Ljusväktaren
Andra advent var en dag full av aktivitet i kyrkan. Det var sedvanlig gudstjänst, konfirmandträff, dop med efterföljande dopkalas, julpyssel och Johanneskyrkans luciatåg. Med glitter överallt på golvet, disk efter fikat och aningens trött och lycklig personal gick vi för att titta till fredsljuset i dopfunten. Vi konstaterade att jo, stearinet bör räcka över natten. Lågan på fredsljuset kommer från födelsekyrkan i Betlehem. Den har färdats från mellanöstern över Europa för att komma till oss och är en symbol för fred. 2024 var ett år präglat av krig just i området där fredslågan brinner dag och natt, och det är lätt att bli modlös och tappa framtidstro när man tittar på världen.
När vi kom till kyrkan på måndagen var ljuset släckt, lågan måste ha drunknat i sitt eget stearin. Då blev vi lite modlösa - vad gör vi nu? Vi visste att en dam hade en extra låga. Hos henne är ljuset tänt från första advent. Vi ringde, och jodå det var bara att komma förbi och tända ljuset på nytt. Hon vaktar lågan noga, bär till och med en extralåga med sig i en lykta på rullatorn när hon går ut för tänk om ljuset hemma skulle slockna. Jag ser henne framför mig med lyktan i korgen fram på rullatorn. Kanske blåser det, kanske regnar det eller är snöstorm, men vår hjälte kämpar tappert på. Tänk alla som möter henne – vem blir inte förundrad över en äldre dam som går runt med en ljuslykta? Vår ljusväktare är en bärare av fred och hopp, som delar med sig av ljuset till dem hon möter. Likt de vise männen kommer hon med en oväntad gåva vi får vara rädda om och vårda. De vise männen tror man tillhörde en religion som kallas zoroastrismen, där vördnad för ljuset och elden spelar stor roll. Elden betraktas som helig, gudomlig och okränkbar. Jag tänker att det är precis samma sak som fred borde vara - helig, gudomlig och okränkbar. Så här i början på det nya året, när lågan är utblåst för i år i St. Johannes, får vi bära den med oss inombords och låta den bli ett ledljus och ett hopp för 2025. Vi kan alla göra något för att hålla fred, om så bara med oss själva.
Malin Burmeister
