15 januari 2024
Hej igen Eva, det blev ett långt uppehåll på vår mejlväxling men nu tar jag upp den igen och det blir några fler frågor om din allra första tid som biskop.
Nu undrar jag vad du såg framför dig, hur tänkte du att livet skulle bli som biskop? Var det något i rollen som överraskade dig den första tiden?
Hej Kajsa! Inser att jag inte svarat på detta. Här kommer svaren.
Jag hade ingen färdig uppfattning om helheten, bara de delar av biskopsuppdraget jag sett som församlingsanställd i olika sammanhang. Jag var inställd på att detta är något jag måste lära mig och ”erövra” allt eftersom. Det som överraskade mig mest var att så stor del av tjänsten, cirka 25 procent, ligger på nationella uppdrag och ansvarsområden. Så förutom att det blev mycket resande inom stiftet blev det också många resor och nätter i framförallt Uppsala. Jag har räknat ut att ungefär halva min arbetstid har jag sovit borta.
Hur var det egentligen att plötsligt, bara ett par månader från det att du valts, vara andlig ledare för dina kollegor, kyrkoherdarna i här i stiftet?
Det gick ändå oväntat bra. Jag möttes av stort förtroende och stor tillit. Majoriteten av dem hade ju valt mig. Åren som kyrkoherde och kontraktsprost har också, tycker jag, skolat in mig i den speciella ledarroll som detta innebär. Till det kommer nog också att jag hela mitt vuxna liv jobbat i stiftet och förutom församlingstjänst haft många uppdrag vid kurser, läger och fortbildningar i stiftet samt under lång tid på stiftets uppdrag varit arbetshandledare för anställda i församlingarna samt mentor för kyrkoherdar.
Jag vill också dröja kvar lite mer vid den där dagen den 14 december 2014, när du kläddes i biskopsskrud för första gången. Ärkebiskopen nämnde ett perspektivskifte i sin predikan till dig under vigningsgudstjänsten: ”Nu är stiftet inte längre ”de”, vilket det ju tyvärr ibland blir på församlingsnivå. Idag byter du liksom ”vi”. Frågan kan inte längre vara: vad har de nu hittat på, på stiftet?”
Jag vet att ett perspektivskifte inte är helt enkelt, att det är något man måste jobba med, hur har du tänkt kring det?
För mig var detta ingen konstig eller en oväntad utmaning. Ett av de mål jag satte upp för mig själv för min biskopstid var just att försöka skapa ett större vi mellan stift och församlingar. Jag var ju så att säga ”proffs” på hur man från församlingsnivån upplevde och mötte stiftet och tyckte att jag ändå rätt väl visste vad som förväntades från båda håll för att nå dit. En erfarenhet jag också fått tydligt bekräftad under mina biskopsår.
För att bara nämna en sak som behövde stärkas kan jag lyfta vikten av kunskap om den egna organisationen, om vilka olika ansvarsområden som ligger på respektive nivå, vad som är förtroendevaldas och vad som är vigningstjänstens gemensamma och särskilda ansvar och hur stift och församlingar hör ihop i vår kyrka.
2 februari 2024
Tack Eva. Jag har tänkt att jag skulle fråga om just det: under de här åren har du har talat mycket om ”vår kyrkas ordning”. Varför har det varit så viktigt för dig att tala om regelverket?
Hej Kajsa! Här kommer svar på dina senaste frågor.
En organisation utan regelverk, eller där man inte bryr sig om och respekterar sitt regelverk slits förr eller senare sönder av enskilda personers personliga tyckanden, ageranden och maktkamper. Inte minst i en organisation som vår som ju finns till på grund av en ideologi, en lära, måste man i respekt för den grunden följa vår gemensamma ordning. Det är fruktansvärt respektlöst att försöka påverka och leda kyrkan utifrån andra ideologier och åsikter än den grund och det uppdrag kyrkan vilar på. Det vore lika illa som att man i ett partipolitiskt sammanhang skulle tycka att det var rätt att strunta i partiprogram och lagstiftning.
Ordningen behövs ju självklart också för att vi skall kunna vara goda arbetsgivare och förvaltare av vårt uppdrag och av våra resurser. Jag kan tydligt, efter dessa år i stiftet se, att i de församlingar och pastorat, där man respekterar kyrkans ordning där har vi färre konflikter, bättre arbetsmiljö, arbetsgivarskap och förvaltning. Respektlöshet och ignorans mot vår kyrkas ordning visar sig alltså tydligt på flera sätt och medför därför också i förlängningen en väldigt dålig rekryteringsbas både vad gäller medarbetare, anställda och medlemmar.
Hur upplever du att fokuset på regelverket, alltså kyrkoordningen, har tagits emot?
Mest positivt och med tacksamhet. Tyvärr har jag också mött starka negativa reaktioner som drabbat mig och andra hårt. De har kommit från personer som tycker att de har rätt att styra och leda i kyrkan men samtidigt anser att de i första hand skall följa sin egen eller en annan agenda eller ordning än kyrkans och därför inte behöver följa vår kyrkas ordning och stadga, kyrkoordningen, vilket för många med mig upplevs som ett helt obegripligt och respektlöst förhållningssätt.
