En lovsång behöver inte vara stark och ljudlig med många hurra. Den kan också vara en stilla bön inom oss, en enkel men välment suck av tacksamhet. Oavsett styrka handlar den om att vi öppnar vårt inre och riktar vårt tack till Gud.
Vi kan också lovsjunga genom att visa vår tacksamhet till Gud på andra sätt – genom att värna skapelsen, bry oss om vår miljö, bry oss om våra medmänniskor och göra gott för världen där vi lever.
Psalmen vi hör här handlar om tacksamheten över att få tjäna Gud, att få betyda något i Guds rike och göra skillnad. Den handlar också om tacksamheten över att Gud ger oss det vi behöver för att klara det:
”Tack för den styrka, det liv du här gav oss, gör något nytt, något brinnande av oss, led oss att bygga en värld av rättfärdighet – handling och bön må bli ett.”
I tacksägelsedagens gudstjänst har vi traditionellt burit fram delar av den skörd vi varit tacksamma för – rotfrukter, äpplen, lingon och vackra blommor. Det har fått symbolisera tacksamheten över att Gud ger oss vårt dagliga bröd, det vill säga det som vi behöver för att leva – både för kropp och själ. I dagens samhälle, där många inte odlar själva, kan de symboler vi bär fram för att visa vår tacksamhet även vara andra saker än markens skörd. Vad skulle det kunna vara i ditt liv?