Riksdagsmannen Per Sahlström
TEXT, FOTO OCH REPROFOTO: Hans Göthlin
Publicerad i Kyrkobladet nr 4 2021
Den faderlöse pojken från Vårdinge gjorde en enastående karriär och har gjort avtryck i historien. Möt Per Sahlström, riksdagsmannen som bidrog till Folkskolestadgan 1842.
PÅ VÅRDINGE KYRKOGÅRD, på södra sidan utmed den östra muren, finns en äldre oansenlig gravvård över en man som jag fylls med den största respekt och beundran för när jag läser om honom. Per Sahlström hette han, föddes 1785 i Borås och avled 1866 i Vårdinge. Han var son till handlaren Peter Sahlström och Johanna Kindgren och han föddes fyra månader efter faderns död. Att han tidigt blev faderlös gjorde att han bara tio år gammal måste ge sig av ut i världen för att försörja sig. Han fick prova på många olika yrken och slet väldigt hårt. Hans skolgång inskränkte sig till en blott treårig utbildning i en mindre stadsskola. Något han kompenserade med framåtanda, intelligens och självstudier och kom att få en tjänst som gårdsskrivare på Sparreholms gods 1808, där han stannade i två år. 1810 fick han tjänst som inspektor på Långbro i Vårdinge och från 1819 till 1841 arrenderade han själv gården. Per gifte sig första gången 1813 med Anna Margaretha Lundberg från Skellefteå (1792–1822) och andra gången 1823 med Carolina Fogelström (1800–1862). Flera av barnen i första giftet avled i späd ålder.
PER SAHLSTRÖM engagerade sig tidigt i bygdens föreningsliv och kommunala frågor och han blev snabbt en respekterad man i bygden. 1831 köpte han gården Berga, senare benämnt Balsberga, och utsågs efter det till ortens representant i Bondeståndet.
Han omvaldes vid alla efterföljande riksdagar tills han efter riksdagen 1856–1858 avsade sig omval på grund av sin ålder. Alla hans uppdrag under lång tid gjorde att hans meritlista blev lång. 1840–1841 och 1847–1848 var han ledamot av lagutskottet, 1844–1845 ledamot av bankoutskottet, 1840–1845 var han fullmäktig i Riksbanken och vid sina sista tre riksdagar var han ledamot av statsutskottet. 1846 ingick han i representationskommittén där han arbetade emot kungavalda ledamöter i Första kammaren, samt graderad skala för de valberättigade. 1853–1854 propagerade han för anläggande av två statsbanor,
vilka skulle finansieras med överskottet av brännvinsmedlen.
PER VAR EN IVRIG förespråkare för skola och folkupplysning och yrkade på att ”barnaundervisningen skulle förklaras som en nationalangelägenhet af första ordningen”. En flitig skriftställare var han och gav ut en hel del skrifter och fick av Lantbruksakademien medalj för ett förslag till bestämmandevärdet av jord. 1825 utgav han en sockenbeskrivning över Vårdinge med undertiteln ”Till förmån för en blifvande undervisningsanstalt för allmogens barn i denna socken”.
1833 blev han riksbekant med den politiskt inflytelserika skriften ”Om folkundervisningen” där han pläderade för en bättre undervisning för allmogens
barn. Detta gjorde att han uppmärksammades positivt av kung Karl Johan 1840. 1842 fick vi en Folkskolestadga i Sverige och man kan väl inte utesluta att Per
Sahlströms arbete med att propagera för folkundervisning haft betydande del i den.
SÅ FINNS IDAG fortfarande ett påtagligt spår och bevis på hans hjärtefråga för barnens skolundervisning. Det gäller Berga skola, det som nu är Vårdinge Hembygdsförenings hembygdsgård. Per skänkte mark och lät bygga skolan på 1860-talet för att därefter skänka den till kommunen. Sannolikt hade han sin egen bristfälliga skolgång i tankarna och hur han fick slita för att på egen hand skaffa sig de nödvändiga teoretiska kunskaper och erfarenheter som gjorde att han nådde rikets högsta förtroendeuppdrag i en nästan osannolik klassresa från faderlöst fattigbarn till riksdagsman. Per Sahlström avled 1866 och fick sitt vilorum på Vårdinge kyrkogård. Hans gravvård är enkel – en liggande sten som har en lutande yta med ett kors på. Texten är svårläst på grund av mossbeväxning, men graven ligger vackert invid kyrkogårdens östra mur på kyrkans södra sida och där man har en mycket fin utsikt över de omgivande åkerfälten.En värdig viloplats för en lantbrukare och representant för Bondeståndet.
