DET ÄR ALDRIG KÖRT! Det är titeln på en samling texter som spelat en avgörande roll för många människor i historien. Nej, det handlar varken om ömtåliga dokument, sköra kvarlevor från biblioteket i Alexandria eller ett sällan skådat tillägg till evangelierna. Ändå har innehållet i den danat ungdomar under minst ett kvartssekel; kittlat tanken, triggat tron och öppnat ögonen. Begreppet ”det är aldrig kört” är ett stridsrop mot jantelagen som fungerar lika bra i uppgivenhetens mörker på Golgata som framför spegeln en dyster morgon, när självförtroendet behöver borstas upp och dagen skall mötas.
DET ÄR KÖRT! Pröva motsatsen och skillnaden blir uppenbar. Hur hade utfallet av Jesus död på korset under den skriande hopens hån kunnat bli, om Guds son sagt just det: det är kört! Läget är rökt. Jag kastar in handduken. Tablå, eller? Istället säger han: Fader förlåt dem, ty de vet inte vad de gör. När mörkret är som störst, gläntar Gud på dörren. Ljus kan anas, luftombytet märkas, en ny vår randas.
JAG ÄR KNAPPAST ENSAM om att lika ivrigt som oroligt följa världsutvecklingen; från svikna fredsfördrag och fasorna på västbanken till ryssens lömska terror mot Ukraina. Någon frukostro är det sällan tal om, när bombningar av civila mål och söndersmulande av oskyldiga människors framtidshopp skall sväljas med frukostgröten. Om det inte hade varit för den kvartett av katter som väntar på morgonmjölken och mer eller mindre framfusigt gör sig påmind vid bordet, hade skeden säkert aldrig nått tallrikens botten.
MEN VI FÅR ALDRIG GE UPP. Det är din och min, ja, hela mänsklighetens utmaning. Och Gud vet att olyckskorparna är många, liksom tvivlets tärande tankar. Det är därför vi skall rusta oss med profetorden; de där högstämda, allvarliga men också kärvt oemotsägliga. Orden som inte kan snackas bort, fjantas till eller försummas. Ord som lika gärna kan andas vardaglighet och närmast förvirra oss i sin enkla, förment självklara sanning: Helt enkelt de Ord som handlar om livet. Mänsklighetens grund är att vilja morgondagen; i relationen till en människa, en jord, en möjlighet.
PROFETEN JEREMIA må ha haft sina dystra dagar, stunder av hopplöshet. Men det är inte för dem han är känd, utan för sin tillit i den mörkaste dagen: Jag vet vilka avsikter jag har med er säger Herren: Välgång, inte olycka. Jag skall ge er en framtid och ett hopp. (Jer 29:11)
Peder Jarnvall, Kyrkoherde Harplinge-Steninge församling