En bärande del för försoningsarbetet är de åtta åtaganden som Svenska kyrkan gjort gentemot det samiska folket. Sedan förra hösten, när ursäkten framfördes för första gången, har åtagandena följts av en konkret handlingsplan.
– Nu ska vi jobba vidare så att Svenska kyrkan verkligen blir en samisk kyrka, sa Erik-Oscar Oscarsson, ordförande i Samiska rådet i Svenska kyrkan och en av konferensens inledare.
Dialogkonferensen var dels inriktad på att öka kunskapen om urfolksfrågor och samisk andlighet bland förtroendevalda och andra medarbetare i Svenska kyrkan. Dels på att kraftsamla kring att handlingsplanen blir verkstad, målmedvetet men utan att stressa förbi svåra moment. Från Härnösands stift deltog bland andra representanter från egendomsnämnden och stiftsstyrelsen.
Starkt vittnesbörd
Forskningsresultat och personliga berättelser varvades under två dagar. Språk, andlighet och mark var ämnen som återkom under flera programpunkter. Ett starkt vittnesbörd framfördes av Jörgen Stenberg, renskötare i Malå sameby, som beskrev sin andlighet som helt sammankopplad med marken.
– Markerna bär min andlighet, bär min helighet, bär min själ, förklarade han.
Och samtidigt visade han med hjälp av kartor hur marken i Malå genom tiderna förändrats och urholkat hans möjlighet att bedriva renskötsel och leva det liv som är hans.
Angelägen fråga
Att markfrågan är angelägen märktes också när deltagarna fick möjlighet att prata med representanter för stiftens egendomsförvaltningar. Många tog chansen att ställa frågor och ge synpunkter på Svenska kyrkans skogsbruk.
Det framkom att markfrågan kommer att belysas dels i ett kyrkohistoriskt forskningsuppdrag utifrån frågan om kyrkan kan ha förvärvat tidigare samiska marker, så kallat lappskatteland, på ett otillbörligt sätt. Dels kommer en kartläggning att göras av hur kyrkans nuvarande markförvaltning och skogsbruk påverkar samiska näringar.
– Skogsfrågorna är en av de första stora frågorna vi kommer att ta tag i, konstaterade Erik-Oscar Oscarsson.
Kluvet folk än idag
En annan stark programpunkt berörde statens historiska övergrepp att i lag göra skillnad på samer. Skogssamer och fiskesamer fråntogs sina rättigheter som samer och skulle assimileras, både i samhället och i kyrkan.
– Det här är ett svårt samtal som rör grova människorättsbrott och som vi lever under än i dag, sade Marie Persson Njajta, styrelseledamot i Sametinget.
– Det inverkar på många olika områden. Vi decimerades som folk och vår länk till marken bröts, fortsatte hon.
Behovet av tillit
Försoningens möjligheter och svårigheter var också ett ämne som återkommande berördes, som behovet av tillit för den ena parten och avkolonialisering av tänkandet för den andra.
– Erkänd skuld är det bästa som finns. Det är inte roligt att vara den som har skuld men att erkänna skulden är till stor hjälp, sade Ulrika Fritzon, stiftsteolog som berättade om sin forskning om skuld och försoning inom kriminalvården.
– Det här är första gången en stor aktör i Sverige tar sitt ansvar. Kyrkan är viktig så det är ett betydande steg som tas här. För mig är det otroligt glädjande, menade Stefan Mikaelsson, vice styrelseordförande i Sametinget.
– Nyckelordet är tillsammans, menade ärkebiskop Antjé Jackelén som under dialogkonferensen gjorde en av sina sista insatser innan hon lägger ner staven för att bli pensionär. Hennes slutord på konferensen blev därför:
– Tillsammans och fortsätt!
Kajsa Åslin
2022-10-24
Bildtext: Ságastallamat 2 avslutades med högtidsgudstjänst i Luleå domkyrka där Svenska kyrkans ursäkt till det samiska folket framfördes en andra gång, nu i Saepmie.
