Den kristna fastan handlar om kärlek

Kärlek är ett stort begrepp och kan se ut på många olika sätt. Det finns mycket skrivet om ämnet kärlek i både text och musik. ”Kärlek lever av att se kärlek” sa någon klok människa om det nu var Shakespeare eller inte men jag tycker att det passar in på min gudsbild när jag tänker på hur jag uppfattar Gud. Jag vill tro att Gud ytterst är en form av kärlek och att den relation vi människor utvecklar med Gud, skapelsen, våra medmänniskor och till oss själva är en sorts kärleksrelation.

Vad finns det då för samband mellan den kristna fastan och kärlek och varför ska vi fasta? Det finns ett kort svar till den frågan: ”För att öka kärleken i världen”

I det kristna kyrkoåret ser vi att vi har två fasteperioder under ett år, markerat med lila färg i illustrationen nedan. Dels fastan inför julen som startar vid advent och dels fastan före påsk. Det är inte bara i kristendomen som det finns inslag av fasta utan även i till exempel islam, judendom, buddism och hinduism.

Det här med att fasta lär ha förekommit redan under de antika mysteriereligionerna. Invigda människor fastade som en förberedelse inför att möta det gudomliga. Fastan har även varit en väg till extatiska erfarenheter, visioner och att komma i kontakt med andra krafter i tillvaron.

Första gången vi läser om en fastande bibelperson är Mose när han tar emot stentavlorna med lagens bud på berget Sinai. Även Jesus fastade, efter sitt dop, när han var i öknen och förberedde sig inför sitt kommande uppdrag. Med tiden skapades sedan ett stort antal fasteregler inom den framväxande kristna kyrkan. Utmärkande för den kristna fastan är dock ett minskat intag av mat och att inte äta kött.

Den kristna fastan har även under århundradens gång uttryckt sig olika. Under 1500–talet blev Sverige en del av den protestantiska kyrkogrenen från att ha varit katolskt. Så beroende på vilken gren av kristenheten vi talar om, protestantiska, katolska eller ortodoxa grenen av kristenheten, uttrycker sig fastetraditionerna varierande. Under 1500-talet menade reformatorn Martin Luther att fastan är en bra andlig övning för oss människor. Martin var emot många av de regler som den tidens kyrka, den katolska, omgärdade och styrde människors liv med.

Jesus säger även i Matteus evangeliet: ”När ni fastar, se då inte dystra ut som hycklarna… Nej, när du fastar, smörj in ditt hår och tvätta ditt ansikte, så att inte människorna ser att du fastar, utan bara din fader i det fördolda. Då ska din fader, som ser i det fördolda, belöna dig”.

Att fasta ska alltså var något vi gör utan tvång och utan att imponera på andra. Ett mål, tänker jag, med att fasta är att öka kärleken i världen.

Fastlagssöndagen

Innan påskfastan inleds så har vi festligheter med start på Fastlagssöndagen som infaller söndagen den 2 mars 2025 där temat den söndagen är ”Kärlekens väg”. Under några dagar får vi ladda upp oss inför den annalkande fastan. Vi kan frossa i semlor och dansa i karnevalståg under några dagar. Men det där med karneval är vi lite dåliga på så här långt upp i norr. Vi får nöja oss med att äta flera semlor!

Svenska kyrkans viktiga fastekampanj startar i och med Fastlagssöndagen och pågår fram till Palmsöndagen.

Mat är en mänsklig rättighet, ändå går miljoner människor på jorden hungriga. De senaste åren har den positiva utvecklingen i världen gått tillbaka till följd av vidgad ekonomisk ojämlikhet, konflikter och klimatförändringarna.  Coronapandemin har ytterligare förstärkt den negativa utvecklingen och allt fler människor drabbas av hunger och matosäkerhet. 

Fastekampanjen, som drivs av ACT Svenska kyrkan, är ett sätt att samla alla goda krafter för människors rätt till en värld utan hunger, fattigdom och förtryck. Fastan påminner oss om att solidariskt avstå för att fördela och förvalta skapelsens gåvor så att de räcker till alla. Fastetiden bjuder in till reflektion och omprövning hur var och en av oss kan bidra till en hållbar utveckling för att alla människor och samtidigt innebär att framtida generationer får samma förutsättningar att leva andligt, socialt och ekonomiskt hållbart inom skapelsens gränser. ♣

Text: Annika Björnström, präst i S:t Johannes församling.