De flesta kyrkogårdar är välskötta och vi har vant oss vid att de ska se ut så. Men den sterila miljön gynnar inte den biologiska mångfalden och idag ses kyrkogården också som ett besöksmål där man gärna ser ett större naturinslag.
Insektshotell
Det finns cirka 70 olika arter av vildbin i Sverige som gillar insektshotell. Många vildbin
och andra gaddsteklar är hemlösa i dagens utarmade landskap.
Mulmholkar
Dessa tillverkade bostäder har visat sig fungera väldigt bra. Cirka 70 av de 100 skalbaggsarter som lever inuti ekar har även hittats i mulmholkar. Det innebär dock inte att gamla ekar kan ersättas med mulmholkar. Ekar rymmer så många fler livsmiljöer och arter (ca 550 skalbaggsarter) än de som lever i deras inre, men mulmlevande vedskalbaggar är en av de mest hotade djurgrupperna i Europa så holkarna anses viktiga.
Glädjande nog har mulmholkar visat sig väldigt framgångsrika och de ökar också kraftigt i antal som enkla naturvårdsinsatser.
Faunadepåer
En gammal skräpig vedhög eller ett paradis för insekter och andra smådjur?
En faunadepå gynnar den biologiska mångfalden och är en konkret naturvårdande insats.
På en del ställen på kyrkogården kan detse lite skräpigt ut. Har man glömt att städa? Nej och anledningen heter biologisk mångfald. Vi sparar högar med löv, grenar, ris och stockar i så kallade biodepåer. Biodepåer erbjuder bostad och skafferi åt en mängd olika organismer. Att anlägga en faunadepå är ett sätt att hjälpa vedlevande arter på traven.
Stenmurar
Våra stenmurar på begravningsplatser är ofta gamla. Murarna är en plats som djur har kunnat nyttja i många generationer. Den stabila miljön gynnar också lavar och mossor som tar god tid på sig att växa.
Inne i stenmurarna finns en gästvänlig miljö iallafall om man är snäcka, ödla eller groda.
Med tiden utvecklas en vacker växtlighet ovanpå stenmurarna, här trivs arter som vit och stor fetknopp, rosenbräcka, silverarv och ormbunken träjon.
Murarna lockar också till sig fåglar som bygger sina bon i dem tex sädesärlan.
Gamla Träd
Det råder brist på gamla träd i landskapet. Men på begravningsplatser är gamla träd ingen ovanlig syn. Gamla grova träd är hem för en lång rad arter, många av dem är hotade men genom att vårda och ta hand om träden bidrar vi till att bevara biologisk mångfald.
Gravstenar
En stabil växtplats är guld värd för en lav som växer en någon tiondels millimeter per år.
Kanske undrar du varför de gamla gravstenarna ser “ovårdade” ut. Det beror på att livet frodas på dessa stenar. Lavar i grått, grönt, gult och orange växer tätt mot underlaget och ser på nära håll ut som en mosaik av former.
Platser där tiden står still blir allt mer ovanliga. Men en gravsten är något bestående.
Inte för evigt, men under mycket lång tid.
Högt gräs
Genom att låta gräs och blommor växa fritt blir det mer mat och utrymme åt våra insekter och ökar den biologiska mångfalden. På vissa utvalda platser på kyrkogårdarna klipps därför gräset endast två gånger per år.