På initiativ av kyrkoherde Lars Hoflin restaurerades kyrkan mellan åren 1911-1928. Byggnaden utrustades med ett nytt tak och exteriören slätputsades i vitt. Sakristian försågs med ett fönster, de raserade tegelvalven ersattes med trätunnvalv och de på 1740-talet överkalkade målningarna knackades åter fram. Träskulpturer och övrig bevarad inredning återinsattes.
De framtagna renässansmålningarna skildrar på den norra väggen scener ur skapelseberättelsen, medan den motsatta södra sidan berättar om Jakob och hans tolv söner. Blomstermåleriet är till stora delar bevarat, särskilt målningarna på den västra väggen. Kyrkan som äger en rik samling av medeltida träskulpturer, har drabbats svårt av inbrott och stölder. I dag är byggnaden stöldsäkrad och de träskulpturer som återfunnits, har restaurerats och återförts till kyrkan.
Omkring år 1510 var kyrkan försedd med två valv av tegel, sakristia och vapenhus. Vid 1500-talets mitt försågs den även med kalkmålningar. Under 1700-talets senare del och hela 1800-talet ökade befolkningen kraftigt i Norrland och övriga Sverige. Behovet av ett större kyrkorum blev påtagligt. År 1802 beslöt man att riva den gamla kyrkan och uppföra en ny. Beslutet fördröjdes till år 1856. Byggnadens valv samt fönster och portalomfattningar revs för att tas i bruk vid den nya kyrkans byggnation. Inventarier, bland dem många medeltida skulpturer, bars ut. Sedan de en tid hade legat ute öppet för väder och vind, flyttades de mest värdefulla föremålen in i en bod och kom så att räddas för framtiden. I femtio år stod kyrkan öde och förföll.
Josephus initierade flera kyrkobyggen i de omkringliggande bygderna. Liden var vid den här tiden annex till Indal. Det är möjligt att stenkyrkan har haft en äldre föregångare på nuvarande plats eller i dess närhet.