Far och mor - mödosamma resan till Överjärna kyrkogård
Text: Maria Rosenfågel
Publicerad i församlingsbladet nr 5 2019
På Överjärna kyrkogård finns två små gravskyltar en bit ifrån varandra märkta med Far och Mor. Kyrkogårdsadministratör MARIA ROSENFÅGEL blev nyfiken på de gravsattas livsöden, och började sitt detektivarbete. Hon fann en dramatisk historia med sorg, fattigdom och kärlek. Följ med!
DET HÄR ÄR berättelsen om Far och Mor som ligger gravsatta på det allmänna varvet. Fram till 1964 var det bara de mer förmögna som hade gravrätt, och köpegravarna fanns då inom ett speciellt område nära kyrkan. På det allmänna varvet, lite längre bort, gravsattes övriga allt eftersom. Därför fick äkta makar inte vila tillsammans om de inte råkat avlida samtidigt. Så är det med Far och Mor. Deras gravar kan återfinnas i kvarter 14 på Överjärna kyrkogård, på området till vänster om grinden när man går in på kyrkogården från parkeringsplatsen vid parken.
Deras gravvårdar är två enkla järnskyltar varpå Far och Mor står med stora bokstäver. Finner man den ena så kan man även finna den andra, fyra rader bort. Ser man efter noga på skylten så ser man även deras initialer och namnet Lundgren.
DET ÄR MAKARNA Augusta och Per-Axel som vilar här, en bit från varandra. De hade bägge gjort en livsresa som är värd att minnas och av det slag som inte ofta lyfts fram. De levde ett liv som statare, fyllt av hårt arbete och få möjligheter att förbättra sin tillvaro. Det var först mot slutet av deras liv som de fick se sina barn få möjligheten att skapa en bättre tillvaro för sig själva och sina barn. Med hjälp av de gamla kyrkböckerna så går det att få fram en glimt av deras strävsamma livsresa. I det här numret av kyrkobladet får du lära känna Far och Mor. I nästa nummer ska du få följa deras resa från deras möte till dess de slutar sina dagar och får ro i sina gravar här på Överjärna kyrkogård.
PER-AXELS HISTORIA
Per-Axel föddes 1851 i ett litet boställe, förmodligen ett torp, som hette Ericslund i Gottröra församling. Pappan var arbetskarl och kom från Stockholm, men mamman var född i Gottröra. Föräldrarna hade flyttat in i Ericslund tre år tidigare, tillsammans med Per Axels storebror och storasyster. Året efter födde mamman en flicka som dog efter bara fyra månader. Samma år flyttade storasyster ut och tycks försvinna ur kyrkböckerna till dess hon dyker upp i folkräkningen, som hushållerska till en jämnårig änkling och hans 13 år gamla dotter. När Per-Axel föddes så var det alltså bara föräldrarna och Per-Axels storebror som fanns kvar i Ericslund. Två år senare blev familjen hemlös och skrivna på socknen, d v s de blev fattighjon. Livet som fattighjon var hårt. Eftersom familjen inte stod skrivna på något fattighus så kan det tänkas att de fick flytta mellan socknens gårdar i sk. fattigrote, där bönderna turades om att ge dem mat och husrum i utbyte mot deras arbete på gården (i den grad fattighjonen var arbetsföra).
PER-AXELS storebror undflydde livet som fattighjon efter ett år och ska ha flyttat till Börstils församling. Men han går inte att återfinna i någon inflyttningslängd där och inte heller i folkräkningen för 1880. Därför vet vi inte vad som hände med honom. Kvar fanns nu bara Per Axel, hans mor och far, på
socknen skrivna. Mamman har blivit sjuk och när Per Axel är 11 år så avlider hon, 48 år gammal. Per-Axel och hans far fortsätter livet som fattighjon efter mammans död, fram till dess pappan skrivs in på fattighuset och Per Axel, 19
år, får tjänst som dräng på Ubby gård i Fastena församling. Per-Axel blir kvar
på Ubby gård i sju år. I november 1977 flyttar han sedan till gården Tjäran i
samma församling. Samtidigt, i november 1977, flyttar även den 17-åriga unga
kvinnan Augusta till Tjäran. Här möts Far och Mor och förenar sina livsbanor
som sedan kommer att sluta på Överjärna kyrkogård.
