Fantastiska farmor Anna-Lisa
Genom släktforskning kunde kyrkogårdsadministratör Maria finna gravrättsinnehavaren till Anna-Lisas grav. Barnbarnet Eva blev både överraskad och tacksam.
Text: Linnéa Malmborg
Foto: privat
Publicerad i Församlingsbladet nr 6 2019
–JAG VISSTE att graven fanns någonstans i södra Stockholmsområdet
men inte exakt var, säger Eva Leinonen som precis fått information av Maria på
kyrkogårdsförvaltningen att hennes farmors grav hittats på Överjärna
kyrkogård.
– Min far hade tagit hand om graven i alla år. När han gick bort tänkte jag inte alls på gravrätten. Jag trodde att det var för sent.
Eva berättar att hon nu blir gravrättsinnehavare och kommer att beställa en så stor sten som plånboken tillåter. Graven står idag helt utan gravsten, "troligen
på grund av ekonomiska skäl", säger Eva och fortsätter att berätta om sin farmor:
– Farmor var en fantastisk kvinna som levde ett udda liv. Hon har varit min idol under hela livet!
Anna-Lisa Andersson, född Leinonen, föddes i Helsingfors 1904 och växte upp
med ryska soldatläger runt knuten, under den tid då Finland var storfurstendöme
i det ryska imperiet. Oron och fattigdomen var ständigt närvarande. Syskonen fick gå omlott till skolan eftersom familjen inte ägde tillräckligt många skor. Trots tunga barndomsminnen tvekade hon inte att själv ge sig in i det militära, den finska flottan, trots att hon då var ensamstående mor.
NÄR SOVJETUNIONEN anföll Ryssland 30 november 1939 och finska vinterkriget inleddes var Anna-Lisa officer.
– Hon valde att gå ut i krig för andra människors skull. Att ha rätt vilja och
kunskaper inom sjukvård, matlagning och att klara sig i skog och mark räckte
långt för henne, fortsätter Eva. Sonen (Evas pappa) skickades som liten parvel till Sverige i hopp om en lugn tid i fredliga Sverige. Men då de nya tillfälliga föräldrarna inte var snälla lämnade modern fronten och tog hem sonen till Finland.
TILL SLUT var Anna-Lisa tvungen att fly Finland med sin lille son och hamnade tillslut i Taxinge-Näsby slott som köksa. Kärlek uppstod när stataren Ivar gjorde entré. Resten av livet arbetade Anna-Lisa bland annat inom kök och som kalaskokerska.
– Trots att hon aldrig återvände till sitt hemland hade hon alltid Finland i sitt
hjärta, säger Eva.
