Foto: Ester 4 juni-23

Dop

Vill du döpa ditt barn? Eller vill du själv bli döpt? Det är aldrig för sent - eller för tidigt - att döpas!

Bra att veta – Dopet

Det är aldrig för sent – eller för tidigt – att döpas!

I svenska kyrkan är det vanligast att döpas som bebis, men även tonåringar och vuxna döps. Dopet är samma oavsett hur små eller stora vi är när vi döps. Dopet är en gåva från Gud och vi behöver alltså inte prestera något för att få döpas. Vad är då dopets gåva? Kärlek! Guds kärlek och vår kärlek till varandra och livet. Kärlek som tar sig uttryck genom att vi välsignar den som döps, alltså att vi genom bön och med våra tankar och ord önskar den som döps lycka och välgång. 

En välsignelse kan man också säga är en beskyddande bön. Och precis som med en olycksfallsförsäkring - som inte hindrar olyckan i sig men ger en trygghet även när olyckan är framme - så är dopets välsignelse en försäkran om att Gud (och kyrkan) är en plats personen kan vända sig till oavsett vad som händer i livet. 

I och med dopet blir den som döps medlem i Svenska kyrkan. I Kafjärdens församling erbjuder vi dop i alla våra kyrkor. Men visste ni att vi också kan erbjuda hemmadop?

Dopet (kyrka, kyrkomusiker, vaktmästare präst) är gratis och det går att hyra dopklänning av församlingen. I god tid före dopet kommer prästen att höra av sig för att boka in ett dopsamtal där ni gemensamt planerar dopgudstjänsten. Bra att tänka på inför samtalet är att kolla så att de tilltänkta faddrarna är döpta. 

Bokning: 072-739 10 51 eller kafjardens.forsamling@svenskakyrkan.se

Foto: Jenny och Ester 4 juni-23

Kyrkoherden om dopet

Jag minns inte dagen men ändå är den väldigt viktig för mig. 30 juli 1978 döptes jag i Borgsjö kyrka i Medelpad. Jag tycker själv att jag ser väldigt lugn och harmonisk ut när jag tittar på bilden från dopet. Jag har fått det berättat för mig att jag var med i allt som hände, tittandes med stora ögon. Min storasyster ser dock måttligt road ut. Jag slås av att mina föräldrar ser så unga ut! Prästen var en riktig familjepräst. Han har döpt och konfirmerat inte bara mig och mina syskon utan i princip alla i det området under många många år.

Jag har mitt dopfoto som bakgrund på min dator. Den påminner mig om min uppgift och är på ett sätt starten för det jag gör nu brukar jag tänka. Jag är glad för mitt dop. Det gör något med mig att jag får tillhöra ett större sammanhang. Oavsett var jag har bott har Svenska kyrkan alltid varit en plats för mig. Jag är tacksam att mina föräldrar döpte mig. Exakt vad som händer i dopet vet jag inte men det är en symbolhandling som påverkar mig fortfarande. Att få mitt namn skrivet i Guds stora bok kanske knyter an till en naiv barnatro men betyder också mycket på andra sätt. Dopet är djupt rotat och förankrat i mig. En alldeles speciell unik situation.  

Jag är döpt i en kyrka. Min storasyster i en annan kyrka. Min lillebror är döpt vid St Olofs källa i Borgsjöbyn. Min lillasyster är döpt hemma på gården. Olika fast lika. Olika omständigheter påverkade mina föräldrars val av plats.  

Var och när är du döpt? Eller är du kanske inte döpt men önskar? Dopet har ingen ålder. Det finns ingen minimiålder och ingen maxålder heller som tur är. Och platsen väljer du själv. Vi är lika fast olika som människor. Jag och min prästkollega Embla döper, och våra musiker Ulrika och Ola spelar gärna, hemma hos er eller vid nån annan betydelsefull plats (inom församlingens gränser) som ni väljer.

Ni kanske har hört talas om ”Ring så spelar vi” men i Kafjärdens församling gäller snarare ”Ring så döper vi”.

Din kyrkoherde

Jenny