Psalmen för jultiden i år är en psalm för alla åldrar som får med det mesta av julens budskap:
”Nu tändas tusen juleljus på jordens mörka rund. Och tusen, tusen stråla ock på himlens djupblå grund” sv.ps 116
Julen har många symboler. En av dem är alla de ljus som tänds över hela jorden, för att påminna om det ljus som tändes för alla människor när Guds son föddes. Och för dem av oss som inte har några ljus att tända lyser himlens stjärnor.
”Och över stad och land ikväll går julens glada bud att född är Herren Jesus Krist, vår frälsare och Gud”.
Julens budskap är att en frälsare är född. Frälsa betyder rädda. Räddningen kommer i form av ett litet barn som vi får ta emot i kärlek, ett barn som sedan ska komma att bli en vuxen människa som med sitt liv visar på Guds kärlek och som med sin död och uppståndelse öppnar vägen till det eviga livet.
”Du stjärna över Betlehem, o låt ditt milda ljus få lysa in med hopp och frid i varje hem och hus”.
När Jesus föddes tändes en ny stjärna på himlen. Julstjärnorna i våra fönster påminner oss om Guds närvaro här och nu, en närvaro som inte är beroende av vår tro och våra prestationer utan finns där oavsett.
”I varje hjärta armt och mörkt sänd du en stråle blid, en stråle av Guds kärleksljus i signad juletid”.
Guds son föddes under svåra förhållanden till ett enkelt liv som inleddes med att vara på flykt. Han fick under sitt liv på jorden verkligen erfara vad det är att vara människa, med glädje, sorg, vänskap, svek, smärta och kärlek. Så när vi med psalmens sista ord ber om en stråle ljus till varje hjärta som är armt och mörkt är det inget glättigt återsken av en putsad yta vi får, utan en liten men kraftfull stråle kärleksljus från den som varit i dödsskuggans dal och tagit sig igenom. Ett ljus att lita på.