Öster om kyrkan står en klockstapel av trä från 1770-talet. I den finns två klockor. Den mindre och äldre är från medeltiden och av riksantikvarieämbetet daterad till cirka 1350-1450. Klockan är en av Härnösands stifts fyra äldsta klockor. Vid Gustav Vasas klockskatt togs hänsyn till de församlingar, som hade endast en klocka. På så sätt blev klockan kvar i bygden.
Till kyrkans äldsta inventarier räknas dopfunten av kalksten från 1300-talet. Från samma århundrade daterar sig även triumfkrucifixet ovanför sakristians ingång. Kyrkan äger även en madonnaskulptur från omkring år 1300, ett altarskåp och en sankt Mikaelskulptur från 1500-talet samt ett relikskrin från 1200-talet. De är deponerade på Murberget Länsmuseet Västernorrland.
Relikskrinet är unikt, då det enbart är gjort av trä. Det finns endast några få bevarade i Sverige. Skrinet återspelgar den provinsiella nordiska tillverkningen, vilken karaktäriseras av en enkel byggkonstruktion. Till formen liknar skrinet de tidiga stavkyrkorna som byggdes i Sverige och Norge under 1100-talet. I relikskrinet förvarades reliker, ben eller föremål med anknytning till Jesus eller något helgon. Skrinet kan ses i en av Länsmuseets stadigvarande utställningar.
Stenkyrkan har en rektangulär grundplan, ett utmärkande drag för den senmedeltida norrländska kyrkoarkitekturen. De tjocka kyrkomurarna är byggda av gråsten i skalmursteknik. En skalmur består av två parallellt murade stenväggar med en mellanfyllning, kärna av småsten och kalkbruk. Under 1400-talet försågs byggnaden med vapenhus och sakristia. Innertaket av trä ersattes med tre stjärnvalv av tegel. Valvslagning var en dyrbar kostnad för en socken, men de påkostade stjärnvalven gav kyrkan status och ökade brandsäkerheten.