Jukkasjärvi församling är en stadsförsamling men vi har också många natursköna byar längs våra älvar och fjällområden.
Centralorten Kiruna är en stad i förändring. Kyrkan ska flyttas och gammalt ska möta nytt. De gamla traditionerna blandas med gruvsamhällets framtidstro.
Mer om Jukkasjärvi församling
Kiruna nya stadshus.
Foto: Olle Thoors
Jukkasjärvi församling är till ytan vidsträckt och från Kiruna till Riksgränsen är det ca 12 mil.
Det bor drygt 20 000 människor inom församlingens gränser. De flesta, ca 18 000 bor i tätorten Kiruna och resten i och runt byarna som är utspridda i Torne- och Kalixälvens dalgångar.
Kiruna kyrka, detalj.
Foto: Olle Thoors
I församlingen finns tre kyrkor, Jukkasjärvi kyrka, Kiruna kyrka och Tornehamns kyrka. Förutom kyrkorna har församlingen ett församlingshem i Kiruna, ett krematorium med tillhörande kapell, ett kapell på Poikkijärvi kyrkogård, en församlingsgård intill Jukkasjärvi kyrka samt gudstjänstlokaler i byarna.
Jukkasjärvi församlingshem och Kiruna pastorats kansli.
Foto: Olle Thoors
Den laestadianska inomkyrkliga väckelsen har två huvudgrenar som är representerade i församlingen, Kiruna fridsförbund och Västlaestadianska församlingen.
De laestadianska församlingarna har egna bönhus och använder också Kiruna kyrka för gudstjänster och samlingar.
Andra kristna församlingar som finns på orten är Kiruna Missionsförsamling (som är ansluten till Equmeniakyrkan), Romerskkatolska kyrkan, Fjällkyrkan (ansluten till både Evangeliska Frikyrkan och pingströrelsen), Frälsningsarmén och Kidus Urael Eritreanska Ortodoxa kyrka.
Fjällviol.
Foto: Olle Thoors
Historia
Församlingens tillkomst och namnet Jukkasjärvi kan direkt härledas till de åtgärder som inleddes vid sekelskiftet 1600 då de första försöken till församlingsbildning gjordes i det område som dominerades av nomadiserande samer.
Jukkasjärvi kyrka uppfördes under åren 1726-28. Jukkasjärvi kyrkby var under lång tid den centrala punkten inom församlingen. Genom tillväxten och byggandet av Kiruna vid 1900-talets början uppstod behov av att flytta församlingens centrum. Detta skedde 1912.
Foto: Lise Edlert
Omvärldsbeskrivning
Själva orten Kiruna är ung, bara lite drygt 100 år gammal till skillnad från många byar i kommunen som funnits i 400 år. Innan området koloniserades fanns det en samisk nomadiserande befolkning här.
Kirunas näringsliv domineras av gruvindustrin och gruvbolaget LKAB är en av de större arbetsgivarna i Kiruna. I Kiruna finns skola och utbildning från förskola och grundskola upp till gymnasienivå samt vissa högskoleutbildningar knutna till Luleå tekniska universitet.
Vetenskaplig forskning sker vid Institutet för rymdfysik, Esrange och forskningsstationerna i Tarfala och Abisko. Rymdindustrin och turismen blir allt större. Den traditionella näringen renskötsel lever kvar och bedrivs inom ett antal samebyar.
Antenn vid Esrange, Swedish Space Corporation. Copyright SSC.
Den stora förändringen för centralorten Kiruna under 2000-talet är att malmbrytningen sker allt djupare nedåt och inåt mot Kiruna centrum. Detta ger upphov till ökad sprickbildning i marken ovanför brytningen.
Nu vidtas omfattande åtgärder i en stadsomvandling och på infrastruktur genom förändrad sträckning av järnvägen, ny sträckning för väg E10, VA-anläggningar och elförsörjningssystem etc. På sikt kommer också flera av Jukkasjärvi församlings byggnader att beröras av den ökade sprickbildningen, vilket kommer att innebära radikala förändringar också för församlingsverksamheten.
Foto: Olle Thoors
Inom Jukkasjärvi församling finns förskola, fritidshem, grundskola, sameskola, grundsärskola, gymnasium och gymnasiesärskola.
Kiruna är en av fem platser i Sverige som erbjuder möjligheten att gå i samisk skola. Där sker undervisningen mestadels på samiska och eleverna får lära sig läsa, skriva och tala samiska samtidigt som de lär sig om det samiska kulturarvet. Numera finns också förskolan Lilla Björn med språk och kulturinriktning. Där talas förutom svenska också samiska, finska och meänkieli.
Det har även öppnats ett äldreboende där minoritetsspråken brukas så att de äldre känner sig hemma och får använda sitt modersmål.
Čuonjávággi, Lapporten.
Foto: Olle Thoors