AUGUSTAS HISTORIA
AUGUSTA FÖDDES IN i en situation av fattigdom, sorg och förmodligen ett känslomässigt svårt bagage. Augustas pappa hade varit gift innan han gifte sig
med Augustas mamma. Och Augustas mamma hade varit hans och hans tidigare
hustrus piga. Pappan var dräng vid Ekebyholm då han träffade bondedottern Brita Stina Persdotter och hon blev med barn, en flicka som föddes i mars 1828. Hon var 21 år, han var 25, och den 20 april 1828 gifte dom sig. Pappan flyttade in på svärfaderns gård Ösby och 1831 kom nästa flicka. 1832 flyttar pappan och bondedottern till torpet Sandboda och blir torpare. 1835 kom sonen Carl Eric. 1838 föder bondedottern en son till, som dock dör efter bara en månad. Samma år flyttar pappan med sin lilla familj tillbaka till svärfaderns gård Ösby. I
nästa husförhörslängd 1840 så är det Augustas pappa som står noterad som
bonden i Ösby. Svärfar och svärmor står noterade som ett hushåll för sig. Det är in i bilden. 1939 föder Augustas mamma en ”oäkta” dotter som också får heta Lovisa. Hon är då anställd som piga på gården Skälby. Som faddrar till barnet står Augustas pappa och hans hustru. I husförhörslängden från 1840 finner vi sedan
Augustas mamma skriven som piga på det som nu är Augustas pappas gård. Samma år som Augustas mamma föder sin ”oäkta” dotter så föder även Augustas pappas fru en son. I januari 1941 föder Augustas pappas fru en flicka som får heta Lovisa. Men på hösten samma år dör svärmor i det man då kallade vattusot. Precis ett år senare, 1942 föder Augustas pappas fru en son som får heta Jan Henrik, så nu har pappan och hans fru sex barn tillsammans. Men tre månader tidigare hade Augustas mamma också fött en son, Jan Erik. En ”oäkta” son. Man bör komma ihåg att sex utom äktenskapet vid den här tiden sågs som ett brott. Var bägge parter ogifta kallades det för lönskaläger. Var ena parten gift kallades det hor. Var bägge parter gifta kallades det dubbelt hor. Men redan 1810 översåg man med lönskaläger två gånger innan straff utmättes. Fram till 1937 var det dock ett brott som ledde till böter eller fängelse att begå hor. Augustas mamma fick ”undgå huslig skrift för lönskaläger” i relation till bägge sina ”oäkta” barn, d v s hon fick läsa extra för prästen.
DET ÄR FÖRST 1884 som gifta kvinnor fick laglig rätt att råda över sitt eget arv och egendom. Augustas pappas fru var därför juridiskt omyndig i relation till sin familjs lilla gård. Som ogift var hennes far hennes förmyndare och som gift var hennes man hennes förmyndare. På gården finns nu åtta barn, varav hälften småttingar. 1843 kommer bröstsjukan till gården och i november dör bondhustruns två yngsta barn. I kyrkboken för 1846 så har Augustas mamma försvunnit från gården och står noterad som f d piga på annat håll. Redan i februari 1847 dör svärfadern i ”bröstsjukdom”. Bonddottern är också sjuk och avlider bara två veckor senare i vad som benämns ”håll” – lunginflammation. Under den här tiden flyttar Augustas pappas två äldsta döttrar ut från hemmet och 1849 flyttar han till Adamsbergs ägor, där han blir statdräng. Samtidigt flyttar även Augustas mamma dit, med sina två ”oäkta” barn. I oktober samma år gifter de sig. Augustas mamma är med barn igen och en månad senare, i november 1949, föder hon tvillingar – en son och en dotter. Situationen tycks nu ha blivit ohållbar. 1851 blir Augustas föräldrar fattighjon. Augustas mammas äldsta flicka, Lovisa, får tjänst som piga i prästgården 1953. Den lille tvillingpojken dör i november 1956, sex år gammal. Återigen är det ”bröstsjukan” som varit framme. Augustas mamma och Augustas pappa, samt två döttrar de har gemensamt, är nu kvar som familj på socken skrivna.
