Det finns ett stort antal mer eller mindre väl bevarade plagg som används av prästerna i sin dagliga tjänsteutövning. De används vid begravningar, bröllop, dop, högmässor och konfirmationer. Alla i olika färger och olika former. Var och en med sin egna innebörd och sitt specifika användningsområde, men med ett gemensamt - för drygt nio månader sedan påbörjades en inventering av en av kyrkans dolda skatter i Helsingborg. Det handlar om prästernas liturgiska kläder. Välgjorda handarbeten från en snart svunnen tid, blandat med maskinvävda fabriksskruder från Licium i Stockholm och Slabbinck i Belgien. Margareta Forsell, medlem i GA församling, har gjort en enorm insats genom sitt analytiska och metodiska arbete med att plagg för plagg göra en ”nulägesanalys” och beskriva ålder, historia, skick och eventuellt behov av åtgärd – för bland många av de fina kulturskatterna, finns det också plagg som knappt hänger ihop i trådarna efter åratal av användning.
-Kläder har alltid varit ett stort intresse. En gång i tiden, på 70-talet, sydde jag lite själv, berättar Margareta och fortsätter;
-Jag har alltid gillat snygga kläder och att vara ”hel och ren”. Därför har det varit extra roligt att få det här uppdraget.
Innan Margareta påbörjade inventeringen av kläderna i de tre kyrkorna GA, St Olof och Adolfsberg, gick hon en kurs anordnad av Lundsstift - ”Vård och värn av kyrkorummet”. Allt för att på ett så korrekt och bra sätt som möjligt kunna ta tillvara på och dokumentera de kulturskatter som kyrkan besitter i form av liturgiska kläder. Klädesplagg som ofta blir ett ”tidsdokument” där man ofta kan få veta mer om samtiden hur samhället såg ut just där och då.
-På kursen fick jag lära mig allt om hur man ska hantera kyrksilvret, till vilka städmedel som är lämpliga i kyrkorummet och hur kläderna ska förvaras och hanteras för att må så bra som möjligt, berättar Margareta och fortsätter;
-Helst ska de ligga ner när de inte används. Måste de hänga så ska de helst ha en ordentligt bred och kraftig galge. Annars hänger de fel och slits i onödan och blir ”oformliga”.
Under de dryga nio månader som uppdraget pågått har Margareta bokstavligt talat ”synat kläderna i sömmarna”! Det har vänts och vridits på vart enda ett plagg. Sömmar och foder har kontrollerats. Eventuella defekter eller skador har noterats och dokumenterats, liksom fläckar, spruckna sömmar, lösa trådar eller annat som hittats. Invändigt och utvändigt – inget har gått Margaretas skarpa blick förbi.
-Syftet har varit att få fram en samlad bild av vad som finns och se om plaggen går att använda. Jag tror inte alla präster ens vet vad som finns, några har säkert tittat i lådorna, men långt ifrån alla.
Bland gömmorna uppe på den norra läktaren i GA kyrkan på söder finns ett par rejäla skåp. Där kan man (om man har rätt person med rätt nyckel med sig) se en del av alla de plagg som Margareta gått igenom. Här finns bland annat en del historiska klädskatter, där den äldsta mässhaken (som är daterad, reds.anm.) är från 1910. Den är gjord i svart sammet med påsydda band och broderade detaljer i guld.
-Den har förmodligen använts på långfredagens gudstjänst och på begravningar, skulle jag kunna tänka mig, berättar Margareta och fortsätter;
-Det är ett mästerligt handarbete. Skulle kunna vara någon eller några församlingsbor som gjort den. Men eftersom den saknar etikett så vet man inte säkert. Jag har letat efter information, men det finns inget att finna.
Ett par fack längre ner i skåpet hittar vi ett par mässhakar i vit natursiden med mycket detaljerad brodyr som är daterade 1937 och 1939. De har en väldigt fin lyster i tyget och broderierna är väldigt detaljrika och vackra. Man kan till och med se ansiktsuttrycken på människorna väldigt tydligt.
-Sen finns det en röd som också är i samma material som också är väldigt vacker. Det kan rent av vara samma person som gjort den, men det vet jag inte säkert. Hur som så är den väldigt fin, säger Margareta och fortsätter;
-Det finns en mässhake i St Olof som också är väldigt vacker. Den är sydd av en dam i församlingen och skänkt till kyrkan 1961. Det har varit fantastiskt roligt att få se alla dessa vackra mässhakar och textilier. Jag har verkligen njutit av att få se dem.
Hur det blir med kyrkans textilskatt i framtiden återstår dock att se. Margareta har gjort en inventering för en församling som har resulterat i ett 55-sidigt utförligt dokument. Hur det ser ut i de övriga församlingarna är ännu så länge okänt, liksom antalet, skick och eventuellt behov av åtgärder – samt om det finns några pengar att satsa på att bevara dem för framtiden och hur det då ska se ut.
-Jag har en önskan att man skulle renovera så många som möjligt av dem så de blir fina igen och kom till användning. Att prästerna någon gång då och då tog fram de här riktigt gamla och använde dem, det vore fint, säger Margareta och fortsätter;
-Men där är jag inte tillräckligt kunnig för att bedöma vad som ska göras. Renovera dem så att de ska kunna fortsätta användas, eller bara låta dem vara som ett ”tidsdokument” format av tidens tand. Vad som händer nu vet jag inte, det överlämnar jag till ”högra makter”. Men visst hade det varit roligt om det kanske kunnat bli en utställning – till och med rent av på Dunkers? - där man visat upp den skatten som finns. Det hade varit väldigt roligt.
Text och foto: Mikael Carlsson / dinbild.com