Första söndagen i fasta
Prövningens stund
Den nyblivna änkan stod vi sitt köksfönster och grät sorgens hopplösa tårar. En hög av pappersnäsdukar låg vid blombordet intill. Tårarna verkade inte räcka till, hennes förtvivlan verkade oöverstiglig. Hennes stora kärlek hade dött och nu stod hon där ensam, ja ensammast i hela världen tyckte hon. Det var en prövningens stund för henne.
Hon har berättat detta för mig och gett mig tillåtelse att dela den med andra. För mitt i sin ensamhet och förtvivlan fick hon känna att hon inte var ensam. Mitt i hennes tårar och sorg hörde hon liksom det vore en änglakör från radion. ”Ringaste barn som beder lever oändligt tryggt.”
Orden som kom från hennes radioapparat var som en stor varm, härlig kram, hon kände det som om att Gud var i hennes kök för att trösta henne. Hon tyckte att köket förvandlades till en katedral där den helige Guden var på besök. Mitt i hennes tårar med frågor som varför, hur kunde det ske, och en fråga om att, kommer jag någonsin skratta och glädjas åt livet. Hur kommer livet att formas utan hennes makes bistånd. Många frågor dök upp i hennes tårfyllda tillstånd.
Helgens texter handlar om att bli prövad. Änkan som jag ovan skrev om kände hur prövningen fullkomligt höll på att bli henne övermäktig. Hennes dagar var fyllda av sorg och tårar.
I texterna möter vi några som är i sorg och förtvivlan. Det är Saras tjänstekvinna Hagar som förskjutits från sin matmor. Hon är gravid och sitter vid en källa och gråter. Hon får ett änglabesök som tröstar henne mitt i hennes sorg. Vi möter också Jesus i sorg när han ber för sig själv och för världen. Det står att han med enträgna böner, höga rop och tårar ropade till den som kunde rädda honom från döden. Likaså kan vi läsa i helgens psalm där David ropar till Gud några verser längre ned i psalm 33 där vi kan läsa att David säger: Herre var nådig mot mig, för jag är i nöd, mina ögon är matta av sorg.
Ivar Lindestad skriver i sin sång ovan där;
”Prövningar vi möta får, och vi ofta ej förstår Herrens vägar när han önskar att vi himmelen ska nå. Sina barn han leder här genom sorger och besvär. Vi förstår hans vägar bättre ovan där.”
Jag vill upprepa mig och försöka vara så tydlig som det är möjligt att även om du sagt upp bekantskapen med Gud, på grund av de prövningar som du fått genomgå, vill jag säga, med en hälsning från den levande Guden, att han, Jesus Kristus, han har inte sagt upp gemenskapen med dig.
I prövningen står vi inte ensamma, vi är inte utelämnande till vårt eget öde utan vi har en som går med oss varje dag.
Jesus gick inte ut i öknen ensam, han hade den Helige Ande med sig står det i våra texter. Jag vill med all den tydlighet jag kan åberopa genom min egen erfarenhet av livet med Gud att du inte går ensam här i livet. Vännen, frälsaren, Gud själv i Jesus Kristus går med dig.
Allt gott
Gösta Degerman