ÅR 1860 KOMMER SÅ ETT litet sladdbarn. Det är Augusta som föds till världen i en situation av armod. Det är svårt att föreställa sig det liv familjen nu levde. De är utfattiga, hemlösa och 1864 dör Augustas pappa, 60 år, av slag. Augustas mamma, 10 år yngre än sin avlidne man, står nu ensam med sina tre döttrar. Hur de klarar sig under nödåren är ovisst. I husförhörslängden för åren 1866-1870 finns de inte upptagna som på socken skrivna. I nästa årgång av husförhörslängden är det bara Augusta och Augustas mor som är kvar, bosatta på Adamsbergs Egor. De äldre döttrarna har försvunnit i tjänst som pigor.
1975, VID FYLLDA 15 ÅR, flyttar Augusta Ersdotter iväg från sin mor till en tjänst som piga på gården Kundby i ett år. 1877, 17 år gammal, far hon i väg till en tjänst som piga på gården Tjeran. Kommer ni ihåg Per-Axel? Det är ju på gården Tjeran i Fasterna församling de träffas. De flyttar dit samtidigt. Hon 17 och han 26 år gammal. Bägge har levt under sin första tid i världen som fattighjon och har nu börjat arbete för sitt uppehälle som dräng och
piga.
Det är på gården Tjäran i Mörby Rote, Fasterna församling, som Per Axel Lundgren och Augusta Ersdotter skrivs på samma boställe för första gången.
Han kom från Ubby gård i Fasterna församling, hon från Adamsberg i Rimbo. Hon var 17 år och han var 27. De kom till gården nästan samtidigt i november 1877. Två år senare, den 14 september 1879, lystes det för dem första gången. Det var lite brått, för hon var med barn. Bröllopet skedde med den mycket gravida
Augusta, nu 19 år, den 4 oktober 1879. Kort efter bröllopet, den 18 oktober flyttade paret från Fasterna församling till Augustas hemförsamling Rimbo. Där hade Per Axel fått en tjänst som statare på Wallby gård. Den 21 december 1879 föddes deras första barn som fick heta Johan Arvid.
FLYTTAR OCH BARNAFÖDLSAR
Som vanligt var bland statare så flyttade de redan året efter, i oktober 1880, till Brahebergs herrgård i Närtuna. Vid folkräkningen samma år blir Per Axel registrerad som stalldräng. Efter ett år på Braheberg flyttar de till Didriksdal i Värmdö församling. Nu var Augusta gravid med sitt andra barn, en son som fick heta Per Hjalmar och som föddes i november 1881. I mars 1883 dör Johan Arvid, deras förstfödde, i lungsot (tuberkulos) strax efter att han fyllt tre år. De fick inte sörja länge för hösten samma år flyttar de igen, till Went-
homens gård i Hilleshög. Ett år bor de sedan på Wentholmens gård i Hilleshög innan de åter flyttar 1884. Det blir Hägerstalund i Spånga den här gången. Här föds dottern Anna Sofia i februari 1885, men hon blir inte registrerad i kyrkböckerna förrän efter nästa flytt. Redan i oktober samma år flyttar hela familjen till Ulvsunda i Bromma, och Anna Sofia blir registrerad i kyrkböckerna där i stället. På Ulvsunda blir de kvar ett tag och 1888 föder Augusta ännu en son, Carl Johan, som redan nästa sommar, i juli, dör av magsjuka. Året efter, 1889 återfinner vi familjen i Olovslund i Bromma, där Per Axel som omväxling blir registrerad som arbetare. Nästa flytt blir i november 1890 då tvåbarnsfamiljen flyttar till Märsta i Husby-Ärlinghundra församling. Per Axel är åter registrerad som statare. Här föder Augusta ännu en flicka, som får namnet Augusta Matilda.
