Kopplingar till briggen Bravo

Briggen BRAVO var svaret på min mammas fråga

Min familjs starka koppling till briggen Bravo – av Siv Bergenek 2024.

Kyrkskeppet Bravo har prytt Carl Gustafs kyrka sedan det invigdes den 29 januari 1984. Jag fick kännedom om kyrkskeppet Bravo i februari 2024. Bravo var svaret på familjens länge olösta gåta. Den 26 juni 2024 kunde jag tillsammans med min man Anders äntligen besöka Carl Gustafs kyrka i Karlshamn för att titta på och fotografera briggen Bravo.

Allt startade under sent 1970-tal då vi besökte mina föräldrar i Olofström. De förstod snabbt att Anders hade ett stort intresse för fartyg. Mamma gick och hämtade en luggsliten men ganska charmig gammal docka ur ”glasskåpet” och började berätta sin och dockans historia.

Mamma - Ester Antonia Andersson föddes den 21 november 1908 i Siretorp, Mjällby i Blekinge. Hon hade en äldre bror Harry och fyra yngre syskon Ragnar, Gösta, Rune och Iris. Föräldrarna hette Elin Persdotter 1880 - 1943 och Ernst Olof Andersson 1874 - 1932. Esters pappa var, liksom hans pappa, sjöman och var ibland borta från hemmet i längre perioder. Ester var den äldsta dottern i familjen, hon beundrade sin pappa mycket och de stod varandra mycket nära.

En tragedi Ester berättade om en händelse som hade kunnat sluta som en tragedi men som blev något att minnas och vara tacksam över. Hennes pappa hade varit i England och där hade fartyget lastat kol. I England hade han köpt en fin docka att ta hem till sin dotter Ester. Under denna resa fyllde Ester tre år och snart var det jul och dockan skulle bli en fin julklapp. På väg hem till Sverige råkade fartyget ut för ”något hemskt” men hon visste inte om fartyget hade torpederats eller gått på grund. Hon visste att hennes pappa hade hamnat i det kalla vattnet och räddats på något sätt. Han hade hunnit stoppa den nyinköpta dockan innanför skjortan innan han hamnade i vattnet. Dockan var den enda personliga ägodel som han kunde rädda.

Dockan Ester Denna berättelse väckte intresse och många frågor hos mig och kanske ännu flera hos Anders. Ester undrade också om Anders kunde ta reda på vad fartyget hette. Mina föräldrar avled båda våren 1994 utan att få veta något om tragedin eller namnet på fartyget. Dockan hamnade efter många år hos mig och jag vårdar den ömt. Under en familjefest 2006 visade jag dockan och berättade hennes historia. Jag utlyste en tävling om ett namnförslag till dockan och det vinnande bidraget blev ESTER.

Mångåriga efterforskningar Under många år försökte vi på olika sätt att få information om fartygsolyckan. Vi blev lite vilseledda eftersom Ester pratade om att detta hade hänt i Nordsjön under det första världskriget. Vi fann att det gick att hitta uppgifter på sjömän som förolyckats men inte på dem som trots allt räddats från olyckor. Jag forskade lite utan resultat och insåg att vi nog borde resa till Landsarkivet i Lund och forska vidare. Anders köpte den nyutkomna boken av Lennart Lundberg ”Handelsflottan under första världskriget”. Han gick igenom listorna med krigsförlisningar och letade efter Blekingefartyg. Då han hittade sådana

antecknade han och när vi reste till Blekinge nästa gång, besökte vi Karlshamns bibliotek. Vi sökte information i blekingetidningarnas artiklar men fann inget.

Han skickade också en bild på dockan och hennes historia till sjöfartstidningen Länspumpen. Visste någon vilket fartyg det kunde röra sig om? Det kom förslag men inget ledde oss rätt. Vi var sysselsatta med olika projekt och åren gick. Anders påpekade flera gånger att jag hade något annat viktigt att också ta tag i. Jag hade pratat med en släktforskarkollega och hon hade skickat några länkar från Sjömanshuset i Malmö och Sölvesborg. Det var mönstringsrullor och namn på fartyg som morfar hade arbetat på, bland annat Ruth, Bravo och Wally. Det fanns uppgift om att hans sista båt troligen var under 1914 eftersom han då tycks ha skrivits in i Landstormen.

BRAVO!! Hösten 2023 samlade jag äntligen ihop allt material och diskuterade med Anders hur vi skulle gå vidare. Vi började titta på de tre sista fartygen som vi hade namn på. Ångaren WALLY hade visserligen gått under men inte förrän på början av 1920-talet. Vi tittade på det näst sista fartyget Bravo. Jag hade sett att morfar hade mönstrat på Bravo den 24 augusti 1911. Det tog inte lång stund innan vi fick träff. Vi hittade BRAVO - som ett kyrkskepp i Carl Gustafs kyrka i Karlshamn.

