Mer än 50 personer hade slutit upp denna lite gråmulna sommardag och färjades över Lainio älv och sedan med bilar till Lypsyniemi.
I Lainioboken 350 år kan man läsa om hur det blev liv i området kring nuvarande Lainio då de första nybyggarna slog sig ned omkring 1631. Den närmaste begravningsplatserna fanns i Jukkasjärvi och Kengis dit man bara kunde
färdas under vissa tider på året. Till dess att det blev vinter fick de döda förvaras i jorden på något torrt och avskilt ställe.
Namnet Lypsyniemi (Mjölkningsnäset) kommer från att bland andra Johan Jonsson Rittna från Kaalasvuoma brukade ha sina renar på udden där vajorna mjölkades under sommaren.
Den första nybyggaren Olof Clementsson valde sedan att förvara döda där på den motsatta sidan av älven. Detta för att inte dödsandarna skulle komma över och störa de levande.
Den första begravningen på Lypsyniemi lär ska ha skett 1720 och begravningsplatsen har sedan brukats fram till 1920-talet då Lainio by fick väg. Då flyttades såsmåningom kvarlevorna till nuvarande Vittangi gamla kyrkogård.
Lypsyniemi är en fridfull plats vackert belägen några kilometer nedströms färjeläget i Lainio.
Med hjälp av frivilliga krafter och medel från Svenska kyrkan, Kiruna pastorat har det i sommar påbörjats en renovering av den gamla för detta kyrkogården och ett nytt fint staket, informationstavla, predikstol, sittbänkar och bord finns nu på plats.
Gudstjänsten hölls av Ola Bergdahl och Mikael Pekkari. Olle Thoors läste dagens texter. Efteråt bjöds alla på gott kaffe och underbart fint dopp som bakats av frivilliga krafter i Lainio till denna dag.