ATT VARA STATARFAMILJ
Att vara statarfamilj innebar hårt slit dagarna i ända både för Per Axel och
Augusta. Som statarhustru förväntades Augusta sköta mjölkningen, något som kom att kallas ”den vita piskan” eftersom mjölkningsplikten verkligen var ett hårt slit för kvinnorna. Det var lättare att få jobb som statare för män som var gifta med en duktig mjölkerska, än det var att få jobb på egen hand. Statarlivet var inte heller en fråga om 8 timmars arbetsdag, utan i normalfallet handlade det om 12 timmar och ofta mer under sommaren. Lönen betalades till största delen i na-
tura, dvs i form av potatis, säd, ved, husrum och rätten att sätta en tunna potatis på godsets jord. Ledigt hade man aldrig, förutom att man hade lagstadgad rätt att en vecka om året vara fri för att söka arbete på en ny gård. Även om flyttningarna var påfrestande så var det i alla fall ett ombyte och man kunde ju alltid hoppas på att nästa ställe skulle vara bättre. Augusta och Per-Axel tar därför barnen med sig och flyttar återigen i oktober 1891. Nu blir det till gården Viggeby i Norrsunda i Stockholmsområdet. Här blir de kvar i fyra år, tills de i oktober 1895 flyttar till Runsa, i Eds församling. I Runsa föder Augusta sonen David i oktober 1896, så det året flyttar de inte. Men året därpå, i oktober 1897, flyttar de till Holmen i Hammarby, Stockholm. I oktober 1898 går flyttlasset igen, den här gången till Sundby i Huddinge. Per Hjalmar, snart 17 år gammal, tycks dock välja att ensam flytta iväg till Katarina i jakt på arbete. Där försvinner spåren efter honom och vid sekelskiftets folkbokföring står han kvar i kyrkboken för Katarina, men själv är han inte kvar. Här, i Sundby, inträffar nästa tragedi. I februari 1899 föds lilla Eiva Serafid, men redan i augusti dör hon i vad man benämner barnkolera. Men livet tar inte paus för familjen. I april 1900, knappt ett halvår efter Eiva Serafids död, föds lille Joel. Flyttarna tar inte slut. I november 1900 flyttar de till Fogelsta i Salem och året därpå går flytten till Rönninge gård, också i Salem. Sedan i oktober året därpå, 1902 anländer familjen till Överjärna för första gången.
FÖRSTA FLYTTEN TILL ÖVERJÄRNA
Det är till kyrkoherdebostället Tellby som statarfamiljen Lundgren kommer i oktober 1902. Per Axel och Augusta har nu sex barn i huset. Per Axel har hunnit bli sina mogna 51 år och Augusta har fyllt 40. 1904 flyttar de till Mora. Äldsta flickan Anna Sofia, 20 år gammal, flyttar 1906 in till Stockholm dit redan lillasyster Augusta Matilda flyttat och blivit barberarlärling. Anna Sofia gifter sig året därpå, bor med maken i samma hus som systern, och får en dotter 1906.
