Edith Sandholm - modist och poet

Edith broderade ut på både papper och duk

En okänd poesibok i kyrkans arkiv leder oss till Järnakvinnan Edith Sandholm som vigde sitt liv åt tre ting – Gud, gemenskap och vackra handarbeten.  

Text: Linnéa Malmborg
Publicerad i Kyrkobladet nr 1 2021. 
Foto: Järna Hembygdsförening och Torekällbergets arkiv.

I min hand håller jag den varsamt – bunten med gulnade papper formade till en bok. Det blå bläcket formar sig till rubriker som Aftonstämning, I bönevrån och Vid skiljovägen som tillhör dikter om både Jesu närvaro och om olycklig kärlek:

”I bitterljuva minnens rosengård, jag ensam dröjer kvar i stilla bön. Din kärleks rosenbuske blommar skön, och ren förblir dess doft i heligt minnes vård.”

Orden löper efter varandra. De vittnar om en innerlig längtan efter att få vara ­omhändertagen och älskad. Att få vara viss om Guds omsorg. Ett stråk av vemod och ensamhet lyser starkt mellan de snirkligt handskrivna raderna. ”Jesus har gjort mig så lycklig och fri” skriver Edith 1924, medan orden från 1938 andas mer melankoli:

”Varför är det så tyst därinne, i ditt hjärtas fatabur? Sången lättar själ och sinne. Sjung i moll, om ej i dur.”

Där långt nere i kyrkans arkiv, på en hylla bland allehanda sparade alster, har jag funnit en liten skatt som varit gömd från sina läsare i många år.

Ingenting finns dokumenterat förutom en enda ledtråd som pryder omslaget: Dikter av Edith Sandholm. Jag blev nyfikenheten på vem Edith var, och hur hennes poesi hade hamnat här. Folk runtomkring mig hjälpte till att göra bilden klarare. Fram träder en kvinna som både skrev och broderade med utgångspunkt från sitt allra innersta. Från sin varma tro.

Edith Johanna Sandholm föddes 1889 i Stockholm som yngst av tre systrar. Efter en flytt till Järna vid fem års ­ålder kom hon att bo i barndomshemmet Höjden under resten av sitt liv, ett ljusgrönt kubb­hus alldeles invid gamla vattentornet. Ediths far Per August Sandholm var en av de två målarmästarna som fanns i bygden vid sekelskiftet. Hans verkstad finns idag representerad på Torekällbergets museum. Ediths mor Maria var kyrkligt aktiv och bildade 1904 Överjärna kyrkliga syförening tillsammans med grosshandlare Olofssons hustru Matilda och bagarmästare Borgens hustru Anna. Familjerna hade känt ­varandra sedan ungdomstiden på Blasieholmen i Stockholm.

Var Ediths skrivarglädje kom ifrån är höljt i dunkel, men klart är att hennes kreativa sinne var aktivt livet ut. Som modist sydde hon kreationer till bygdens alla hattprydda damer. I sin modebutik i Höjden tog hon emot kunder som ville få ett hattbrätte lagat eller en duk broderad. Med tiden fick Edith även en egen tapisseributik på Kommendörsgatan i Stockholm.

Även textilier till kyrkan broderades i ateljén. Edith var djupt troende och lade ned mycket tid på vackra bonader, dukar och kyrkliga prydnader. Än idag finns hennes gröna så kallade ­antependium, altarduk, kvar i kyrkans samlingar.

Elna, en av de äldre systrarna Sandholm, flyttade till Stockholm. Systern Ester stannade dock kvar livet ut i Höjden, där hon arbetade som strykerska. Många är de altardukar och kläder som tvättats och strykits med hennes omsorg. Ester avled 1973, 81 år gammal. Inga Jansson från Järna, ordförande i Överjärna kyrkliga syförening, minns systrarna Sandholm som varma och givmilda människor.

– Båda systrarna tillverkade och skänkte värdefulla gåvor till såväl kyrkan som till personer som hade det svårt, säger hon och talar om Ediths generositet.

När Ediths krafter sinade lämnade hon sitt kära Höjden och flyttade till Storgatan där hon bodde något år innan sjukdom drabbade henne. 1970 sålde hon och syster Ester sitt barndomshem till församlingen med en önskan om att de skulle bygga ett nytt församlingshem på tomten, något som gick i uppfyllelse 1972.

”Gode Gud, du älskar mig med kärlek varm och innerlig. Vad än mig möter på min stig. Må det ej skilja mig från dig.

Jesus, du som har mig kär, var mig städs med din ande när, och led mig varje dag som går tills jag det sälla hemmet når.”

I april 1991 avled Edith i en ålder av 92 år. Sina kvarlåtenskaper skänkte hon bland annat till Överjärna församling. En av dessa gåvor har nu kommit i dagens ljus och kan skapa glädje åt andra.

– Tack Edith för din trohet till Gud och församlingen, avslutar Inga Jansson.

”Sanna morgon som grytt, jag får sjunga på nytt, om Guds godhet och nåd, om hans trofasta råd. Den som beder han får, bakom löftet Gud står. Och han giver mig här, vad som nyttigast är.”