Biografkungen Bror Abelli
Av: Linnéa Malmborg
Publicerad i Kyrkobladet nr 1 2024
KÄLLOR: Svensk Filmografi; Wikipedia; Sundsvallsminnen.se; Imdb; Svensk filmdatabas; Umeå 1314–2014: 100 berättelser om 700 år, red. Lars-Gunnar
Olsson & Susanne Haugen; Catarina Abelli, Brors barnbarn.
Kulturgravsvandringen på våra kyrkogårdar fortsätter! Alla de som levt före oss har gjort sina speciella avtryck. Möt fabrikören, biografägaren, författaren, regissören, sångaren och skådespelaren som landade i Järna. scenen är din – biografkungen Bror Abelli!
BLAND DE GRAVSATTA i pastoratets kulturgravar finner Kyrkobladet människor som gjort avtryck i sin samtid. Turen har nu kommit till biografägaren, författaren, regissören och skådespelaren som levde i Järna tjugo år av sitt liv. Möt Bror Abelli – en herre med många strängar på sin lyra.
Vår biografkung föddes som Bror Olsson 1880 på en bondgård i Medelpad med fem halvsyskon. Uppväxten kom att präglas av tragik då flera av hans närstående dog, bland annat hans far. Bror växer upp och flyttar runt innan han och hustrun Signe Sundell slår sig ned i Umeå 1909. Han har då hunnit byta namn till Abelli
samt fått två döttrar. Vid den tiden börjar han sin filmbana med att arrangera
filmvisningar på helgerna.
FRÅN ATT HA VARIT handlare och fabrikör med den egna firman Abelli Fabriker,
titulerar sig Bror som biografägare då han 1909 uppför biografen Thalia – Umeås första biograf. Musiken sköts de första månaderna av Bror själv. Kommande år hyr han biograf Röda Kvarn som annonseras som landets modernaste biografsalong. Succén är ett faktum och Umeåbor strömmar in genom portarna.
Ofta skänker Bror överskottet till olika välgörande ändamål. I boken Umeå 1314–2014 beskrivs Bror som själv välkomnar gästerna:
”Bror Abelli står i dörren och fläktar in hela den promenerande Kungsgatepubliken till vartenda program på biografen med sin yviga Borsalinohatt.”
FÖRUTOM BIO OCH teater sysslar Bror ständigt med diverse uppfinningar och nya idéer. 1911 debuterar han med diktsamlingen En ropandes röst. 1915 sammanställer han en rad kåserier till romanen Salt och peppar. Långt senare, 1937, skriver han även versromanen Vindfallskungen. Hösten 1912 öppnar vår mångsysslare en automatservering av mat och dryck. I samma veva uppfinner han en sorts projektor som kan köra både ljudfilm och stumfilm. Med mackapären under armen beger han sig till Amerika för att söka de rätta köparna. Han åker hem besviken.
MEN ENTUSIASMEN VIKER INTE. 1915 är han en av initiativtagarna till Sveriges
Biografägareförbund och blir första vice ordförande. Familjen har hunnit få två söner när Bror får utstå ytterligare en tragedi – 1915 drunknar hans då yngsta dotter i en olycka. Stor sorg. Efter den tredje sonen Bengts födelse 1916 flyttar familjen till Sundsvall där Bror bygger biografen Röda Kvarn. Därefter kom han att uppföra ett tjugotal biografer runt om i landet från Kiruna i norr till Stockholm i söder. Under 1922 är det dags för flytt igen när hela familjen tar sitt pick och pack till huvudstaden. Bror startar tidningen ”Filmkuriren” och börjar ägna sig åt filmproduktion via egna bolaget Abelli-Produktion. Under 1923–1925 regisserar han filmerna Gamla Gatans Karneval, Janne Modig och Löjen och tårar.
UNDER BÖRJAN AV 1930-talet lämnar biografkungen plötsligt sin familj. Alla barn, förutom äldste sonen även han döpt Bror, förlorar kontakten med sin far. Bror den yngres dotter Catarina Abelli, berättar för Kyrkobladet att hon träffade sin farfar en enda gång då han kom på besök för att spela in en sång. Bror hade tydligen en vacker sångröst som gick i arv.
– Att vi inte träffade honom har inte gjort honom mindre betydelsefull för oss syskon, paradoxalt nog. Han har på ett vis varit ständigt närvarande. Pappa berättade ofta och mycket om sin uppväxt och om gubbens (det är vad han alltid
kallats i familjen) olika företag, projekt, påhitt och alster. När han sen dök upp i hallen där vi bodde på Kungsholmen var det närmast obegripligt att han existerade i sinnevärlden, han hade varit som en mytologisk figur från en svunnen tid.
PÅ 1930- OCH 40-TALEN har Bror mindre skådespelarroller i en handfull filmer,
och lämnar därefter film- och biograflivet helt. Till Risbro i Järna kommer Bror 1944 med sin nya fru Ester Katarina. Där bodde han fram till sin död 1962. Om hans sista år i livet finns inte mycket dokumenterat förutom att han gav ut de esoteriska böckerna Vi evighetslågor (1955) och Mirakelresor genom tidlösheten (1956) på eget bokförlag.
– Enligt min pappa kom troligen hans sökande och intresse för spiritism efter drunkningsolyckan 1915. Kanske redan tidigare, eftersom han var djupt kristen. En del av hans tidigare texter har teman kring tro och existens, berättar Catarina
Abelli.
Så tar berättelsen slut för den här gången. En färgstark och påhittig man var han, vår Bror Abelli. Hans eftermäle lever kvar på flera håll. Finns det någon Järnabo som minns Bror?
