Pilgrimerna vandrade i väg från Selångers kyrkoruin på morgonkvisten, efter en inledande gudstjänst med prästen Birgit Huss. De är på väg mot St. Olofs källa i Vattjom. En vandring på cirka 15 kilometer. – Det ska bli roligt att se källan. Jag har åkt förbi skylten många gånger, men aldrig gått till platsen där den finns, säger Katarina Nygren som är ute på sin allra första pilgrimsvandring.
Vandringen går genom små byar, förbi gröna ängar fulla med kor och hästar, över små strida bäckar och genom stora skogar.
– Jag känner en lust och längtan att gå. Blommorna, grönskan och att uppleva den fantastiska naturen är en andlig upplevelse. Jag är en normalkristen person som går till kyrkan några gånger per år, men det här konceptet med pilgrimsvandring är jag ett ”fan” av, säger Katarina Nygren.
En rastplats
Anledningarna till att ge sig ut på en pilgrimsvandring är många och högst personliga. Att möta sin Gud, sig själv och att reflektera är några anledningar som återkommande nämns. Ulrika Lundborg Jönsson går den här vandringen för sjunde gången.
– Att pilgrimsvandra är en rastplats som är viktig där jag fyller på ork och energi. Vägen har sitt värde. Det är inte att komma i mål som är viktigt. Det är också rum för samtal. Vi hinner prata med varandra och verkligen lyssna.
Pilgrimerna går i långsam eftertänksam takt och tre gånger längs vägen är det längre pauser med matintag, en liten andakt med efterföljande reflektion och en liten historielektion om kung Olav Haraldsson av Norge som blev Sankt Olof, av prästen Petra Hamnström.
– Vi vandrar samma väg som han gjorde med sin här när han i början av 1000-talet skulle återta kronan i Norge. I slaget vid Stikklastad stupade Olof och helgonförklarades kort därefter eftersom man i samband med hans död bevittnade mirakel.
Utmärkt service längs vägen
Det är varmt och fuktigt i luften, men deltagarna är vid gott mod hela vägen. En del av orsaken är säkert församlingarnas utmärkta service längs vägen med mat, kalla drycker, kaffe, bullar, frukt och godis. Deltagarna är överens om att upplevelsen är fantastisk, och att församlingarna längs vägen har varit mycket hjälpsamma.
En del av vägen vandras under tystnad för att de ska fundera över sådant som var och en bär med sig. Vandrarna har med sig en sten de plockat upp en stund tidigare. Den ska symbolisera att de går med en börda. Lite senare under vandringen släpper de ifrån sig stenen (bördorna).
– Vi människor behöver tid att reflektera. Vi lever i en tidsålder där stressrelaterade sjukdomar härjar nästan som en pest. Det är viktigt att värna om långsamheten och eftertänksamheten., säger Ulrika Lundborg Jönsson.
10-års jubileum
Det är tio år sedan, år 2000, som den här sträckan av Sankt Olofsleden från medeltiden återinvigdes och intresset att vandra bara ökar.
– Det var sjuttio stycken anmälda till den här prova-på vandringen, men några har avbokat på grund av värmen. Det är roligt att så många väljer att gå med, säger Laila Grubb, pilgrimsledare.
Deltagarna på den här pilgrimsvandringen är bland de första att vandra på Sankt Olofsleden sedan den blev klassad som europeisk kulturväg för några veckor sedan. Det innebär att den får samma status som till exempel pilgrimsleden till Santiago de Compostela i Spanien.
När slutet av vandringen närmar sig dyker det upp en handskriven skylt längs vägen. Det står skrivet: Pilgrimer, vatten varsågoda. En vänlig man som bor längs pilgrimsleden har sedan starten för tio år sedan serverat vatten till pilgrimerna.
– Ett år var han bortrest, men han ordnade ändå så att någon ställde ut vatten åt oss, säger Laila Grubb, pilgrimsledare.
Första pilgrimsvandringen för Katarina Nygren är avslutad och hon är mycket nöjd med dagen.
– Jag skulle gärna gå fler pilgrimsvandringar och jag kommer att rekommendera andra att gå en.
2010-07-05
Maria Eddebo Persson