Jag befinner mig i München. Det är Skärtorsdag. Det finns en tradition i München som säger att alla fontäner och vattenspel i staden ska sättas igång just på Skärtorsdagen.
När jag går på den stora gågatan ser jag hur självaste borgmästaren är ute för att sätta igång den äldsta fontänen. Tysk TV är på plats och utan förvarning får jag en mikrofon instucken under hakan. Det är en journalist som på tyska frågar mig hur det känns att få vara med om att fontänen nu sätts igång.
Jag svarar på tyska:
–Es ist wunderbar! Fruhling ist da, vilket betyder: Det är underbart! Våren är här!
På kvällen firar vi Skärtorsdagsmässa i Svenska kyrkans lilla lägenhet. Det är fullt med folk. På kaffet efter gudstjänsten berättar en dam att, enligt legenden, nu direkt efter Skärtorsdagsmässorna i staden flyger alla Münchens kyrkklockor till Rom. I Rom blir de välsignade av Påven. Det är därför alldeles tyst i München hela Långfredagen. Det är en mycket ovanlig upplevelse. Det vanliga är nämligen att det klingar i kyrkklockor i stort sett varje kvart hela dygnet i denna stad.
På Påskaftons kväll, exakt klockan 18, är alla kyrkklockor tillbaka i klocktornen och de ringer, nyvälsignade och vackrare än någonsin.
Väl hemma på hotellrummet på Skärtorsdagskvällen föreställer jag mig hur annorlunda det ska bli att få uppleva denna tystnad i staden dagen därpå, för att inte tala om hur härligt det ska bli att få lyssna till nyvälsignade klockor.
När jag slår på TV:n ser jag mig själv i rutan och jag hör mig själv säga:
–Es ist wunderbar! Fruhling ist da!
Glad påsk!
Önskar Kyrkoherde Catharina Segerbank