Lucia är en sådan ljusbringare, kanske just för att hon levde i ett personligt mörker. Det lilla vi vet om henne berättar om en ung flicka som inte fick bestämma om sitt eget liv. Hennes familj frågade inte efter hennes åsikter, personliga drivkrafter eller glädjekällor. Hon skulle istället giftas bort med en okänd man. Det är en situation inte olik alltför många flickor i världen idag, flickor som får ge upp utbildning och självständighet för att gifta sig innan de ens är vuxna.
Lucia behövde ett ljus som gav henne styrka och vägledning. Det fann hon i stjärnan över Betlehem och i Jesusbarnet. Julens under talar om varje människas unika värde och en kärlek som spränger gränserna mellan himmel och jord. Julen berättar om att Gud blev människa och om gudsnärvaro här och nu. För Lucia blev det ett ljus som gav henne styrka att stå upp för sig själv och gå sin egen väg. Istället för att foga sig blev hon en ljusbringare. Hon förmedlade hopp, kärlek och medmänsklighet där mörkret var som starkast. Kraften fick hon från ljuset i Betlehem.
Alla svenska hushåll har nyligen fått en skrift om beredskap i sina brevlådor, “Om krisen eller kriget kommer”. När alla nu checkar av listorna för hemmets beredskap hoppas jag att vi lägger till två punkter: var är min ljuskälla, och kan jag vara en ljusbringare för andra? Vi behöver prata om det, om vad som ger oss hopp och mening i en skakig värld. Vi behöver leta efter sammanhang som ger oss trygghet och stärker gemenskap. För mig kommer julens gudstjänster bli en sådan plats. Kanske ses vi där. Må den här julen bli en ljuskälla för dig, och en stund av frid och fred.
Teresia Derlén, biskop i Härnösands stift