Är det på grund av ekonomin eller kanske sorgen efter den lilla flicka som dog, som Augusta tar sig an ett fosterbarn 1906? Flickan är två år, från Maria Magdalena församling i Stockholm, och född utom äktenskapet. Många ogifta kvinnor var tvungna att göra på det här sättet – att sätta barn i fosterhem – för att kunna fortsätta arbeta och försörja sig. Fosterdottern kommer att stanna hos Augusta och Per Axel tills dess hon fyller sju år. Två år senare blir Per Axel torpare i Stubbängen under Mora. Året efter, 1909, flyttar de till Rosenberg i stället, också det under Mora. Nu ser det ut som om de äntligen ska kunna lämna statarlivet bakom sig. Men det vill sig inte riktigt. Dottern Märta, nu 18 år, blir med barn med en man som tydligen har helt andra planer än äktenskap med henne. Märta åker till Stockholm för att föda sitt barn, en liten pojke, varför barnet blir skriven som född i Maria Magdalena i januari 1912. Året efter, 1913, lyser det för pojkens far och en annan kvinna, och i december 1913 gifter han sig.
OMSTART I YTTERJÄRNA
Kanske är det därför som Per Axel blir statare igen, och hela familjen flyttar till Ytterjärna i november 1913, det vill säga månaden innan Märtas ”oäkta” sons pappa gifter sig med den andra kvinnan. Det är i Källtorp i Ytterjärna de tycks försöka börja om i ett nytt sammanhang. Det är yngsta sönerna David och Joel, dottern Märta och hennes ”oäkta” son som följer med i Per Axel och Augustas flytt. 1915, i november, blir så Per Axel statare vid Pilkrog. Sonen David, nu 20 år, flyttar dock till Nacka efter ett par månader. Dottern Märta lider av tuberkulos och dör i november 1916. Tre år senare flyttar Märtas son till sin far, hans fru och deras två gemensamma flickor i Gåsinge församling. Per Axel är nu över 60 år, och Augusta över 50. De måste vara märkta av sina liv som statarfamilj och kan kanske inte ge en sjuåring så bra förutsättningar. Samma år flyttar Per Axel, Augusta och yngste sonen Joel till Håknäs, som statarfamilj. Kort därefter, i april 1920, flyttar yngste sonen Joel iväg eftersom han nu blivit inkallad till militärtjänstgöring.
JORDBRUKSARBETARE
1921 flyttar så det vid det här laget antagligen ganska trötta statarparet in i Håknäs båtsmanstorp, som senare kommer att döpas om till Trossinstorp. Vid samma tid förändras Per Axels yrkestitel från statare till jordbruksarbetare. Det är nya tider och barnen är utflugna. I tio år lever de i Trossinstorp men sedan blir förmodligen livet som jordbrukare för jobbigt. Den 30 oktober 1931 flyttade Augusta och Per Axel in i det som kom att bli deras sista gemensamma bostad på fastigheten nr 159, Strömsholm. Per Axel är nu nära 80 år och Augusta 70. Den 10 april 1934 dör så Per Axel av det som benämns ”ålderdomssvaghet” i kyrkboken, och begravs den 15:e samma månad på det ”allmänna varvet” på Överjärna kyrkogård. Vid den här tiden så är det fortfarande bara de som har råd som kan köpa sig en gravrätt. Det här förhållandet kom inte att ändras förrän 1964 då alla avlidna fick gravrätt bekostad via skatten. Augusta levde nu ensam kvar i lägenheten på Strömsholm till 1938, då hon flyttar till ålderdomshemmet i Järna, med utsikt över sin makes grav nere på kyrkogården. 1951 dog Augusta, 91 år gammal. Hon hade då fött nio barn varav två dog inom ett år. Eftersom det inte fanns någon gravrätt så fick hon inte heller vila tillsammans med den man hon levt större delen av livet med. I stället fick hon en grav på det allmänna varvet en bit bort.
TVÅ ENKLA JÄRNSKYLTAR
Två enkla järnskyltar med texten MOR på den ena, och FAR på den andra, pryder deras gravar. Och någon gång under tidens lopp noterades de i gravboken, något som annars inte gjordes för de som gravsattes på allmänna varvet. Kanske har något av barnen sörjt för att järnskyltarna kommit på plats, men inga noteringar finns om gravrättsinnehavare. Det är förmodligen tack vare de enkla järnskyltarna som vi har kvar de två gravarna och deras berättelse om det hårda statarlivet.
