Begreppet tröst får mig att tänka på allt det som är fint hos oss människor, så som omsorg, medkänsla, närvaro, gemenskap, vänskap och kärlek. Att trösta varandra och att ha medkänsla för andra människor är helt centralt för att ett samhälle och en gemenskap ska kunna fungera på bästa sätt. Ibland hjälper inga ord när man vill trösta någon och då är det fint att bara kunna sitta bredvid och lyssna. Tröst är att bli sedd och bekräftad.
När vi tröstar en vän så är vi förstående, tålmodiga och vänliga. Kanske säger vi till vännen:
–”Jag ser att du kämpar och jag vet att du försöker att göra ditt bästa hela tiden, du är bäst i mina ögon.”
Prova nu tankeexperimentet att det är du som misslyckas med något och att det inte blir så som du har föreställt dig. Tänk dig då att du skulle säga alla de tröstande orden till dig själv så som du skulle sagt till en vän. Vilken skillnad det blir! Jag tänker här på ordet självmedkänsla. Jag tror att självmedkänsla är nödvändigt för att vilja ge sig själv tröst och omsorg.
Det finns ett talesätt om ”apan på axeln” som innebär att vi förebrår oss själva på ett överdrivet sätt. Nu kan du istället tänka dig att du har en hjälpande hand på axeln som vill ditt bästa. Om något har blivit tokigt eller gått snett i livet så kan du välja att se ett misslyckande som ett lärande. Du kan lära dig av det som gick snett och välja att inte upprepa det. Det gör att du vågar prova nya saker och du blir mer nyfiken. Det är vid det tillfället intressant att lyssna till hur du talar till dig själv.
Det gör ingenting om du inte kan allt från början, det är dessutom omöjligt eftersom det både finns teoretiska och praktiska perspektiv på det mesta. Det finns ingen perfekt människa och ifall någon till synes skulle verka vara perfekt så är det inte sant. Du duger som du är. Man kan bara göra sitt bästa. Du är älskad av Gud precis som den du är.
Ta vara på stunder av återhämtning och tänk också på själens återhämtning. Ibland i livet så blir det alldeles för tufft och svårt med motgångar och då är det viktigt att vara snäll mot sig själv. Det gör också att vi blir bättre på att trösta och lyssna på andra.
Trösta varandra är något som vi behöver göra hela tiden, det är en ständigt pågående rörelse i våra liv. Det kan vara stora trösteord, det kan vara små trösteord. Ibland när det är som allra svårast kan det räcka långt med att någon människa endast lyssnar. Det är en stor gåva när någon lyssnar på mig när jag behöver tröst. Då får jag ju dela mitt liv med någon som finns där för mig just då.
Jag träffade nyligen min kära gamla moster som snart är 90 år gammal. Hon har glömt mycket men när vi sjöng psalmen »Blott en dag« så mindes hon vartenda ord. Jag förstår att den psalmen har betytt mycket för min moster och därför ligger den också mig varmt om hjärtat. Jag finner också mycket tröst i min kristna tro, särskilt i bönen. Att be till Gud är som ett samtal med Gud. Hjärtats samtal med Gud. Jag brukar gå in i Stefanskyrkan och bara sitta ner en liten stund, kanske tända ett ljus och be och sedan bara känna lugnet, friden och trösten från Gud.
Du är varmt välkommen till våra gudstjänster, till alla olika verksamheter och till Stefanskyrkan som är öppen varje dag kl.11-16. Då får vi träffa varandra, umgås och dela liv! ♣
Text: Micaela Leijonmarck Pilati, diakon i S:t Johannes församling