därför är också staven gul som en bön från kyrkan om försoning och rätt i relation till det samiska folket. Mässingsringar är i den samiska traditionen ett skydd mot det onda. Cirkeln är i den kristna traditionen en symbol för Gud, den evigt goda kraft som är utan början och slut, som omsluter oss på alla sidor och bär hela skapelsen i sin hand. Därför symboliserar de tre mässingsringarna i kräklans topp den treenige Gudens beskydd från det onda.