Änglarna i Stefanskyrkan kan skådas i alla väderstreck, öster, väster, norr och söder. Men någon gång under 60-70–talet försvann plötsligt två av änglarna...
Den 12 maj 1904 (som det året var Kristi Himmelsfärds dag) invigdes Stefanskyrkan i Vanadislunden. Det innebär att i år firar vi 120-årsjubileum av arkitekten Carl Möllers skapelse. Under de 120 åren har en hel del förändringar skett i kyrkans interiör.
År 1926 sattes korfönstret igen och altar-skåpet med bilder av Einar Forseth kom på plats. Samma år fick kyrkan också fyra änglaskulpturer högt uppe under den öppna takstolen. Änglarna var skapade av den mångsidiga konstnären Anna Petrus-Lyttkens, skulptör, grafiker, dansare och konsthantverkare (1886-1949). Hon var utbildad på Kungliga Konsthögskolan, skulpturlinjen. Närmaste skolkamraten där var Siri Derkert. (Källa: Svenskt kvinnobiografiskt lexikon, artikel av Marie Rehnberg).
Stefanskyrkan var alltså hägnad av änglar i alla väderstreck, öster, väster, norr och söder. Men så hände något, antagligen på 1960-70-talet. Två av änglarna försvann. De som satt på västra och östra sidan under takstolen. Det påstods att en präst inte gillade änglarnas utseende. Han tyckte att de såg ut ”som ishockeyspelare”(!). Kvar blev en ängel ovan altaret och en ovan fönstret på orgelläktaren.
Så gick tiden. År 1985 kom jag som skriver detta till församlingen. Jag hade sett bilder på de försvunna änglarna och började så smått leta i skåp och förråd. En dag hittade jag ”ishockeyänglarna” täckta av damm i källaren på Stefanskyrkan. Inför kyrkans 90-årsjubileum 1994 sattes änglarna åter på plats med hjälp av en skylift. Ordningen var återställd. Kyrkan hade åter igen änglavakt i alla fyra väderstreck.
Jag berättade en gång för vår körledare, professor Anders Eby, om orsaken till att änglarna avlägsnats. Han utbrast:
–”Det är väl inget fel att de ser ut som ishockeyspelare. Dom gillar ju raka puckar!”
Precis som änglar, kan man tillägga.
Text: Erland Ros, präst
