Text av Per-Allan Olsson
Historik
Johannebergskyrkan invigdes på Tacksägelsedagen den 13 oktober 1940.
1916-1928
Den 25 april 1916 väcktes i kyrkofullmäktige motion om Vasa församlings delning, och den tillsatta beredningen föreslog tre år senare att en delning skulle ske. Länsstyrelsen var emot detta, man ifrågasatte ”huruvida en uppdelning sådan som den av kyrkofullmäktige föreslagna, vilken avskiljer den fattiga delen av församlingen från den mera burgna, kan ur kyrklig synpunkt anses lämplig”. Länsstyrelsen förordade istället ett eget förslag på församlingsdelning, och i slutändan var det detta förslag som antogs, men under den förutsättningen, att en ny församlingskyrka uppfördes istället för Landala kapell, som enligt Kammarkollegium inte kunde godkännas som en sådan.
Kyrkofullmäktige förband sig i ett brev till Kungl. Maj:t daterat den 30 augusti 1926 att ”draga försorg om att en ny församlingskyrka av värdig beskaffenhet varder uppförd så, att den kan tagas i bruk senast under år 1933”. Den 8 juni 1928 beslutade Kungl. Maj:t att Vasa församling skulle delas fr.o.m. den 1 januari 1929 i två församlingar benämnda Vasa och Johannebergs församlingar. Beträffande ny kyrka hänvisade Kungl. Maj:t till kyrkofullmäktiges ovan nämnda brev.
1928-1940
Vid delningen 1929 bodde 16 999 personer i Vasa församling och 16 631 personer i Johannebergs församling.
I december 1929 beslöt kyrkofullmäktige att tillsätta en beredning bestående av 7 ledamöter med uppdraget att lägga fram ett förslag rörande ny kyrka i Johannebergs församling. Till ordförande valdes den nya församlingens kyrkoherde, Thor Wedlin.
Denne berättar själv: ”Att det var en vansklig och krävande uppgift som förestod var jag medveten om. Att föra frågan om en ny kyrka i Göteborg fram till en positiv lösning ansågs – även på kyrkligt håll – av de i det kyrkopolitiska läget initierade omöjligt: Johanneberg kommer aldrig att få någon kyrka.”
Kyrkofullmäktiges löfte från 1926 kunde tyvärr inte infrias, och kyrkobygget blev försenat. 1933 utlystes en pristävlan om dels förslag till kyrkobyggnad i 29:e kvarteret Lappmesen, dels idéförslag till ordnande av den framtida bebyggelsen i kvarteret. I tävlingsprogrammet framhölls bl.a. att av kyrkans utrymme skulle en mindre del kunna avstängas från kyrkan i övrigt för att kunna användas vid andaktsstunder för barn och ungdom, konfirmationsundervisning m.m.
Vid tävlingstidens utgång i februari 1934 hade 152 tävlingsförslag jämte 7 alternativ inkommit. Prisnämnden beslöt den 20 mars 1934 att förstapriset skulle tilldelas förslaget ”Berg” av göteborgsarkitekten Sigfrid Ericson, men även ett andra förslag med motto ”Byggfred”, av arkitekten Nils Einar Eriksson, ansågs väl motsvara de av prisnämnden framförda önskemålen. Efter att Ericson, till skillnad från Eriksson, förklarat sig villig att i samarbete med prisnämnden omarbeta sitt förslag för att nedbringa byggnadskostnaden (mindre dimensioner, ändrad byggnadsorientering) stod detta förslag ensamt kvar.
Samtliga förslag utställdes efter tävlingens slut på Röhsska museet. Thor Wedlin, som försökte nedbringa byggnadskostnaden ytterligare, besökte i augusti 1934 socialminister Gustav Möller för att undersöka hur denne ställde sig till att Johannebergskyrkan byggdes av kommunala beredskapsarbetare. Möller var välvillig till detta, under förutsättning att ansökan tillsammans med ritningar inkommit till socialdepartementet i början av november samma år.
På följande kyrkofullmäktigemöte kunde inte erforderlig röstövervikt för ett bifall av kyrkobyggnadsförslaget uppnås, och sålunda föll möjligheten att ytterligare nedbringa byggnadskostnaden med hela 20%, bort.
Den 1 februari 1935, som ett resultat av att tidsgränsen överskridits, föreskrev Kungl. Maj:t kyrkofullmäktige att före den 1 juni 1935 insända kyrkoförslaget med tillhörande ritningar och i övrigt säkra att kyrkan var färdig att tas i bruk under år 1937.
Kyrkofullmäktige beslöt den 21 mars 1935 bifalla kyrkobyggnadsförslaget, samt att utse en byggnadskommitté. Kungl. Maj:t fastställde förslaget den 11 september 1936, och den 24 september 1938, efter ytterligare förseningar, ägde den högtidliga grundstensläggningen rum.
Biskop Carl Block välsignade kyrkbygget, och i en fördjupning i grundstenen placerades ett skrin, innehållande huvudritningarna till kyrkan, kyrkofullmäktiges och stadsfullmäktiges handlingar i ärendet, dagens samtliga tidningar, mynt i guld, silver och koppar från tiden, foton av byggnadstomten, en modell av kyrkan, Kungl. Maj:ts brev med tillstånd till byggande, en bibel samt en psalmbok.
Kyrkan uppfördes 1938-1940 under ledning av byggmästare Lars Hansson, och invigdes på Tacksägelsedagen den 13 oktober 1940, då rymmande mer än 1000 sittplatser.
Efter 1940
När kyrkan invigdes saknades ännu altarprydnaden samt dopfuntsskålen, den senare pga den vid tiden rådande silverransoneringen. Dessa kom inte på plats förrän 1952 resp. 1954. År 1944 var det dags att välja ny komminister i församlingen, vallokalen var den nya kyrkan, och en okänd skribent skaldade följande i G-T: ”Polisen satt ledig och barhuvad mest, ty valet gick helt utan brister, då hjorden i Johanneberg valde präst, och Eklund blev den, som fick folkets attest, som Johannebergskomminister”.