På kyrkans hemsida fann vi en fantastisk berättelse om detta kyrkskepp, skrivit av Anki Hansson. Vi läste att det var damerna i kyrkans syförening Sjölyktan som hade velat skänka ett skepp till kyrkan. De valde briggen Bravo som byggts i Karlshamn 1861 och som gått på Lysegrundet den 6 december 1911 i Kattegatt mellan Halmstad och Grenå. De tog kontakt med den välkände fartygsbyggaren Karl Emil Strömberg som åtog sig att bygga Bravo. Syföreningen samlade in pengar och fick gåvor. BRAVO blev Karl Emil Strömbergs sista fartygsmodell och den invigdes högtidligt den 29 januari 1984. Sedan dess hänger Bravo på sin plats vid den södra ingången i närheten av orgeln.

Passerade under kyrkskeppet BRAVO På hösten 1984 sålde mina föräldrar, Ester och Carl Mandelholm sin villa i Olofström och flyttade till Karlshamn. De sista 10 åren bodde de i en lägenhet på Norra Fogdelyckegatan, bara några hundra meter från Carl Gustafs kyrka. De deltog ibland i kyrkans gudstjänster. Tänk om mamma hade känt till att kyrkskeppet som de passerade under, var en modell av det skepp som hon funderat så mycket på. Det var fartyget som gick på grund och som hennes pappa räddades ifrån med dockan innanför skjortan. Det hade inte hänt under första världskriget utan redan 1911. Det var inte heller på Nordsjön utan på Lysegrund i Kattegatt. Ester var ju bara tre år då detta hände så hon hade inga egna minnen från detta.

Sjöförklaring – Briggen Bravos förolyckande En kontroll i Hallandspostens digitala arkiv visade att tidningen skrev om olyckan redan den 8 december. Bravo hade grundstött på Lysegrundet och besättningen hade räddats in till Grenå av en fiskebåt. Nu kände vi till var och när Bravo hade förlist och att morfar Ernst O Andersson hade mönstrat på Bravo men var han fortfarande ombord då den gick på grund eller hade han redan mönstrat av? Vi beställde kopia på den sjöförklaring som gjordes i Danmark några dagar efter olyckan. Det var oerhört spännande att få sjöförklaringen i handen och börja läsa. Där kunde jag konstatera att Ernst Andersson Sölvesborg hade mönstrat som andrestyrman på Bravo den 24 augusti 1911. Namnen på övriga sex besättningsmän fanns också noterade och alla hade klarat sig. I sjöförklaringen fanns beskrivet hur och troligen varför Bravo gick på grund.

Bravo hade lämnat West Hartlepool den 16 november 1911 kl. 12 med C. V. Nilsson som befälhavare. Besättningen bestod av sju man. Fartyget var lastat med 288 ton koks till Malmö. Det blåste västlig storm och Bravo behövde ha hjälp av en bogserbåt för att ta sig ut ur hamnen. Resan över Nordsjön

blev mycket besvärlig då Bravo under stor del av tiden stävade i motvind och mycket hårt väder. Man använde minimalt med segel. Vid midnatt mellan den 5 och 6 december förväxlade först överstyrmannen Lysegrunds fyr med ett ångfartyg. Befälhavaren väcktes och hela besättningen kom upp på däck. Nödraketer skickades men utan resultat. Livbåten sattes i sjön och skeppsrådet beslutade att de skulle stanna kvar ombord och invänta hjälp. Efter en lång väntan i väta, kyla och höga vågor upptäcktes Bravo kl. 14.15 av fiskekuttern Debora av Fredrikshavn och besättningen kunde ta sig över till henne. Om de inte blivit våta under det halva dygn som Bravo stod på Lysegrundet, så blev de det säkert när de lämnade Bravo. De sattes i land kl. 20.15 i Grenå. Inga människoliv hade förlorats vid olyckan men fartyget hade blivit en totalförlust.

Hemma i Siretorp på Listerlandet gick min mormor Elin och väntade som så många gånger förr. Hon hade ingen aning om vilken dramatik som hennes make varit med om. Min morfar sjömannen Ernst O Andersson kom hem till sin familj före julen 1911. Dottern Ester tre år gammal fick i julklapp en något tilltufsad docka av sin älskade pappa. Den 26 juni 2024 fotograferade vi kyrkskeppet Bravo mycket omsorgsfullt, både nerifrån kyrkan och uppifrån orgelläktaren. Det var fantastiskt att se detta fartyg. Tänk om mina föräldrar hade varit med eller om jag kunnat berätta och visa bilder för dem. Vi berättade lite för personal inne i kyrkan och för Anders Runesson som vi mötte ute på kyrkogården. Vi sökte upp Anki Hansson i Bokhandeln och vi pratade om våra upplevelser och känslor för Bravo.

När Antikrundan besökte Halmstad den 24 augusti 2024 tog jag med dockan Ester och fick en pratstund med experten Erik Ingare. Han tyckte att det var en intressant historia och tittade närmare på dockan. Han vände på den och kunde direkt säga att dockan var tysktillverkad och kom från den stora och välkända leksaksfabriken Armand Marsielle.

Jag känner en stor tacksamhet till kvinnorna i syföreningen Sjölyktan och för deras fantastiska arbete som ledde fram till kyrkskeppet Bravo i Carl Gustafs kyrka. Varför valde de just Bravo? Det fanns ju många fartyg som byggts i Karlshamn och som gått under. Tack vare deras val av Bravo, fick vår familj efter många års sökande äntligen svar på mammas fråga.

Mvh // Siv Bergenek