Takmålning i koret, Lillkyrka kyrka
Lyssna

Lillkyrka kyrka

Pastoratets största kyrka

Information:

Lillkyrka och Ödeby kyrkor kommer kallställas efter Alla helgona-helgen 2024 och öppnas upp igen till påsk 2025 med undantag för en gudstjänst i Ödeby i adventstid.

Kyrkorna kommer även öppnas upp vid önskemål om begravningsgudstjänst.  

Den äldsta stenkyrkan i Lillkyrka kan dateras till 1100-talets senare hälft. Murverk i kyrkan härrör från denna tid. Den äldsta kända stenkyrkan i Lillkyrka var mycket liten.
Långhuset mätte invändigt 4,8 x 9 meter, därtill kom tornet som var 3,6 meter i fyrkant och med en höjd av 13,2 meter. Kyrkans namn syftar dock inte på kyrkans ringa storlek, utan på grannskapet till häradets största kyrka under medeltiden; Glanshammar.

Genom en total ombyggnad bekostad av Carl Bonde omvandlades kyrkan åren 1637-1638 till en hallkyrka. Denna kyrka blev efter ombyggnaden 18 meter lång och 10,8 meter bred.

Vid en biskopsvisitation år 1768 befanns kyrkan vara i dåligt skick, och det beslöts att fyra årliga extraordinarie kollekter skulle upptas för att bilda en byggnadsfond. Efter omfattande rivningsarbeten uppfördes den nuvarande kyrkobyggnaden år 1781 och framåt. 1829 byggdes tornet och i och med detta fick kyrkan sin nuvarande form.

Kyrkan har senare restaurerats invändigt två gånger, dels åren 1915-1916 då målningarna i pastellfärger tillkom i koret och fönstersmygarna, och dels 1959-1960.

Det väldiga förgyllda altarkorset med strålglans sattes upp 1781.

Altaret är, uppfört i vit glanshammarsmarmor, tillkom vid restaureringen 1959-60 och ersatte då ett träaltare från 1781.

Predikstolen är tillverkad av Lars Stångesson och skänktes år 1638 till kyrkan av riksrådet Carl Bonde. De snidade figurerna på predikostolens korg föreställer de fyra evangelisterna, Matteus, Markus, Lukas och Johannes, samt Kristus. Trappa och räcke till predikstolen tillkom vid restaureringen 1915-16.

År 1781 ersattes bänkinredningen av en ny, och i kyrkans nuvarande slutna bänkinredning från 1915-16 ingår många skärmar och dörrar från 1781 års bänkinredning.

Orgelläktaren i väster uppfördes vid ombyggnaden år 1781. Den nuvarande utsmyckningen av läktaren är utförd år 1915, men är kopierad efter den äldre utsmyckningen.

Orgeln uppsattes år 1893 och är byggd av orgelbyggarfirman E. A. Setterqvist & Son. Den nybyggdes av samma firma år 1967. Vid nybyggandet behölls fasaden och pipverket från 1893 års orgel.

Porträtt av präster som verkat i Lillkyrka församling är uppsatta på och under orgelläktaren. De präster som här är avporträtterade är:

Samuel Petri Brummius; kyrkoherde 1674-1693
Fromhold Halmén; kyrkoherde 1742-1765
Georg Gezelius; kyrkoherde 1767-1789
Hilmer Ahreborg; kyrkoherde 1924-1961
Samt ett porträtt på en numera okänd präst. 

Ljuskronorna i malm är skänkta av församlingsbor och tillkomna på 1600-, 1700- och 1800-talet.

Ljuskronan med glasprismor är från 1700-talets början.

En gravtumba av sandsten och polerad kalksten finns uppställd i kyrkans kor. Graven är uppförd över riksrådet Abraham Leijonhufvud, död 1618. Hällen är prydd med ätterna Leijonhufvuds och Sparres vapen. Långsidor är prydda med Abraham Leijonhufvuds anvapen.

Vapensköldar skurna i trä och 17 till antalet, finns uppsatta på väggarna i kyrkans långhus. Dessa är begravningsvapen över landshövding Abraham Leijonhufvud, död 1676, och ingick en gång i begravningståget vid Lejonhuvuds begravning.

På kyrkväggen i omedelbar anslutning till gravtumban finns uppsatt ett epitafium, en minnestavla, över generalmajoren friherre Gustaf Leijonhufvud, död 1794.

Ovanför epitafiet hänger en kavalleriunderofficersvärja från 1680-90 talen. På klingan är ingraverad dekor, en latinsk inskrift samt namnet Lars Kiöring. Att värjan fått sin placering i kyrkan beror på att den felaktigt har tillskrivits riksrådet Abraham Leijonhufvud och ursprungligen haft sin plats på gravtumban.

Nummertavlor. Nere i långhuset under orgelläktaren hänger två stycken rektangulära nummertavlor med snidad och förgylld ram, skänkta av kyrkoherde Carl Gustaf Hedin år 1792. I mittgången, vid norra porten, återfinnes en rikt snidad nummertavla skänkt av trumpetaren Mathias Neuman år 1873. I koret finns ett par gustavianska nummertavlor från 1700-talets slut.