Åsa Ström Broman har varit på plats i Maria församling sedan den 1 september. Hon är ny på jobbet, ny i Helsingborg och det stora arbetsrummet ekar fortfarande lite tomt.
– Jag funderar på en matta här och kanske att skaffa lite andra möbler, begagnade i så fall, säger hon och slår sig ner i en blå fåtölj med högt, inneslutande ryggstöd.
Den gråregniga tillvaron utanför fönstret påminner om de tre gånger Åsa besökte Helsingborg under rekryteringsprocessen. Men trots att Sundets pärla kanske inte visade sig från sin allra bästa sida just då föll hon för staden direkt.
– Vi hyr ett hus nu medan vi funderar på var vi ska bo. Jag trivs här. Tänk att få bo i en stad med tre kallbadhus! Jag älskar att bada. Och teatern, kulturhuset, närheten till Louisiana som är ett av Nordens finaste muséer.
Människor från hela världen. Det finns en internationell stämning här i Helsingborg. Det är roligt, säger hon.
Internationell stämning är hon van vid. 2016 fick maken Pether jobb som kyrkoherde i New York. Åsa, som då var kyrkoherde i Söderköping, skaffade sig ett jobb med respektabel pendling. Från det nya hemmet på Manhattan till olika platser i Sydamerika.
Som mobil präst gjorde hon runt sex resor per år, tre veckor åt gången. Gudstjänst- och församlingsliv utövades på olika sätt i Brasilien och Argentina och även i Chile och Peru var hon för att ha gudstjänster, samtal, vigslar, dop och fängelsebesök.
Också innan tiden som mobil präst sökte Åsa sig till internationella sammanhang inom Svenska kyrkan i utlandet och som del i krishanteringen efter tsunamin
i Thailand.
– Det här att jag arbetat en del i kriser och katastrofer och i ovissa sammanhang som till exempel att köra en hyrbil långt ut i vildmarken i Brasilien för att leta upp en kille som sitter i fängelse, har gjort mig hyfsat lugn inför sådant som kan uppstå, säger hon.
– Jag har nog ganska långt till paniken.
Kyrkor och kollegor var det ont om under tiden som mobil präst. På två ställen i Sydamerika hade Åsa tillgång till en kyrka att fira gudstjänst i och det fanns nätverk av ideella som skötte olika arbetsuppgifter. I övrigt gällde det att samverka med ambassader och föreningar för att nå ut till svenskarna i området.
Men Åsa gillar att gå utanför kyrkmurarna och det var en av anledningarna till att hon sökte tjänsten som församlingsherde i Maria församling i Svenska kyrkan
Helsingborg.
– Jag såg annonsen i Kyrkans Tidning och tyckte att tjänsten lät väldigt spännande.
En engagerad kyrka full av liv och musik i samverkan med andra delar av samhället som kulturlivet, socialförvaltningen, skolor och organisationer
– i en sådan församling vill jag gärna arbeta. Och H22 är ett jättespännande projekt.
– För mig är kyrkan ett sammanhang dit jag kan komma med allt det som är jag och hämta ny kraft. Påminnas om att jag, du, vi är älskade, att Gud är med i oro
och stormar, i sorg och glädje och att ljuset är starkare än mörkret.
Åsa har alltid haft intresse för att prata med människor. Men präst var inte fokus från början, även om hon kommer från en släkt med många präster. Präst blev hon 2003 när hon var 38 år. Innan dess arbetade Åsa som journalist på Östgöta Correspondenten i Linköping och studerade samtidigt religionsvetenskap. Före det hade hon gått på kulturvetarlinjen och en tid arbetat på en förlossningsavdelning.
Beslutet att ta steget och bli präst kom successivt.
– När jag sökte jobb på kvinnokliniken sa den som gjorde anställningsintervjun att jag kanske borde bli präst. Det var på 1980- talet och något litet frö såddes nog där. Och så har jag studerat mycket om vad människor tycker och tänker, men vad tror de på? Jag har haft många samtal som journalist, men samtidigt så blev det mest nyheter där. Nu när jag träffar människor känns det som att vi kan gå djupare och närmare i samtalen.
Åsa skrattar till.
– Det är lätt att det blir många och pretentiösa ord, men… ord är ju aldrig tillräckliga för att beskriva kärlek, frihet eller Gud.
Vardagen i Helsingborg är annorlunda än den i Sydamerika. Just nu lär hon känna de administrativa datorsystemen (inte så svårt) och Maria församlings cirka 40 medarbetare (fantastiskt att få sitta ner och prata med var och en och se hur mycket varje människa är). Att få vara en del i ett stort arbetslag är berikande tycker Åsa.
– Jag är så glad att här finns fina medarbetare, så kompetenta och kloka och fina med varandra. Jag upplever ett stort engagemang för det uppdrag vi har, varje kör, varje konfirmandgrupp och alla andra vi möter, säger hon.
– Svenska kyrkan här i Helsingborg är full av kreativitet, öppenhet och samverkan. Jag är glad över att få vara en del av det.
Du tror inte att du kommer att längta tillbaka till ditt internationella liv och vilja ge dig i väg igen?
– Nej, jag tror inte det. Att få vara här och lära känna människorna kommer att vara en resa i sig. Det känns verkligen som att jag har landat här på ett sätt som nästan överraskar mig själv. Det är en fantastisk församling och en härlig stad att leva i.