I 1600 och 1700-talet Hudiksvall var kyrkan en gigantisk byggnad - idag reser sig kyrkan fortfarande över stadsbilden. Jakobs kyrka började byggas år 1643 och arbetet tog tid.
Varför då Jakobs kyrka? Det handlar om patriarken Jakob, gamla testamentets Jakob som brottades med Gud och i första Mosebok 28:17 säger: Detta måste vara ett heligt rum, ty här bor wisserliga Gud, och här är himmelens port (1541 års Bibelöversättning). Över dessa ord talade teologiprofessorn Martin Brunnerus från Uppsala vid kyrkans invigning midsommaraftonen år 1672.
Riktigt färdig var hon dock inte, tornet förmådde man bara resa till samma höjd som kyrkbyggnaden. Så kyrkklockorna hamnade i en klockstapel, som man antog enligt en karta 1698 vara belägen strax öster om kyrkan. Först 1703 var tornet så pass färdigt att det kunde härbärgera klockorna.
Anledningen till att bygget gick långsamt och stannade upp under långa perioder var att det rådde tunga tider. Hudiksvall hade ungefär 400 invånare vid tiden för kyrkbygget, kanske runt 1000 personer totalt. Sverige var stormakt, skatter och avgifter för allmoge och statsborgare var tunga att bära. Stadens handelsmän och borgare led ofta av dåliga affärer, ibland av ren fattigdom.
Bränder, pest och ryska trupper härjade i Hudiksvall
Våren 1670 brann hela Hudiksvall, till de byggnader som klarade sig hörde den ofärdiga kyrkan, fattighuset samt kronoboden som stod på pålar ute i vattnet. Dock brann allt trävirke som skulle brukas för kyrkobygget. De sex kommande åren slapp staden betala en rad olika skatter. Men tiderna var svåra och vid sekelskiftets slut gjorde landshövding Welling ett besök och riktade en rad hårda anmärkningar mot brister i stadens administration.
Trots stormaktstiden förmådde Hudiksvall bygga sitt stora Gudshus. I den ringa befolkningen fanns en stor offervilja. Under kyrkans första tid skänktes fönster, altartavla och förgyllt korskrank av namngivna borgare från staden.
Hudiksvallsborna behövde sin uthållighet, redan 1691 kom katastrofen då blixten slog ner och när branden härjat färdigt återstod nästan bara kyrkans murar, stor skada orsakades på klockor, gravar och innandöme.
1710 kom pesten till Hudiksvall med skutorna från Stockholm. Det skulle dröja till 1715 innan kyrkan kunde tas i bruk igen, gudstjänsterna fick under tiden hållas i stadens rådhus.
Ännu en katastrof kom sex år senare, när ryska trupper härjade längs Norrlandskusten och brände hela staden och åtskilligt av den omgivande landsbygden. Kyrkobyggnaden lämnades orörd, dess värdefulla inventarier stals. Kyrkan placerades inte "mitt i byn", snarare i dess utkant, och som blickfång för de sjöfarande måste den ha tett sig magnifik. Den dåtida strandbrinken stupade brant i närheten och 1600-talets hav gick nästan upp till kyrkan. En bit söderut tog staden Hudiksvall slut, markerna där ägdes av Håsta by.
Ingen annan byggnad från samma tid har överlevt de stora stadsbränderna under alla århundraden och de omfattande rivningarna under 1900-talet. Dock tillkom perspektivmålningen i koret med sina varma färger redan 1796, också den som en gåva av Borgmästare Boberg.
