Tänk att det fanns en tid när du inte fanns!
Visst är det svårt att föreställa sig?
Att allt det där som är du inte fanns – än.
Men jag och (mamma/pappa/Angelika – sätt in det som passar bäst för er!) ville att du skulle finnas. Och Gud ville att du skulle finnas.
Så ur kärleken kom du till.
Och så fick du växa.
Först fick du guppa i vattnet i (mammas/min/Angelikas) mage. Du var pytte, pytteliten först. Som en prick, ett risgryn, en böna… Tänk att du varit lika liten som en hamster!
Från början var det gott om plats och du kunde flyta runt, som i ett varmt hav.
Sen blev det trångt.
Det fanns nästan ingen plats kvar i vattnet.
Då ville du ut. Och då föddes du.
Och (jag/vi/hela familjen) såg på en gång att det var DU.
Vårt alldeles egna, perfekta, vackra barn.
Och bland de allra första gåvorna vi gav dig var ditt namn:
(Säg barnets namn – allihop: Karin Ingrid Teresia)
Vi gav dig de namnen för att…
(Berätta hur och varför ni valde de namnen. Är de släktnamn? Tyckte ni att de var vackra? Kommer de ur en bok eller film?)
När du blev lite större började vi tänka på om du skulle bli döpt.
Det kändes viktigt för oss för att: (Välj det du tycker stämmer in och lägg gärna till det du tycker fattas!)
Det är en tradition, det betyder att det är något som vi gjort länge i våra familjer och släkter och tycker är fint och viktigt.
Vi ville träffas (och ha en fest) och presentera dig för släkt och vänner.
Vi ville tacka Gud för att du fötts (och att det gått bra).
Vi ville be om Guds beskydd och välsignelse för dig.
Vi ville visa dig att vi älskar dig genom hela livet.
Du döptes i (Namnet på kyrkan/platsen där dopet var). Och det var en riktigt fin dag. Många som du känner var där för att vara med då du döptes. (Berätta lite om människor som barnet känner som var där.)
Du hade på dig (en dopklänning/fina kläder/din favoritsparkdräkt). (Om barnet hade en dopklänning kanske ni kan komma överens att titta på den framöver?) Prästen som heter (namn) tog dig i famnen och sa: (namn), jag döper dig, i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn. Samtidigt hällde prästen vatten på ditt huvud tre gånger. Det tyckte du… (berätta vad barnet tyckte om att få vatten på sig).
Du fick också ett dopljus, det brukar vi tända ibland när vi talar om dopet och dopdagen.
Efter dopet träffades vi och pratade och fikade. Vi åt (tårta, smörgåstårta, falafel eller vad ni nu åt.)
Vi är så glad och stolta över dig och att du finns till. Dopet var ett av alla sätt vi ville säga till dig att vi älskar dig.
Gud säger i Bibeln att det finns tro, hopp och kärlek – och att störst av allt är kärleken.
Vi önskar dig att du ska få hitta tro, hopp och kärlek i ditt liv.
(Nu ska du sova riktigt gott.)
(Nu kan vi knäppa händerna och be tillsammans:
Gud som haver barnen kär,
se till mig som liten är.
Vart jag mig i världen vänder
står min lycka i Guds händer.
Lyckan kommer,
lyckan går,
du förbliver, Fader vår.
Amen.)