Bilden av Jesus vid lägerelden har namnet ”Christ in the Wilderness” och är målad av Kelly Latimore. För mig är det också en bild av vår kyrka, vad den redan är och än mer skulle kunna vara. En lägereldskyrka, som lyser upp världen med diakonal omsorg och evangelium. En värmande plats som lockar till gemenskap. Platsen där alla kan känna Guds kärlek, dela sin längtan och lyssna till de stora berättelserna.
I lägereldskyrkan är samlingsplatsen runt elden tydlig, samtidigt som ljuset och värmen förmår förändra världen. Det är också utmaningen för oss som kyrka: att vara en tydlig och varm gemenskap som alla kan söka sig till, och att samtidigt finnas i samhällets utsatta marginaler.
Vem får gå in genom kyrkdörren? Jag hör från flera håll att unga vuxna uttrycker ängslan över att träda in i kyrkorummet. Alla vet inte vilken församling de bor i och tillhör, att kyrkan är deras. En enkel gatupratare kan möjligen ge modet att öppna dörren. Men det behövs mer för att hitta till sin församling, och det behövs mer för att längta tillbaka dit.
Att fler delar ansvaret för gemenskapsbyggandet är en viktig pusselbit för lägereldskyrkan. Jag tror att välkomnandet kan bli mer engagerat och personligt om det kommer från någon som är som en själv. Därför behöver vi som är anställda i kyrkan arbeta mer tillsammans med förtroendevalda och ideella medarbetare. Vi – ett engagerat kyrkofolk – behöver hjälpas åt att bjuda in, känna igen, bygga relationer, vägleda, och att uppskatta engagemang.
I allhelgonatid är lägereldskyrkan levande. På minnesgudstjänster byggs broar av hopp till Guds evighet. På kyrkogårdar, som kan upplevas som en sorgens ödemark, skapas värmande samlingsplatser. Engagemanget är stort för att erbjuda kaffe, gemenskap och genuina lägereldar.
Trons språk tar nya vägar, att samlas vid graven i allhelgonatid är en ny och växande tradition. Familjegemenskapen på kyrkogården sträcker sig genom tiderna. Ljuset på graven bildar en bro till brustna relationer, bortom döden och mot levande Gud.
Ny lyser ljusen på kyrkogårdarna. Tända inte bara som ett ljus i mörker, utan också som tecken på ett trons folk: en längtans låga efter hopp.
Varmt välkommen till lägerelden!
Teresia Derlén,
biskop i Härnösands stift
Lägereldskyrkan välkomnar – och utmanar
På bilden här intill kan du se Jesus sittande vid en lägereld. Han är omgiven av karg ödemark, på natthimlen ovan glorian syns vintergatan. Jesus är här mitt i världen, men inbjuder samtidigt till gemenskap. När jag ser bilden vill jag sätta sig vid hans sida, lyssna till hans ord, dela mina tankar.
Christ in the Wilderness, målning av Kelly Latimore