I denna vackra miljö, skapad av Gud, förvaltar församlingarna kyrkor, församlingsgårdar och ett levande församlingsliv.”
Så inleds presentationstexten på församlingens hemsida. Platsen rymmer både kända och okända historier med händelser, personligheter och kultur.
Dela gärna med dig av ditt tips på Instagram eller Facebook med
#smultronstalleharplingesteninge
1. ”Naturreservatet i Lynga. Där i skogen och vid stranden känner jag livet.
Springturerna i den gröna skogen var en viktig terapi för oss.”
2. ”Vi gillar utsiktsplatsen i Gullbrandstorp. Det är mysigt att fika och äta picknick där.”
3. ”Här i kyrkan. Det är go´stämning.”
4. ”Jag gillar att vara uppe i Plönningeskogen.”
5.”Stenpiren ut vid Steninge strand. Det är en betydelsefull plats för mig och min familj.”
6. ”Ett landskap format av en bonde är alltid något speciellt, men ska jag välja en favoritplats här hemmavid så är det nog att titta ut över Skintabyslätten.”
7. ”Haverdals strand. Där i naturen finns så mycket gratis.”
”Biotopskogen här utanför vår tomt i Steninge. Jag tycker om att vandra och vistas i skogar överlag.”
”Jag tycker om att gå en runda uppe i skogen på Aggaredsberget.”
Mitt smultronställe är Särdal – den del av Särdal som man når genom att ta av från kustvägen och köra Lundslättsvägen ner mot havet tills man kommer till Livräddningsstationen och fiskebodarna längst ut på udden, kallad Busör. Du kommer inte till ett naturreservat men naturen här är så unik att bevarandeintressen gör att ingen plan finns för bebyggelse.
Vid Lundslättsvägen, nära kustvägen, ligger Lundslätt, där konstnär Erik Olson, Halmstadgruppen, hade sommarhus och ateljé – ett hus som dottern Viveka Bosson fortfarande har kvar.
Så öppnar sig åkrar och ängar, insådda med vall. Här doftar ljuvligt av nyskördat hö. För att strax ersättas av doften av hav. Hästar betar fridfullt på strandängarna. I blickpunkten har du Livräddningsstationen, byggd 1908 av Svenska sällskapet för räddning av skeppsbrutna, numera ägd av Harplinge Hembygdsförening. Ängen ner mot havet är en rosa, heltäckande matta av strandnejlika med stora rabatter av intensivt blå styvmorsviol.
Så har vi då fiskebodarna längst ut på Busörsudden – fem små byggnader från 1860-talet, då sillfisket var givande utanför kusten; bodar som under många år varit kära motiv för konstnärer och fotografer. Och allra längst ut – det som är kvar av stenbryggan, troligen första gången uppförd 1862.
Det Särdal som jag här berättar om är min fädernesgård, i vår ägo fram till 2007. Här var jag barn på 1940-talet. Det var härligt att vara barn på en lantgård – Lunden i Särdal. Att få vara barn bland kor, hästar, grisar, höns, katter och kattungar. Det var den tidens småskaliga jordbruk.
Jag var ett ensamt barn men ändå inte ensam. På sommaren kom badgästerna till husen vid havet och jag fick många lekkamrater.
År 1948 spelades en av Ingmar Bergmans första filmer in i Särdal – på Busörsudden vid fiskebodarna. Filmen heter ”Eva”. Gustaf Molander – inte Ingmar Bergman – var regissör men Ingmar Bergman hade skrivit manus till filmen.
Mitt smultronställe – Särdal – med en storslagen utsikt från Busörsudden – man ser Falkenberg i norr och Kullen i söder. Det är underbart att vandra den lilla vägen ner till havet och höra näktergalen sjunga i snåren. Att sitta på den gamla bryggan och titta på solnedgången. Men också att leta sig ut i området utan väg och stigar. Till stora klapperstensfält – fält med runda stenar, slipade av vågor, långt upp på land längs gamla stränder, som genom landhöjningen höjts högt över nuvarande havsnivå. Eller plötsligt befinna sig i en liten skog, orörd i hundra år, med en flora så unik att experterna häpnar.
Ulla Thureson, Harplinge
Foto: Bengt Johnsson
På Destination Ingeland har du möjlighet att läsa mer om platser och besöksmål i närområdet, samt om Ingedagarna 2020.
